På nedåtgående

Idag var det äntligen dags för lite cykling! En eftermiddag bland downhillbanorna i Queenstown, dvs läge för adrenalinpåslag! Först en förmiddags väntan.. Tog bilen på morgonen och körde iväg Maria ut bland kullarna, så att hon skulle få springa av sig lite. Jag och Frida åkte hem och käkade frukost och surfade löpartävlingar. 

Fegade ur och tog liften uppför berget idag. Ynkligt..

Till slut hade i alla fall tiden kommit för att checka ut en integralhjälm och en cykel som vägde typ som två "normala" cyklar och med toklång fjädringsväg. Upp och iväg på denna stridsvagn som kändes lite otymplig i början, men som när man vant sig lite var smidig och fartstabil, med mina mått mätt.

Min bästa kompis för dagen

En av de mesigare, fast fortfarande roliga, nedfarterna

Ser bra ut från förarsätet

Totalt blev det åtta åk, hann testa de flesta nedfarterna, förutom det mest extrema "världscuppspåret". Det räckte ganska väl, var ganska trött efteråt, speciellt händerna fick mycket stryk. Blir intressant att se vilken kroppsdel som kommer att beklaga sig mest de kommande dagarna i form av träningsvärk. Cyklingen på Nya Zeeland får i alla fall högsta betyg och nu hoppas vi på några ytterligare fina cykelrundor i Ruturoa på nordön lite längre fram. Snackade med lite folk i liften idag och det ska vist vara helt fantastiskt.

Darth Vader utan glasögon?

Lite skadad lyckas man bli också. Cyklade för första gången i mitt liv med knäskydd, men det hjälper tyvärr inte när man drar en plattispedal rakt i smalbenet.. Inga bestående men förväntas dock i nuläget.