Tomas Karlberg - På rull och glid

Det blev inget Hacksta, alltid lika surt när man får ställa in tävlingar pga förkylning. Speciellt när det är en ganska lindrig förkylning från början, men som vanligt åkte jag på den där jävla rethostan i söndags och att då köra med maxinsats på tävling blir ingen bra ide. Lite surt också att slösa bort den sista torra fina sommarhelgen på att sitta hemma i soffan å snora. Men jag fick i alla fall lite härligt umgänge med kottarna och Maria gott om tid att köra långpass o dubbla pass, så helt bortkastat kändes de ju inte ändå. Idag fick jag i alla fall lite plåster på såren. Vaknade även denna dag med hostjäveln, men framåt kvällen hade det lugnat sig och då kunde jag inte hålla mig. På med mina feta nya lampor, som gör natt till dag, och en lugn runda på torra stigar i Ursviksskogen. Kvällscyklingingen i höst har absolut potential! Ser ljust ut!

Har blivit en ganska lugn träningsvecka, har känt mig lite krasslig och hoppats lite på att kunna sova bort eländet. Synd bara att man blivit väckt av Frida en gång per natt som fått nått slags psykbryt och gallskriker hysteriskt i en halvtimme. Så den sovplanen har gått sådär.. Och imorn är det Hacksta xc, 3 ggr 4,4 km på en sannolikt ganska kul bana. Tror det finns en skaplig chans att jag kör, men jag får se hur pulsen är imorgon bitti. Benen är i alla fall nyrakade, så det är tajmat o klart! I övrigt är jobbvardagen verkligen igång i 150 % igen. Hålla föredrag, lönesamtal, nyanställda och som grädde på det mötesvecka och leveranser i Ostlänkenprojektet. Kanske var lika bra med några snoriga dar, den mesta tiden har ändå gått till jobbet. Hoppas det stabiliserar sig på en lite mer lagom nivå framöver.. Nypolerat i onödan?

Eftersom jag idag bara kan skriva med vänsterhanden blir det ett kort inlägg. Dags igen, snabbdistans på Nickspåret.. Bam! För snabb i kurvtagningen och en landning på långfingret. Oklart om det är brutet eller stukat, men ont gjorde det. Dessutom lagom återställd i vänster höft efter förra helgen, nu är det höger som värker. Fan, jag måste ju skärpa mig, så här kan jag ju inte halta runt varenda helg. Suck.. Imorn långpass. Får bli grusväg. Knubbiga bäbisfingrar?

Efter söndagens härliga långpass runt Fornstigen på Ekerö var benen riktigt sura i måndags. Dags för vilodag! Idag på morgonen blev det en lite längre runda till jobbet och plötsligt var känslan helt fantastiskt bra. Hade gärna fått vara 10 mil till jobbet. Jag brukar ju vara seg på morgonpassen men idag var det inte tillstymmelse till trötta ben trots tidig morgon. Förhoppningarna var därför höga inför kvällen då korta backintervaller stod på schemat. Uppvärmningen kändes grymt bra, sen var planen att köra en grudvägsbacke i Igelbäcksreservatet som visade sig ta ca 45 sekunder att köra. Planen var att köra i princip max, men 45 sekunder max är väldigt långt.. Eftersom jag inte kört intervaller i den här backen tidigare hade jag inte riktigt koll. Därför blev det lite av ett allt för vanligt misstag när man har en bra dag - jag gick ut för hårt. Första intervallen orkade jag verkligen ösa i 45 sekunder, men jävlar vilken syraschock och flås jag fick. Lite som en 400-meterslöpare som 10

Har funderat ett tag på att köra ett hårt varv runt Nickspåret för att sätta en snygg tid och ha som referens och formtest. Igår kväll gjorde jag ett första försök, rullade på bra och hade fint flyt i de flesta partierna. Fram tills det är ca 2 km kvar, då börjar det dunka oroväckande i bakhjulet för minsta rot. Punka.. Så drygt 24 min hårdkörning slutade med promenad hem. Skam den som ger sig, idag gjorde jag ett nytt försök. Kände mig kanske aningen tyngre i benen, men ändå helt ok. Efter drygt 10 min cykling finns en stökigt utförsbacke som avslutas med en spång ut på en grusväg. Eftersom jag punkat i den här backen tidigare i sommar har jag för vana att ta det lite lugnare i denna passage, men idag hjälpte inte det. Ut på spången men gör en liten felmanöver och tappar ner framhjulet i slutet av denna, givetvis rakt på spångens upplag och flyger handlöst ut i gruset. Blev en rätt rejäl vurpa med snygga road rashes över halva ryggen, höften, knät och armbågen. Efter att ha rätat ut s

Återhämtningen efter Finnmarksturen verkar ha gått felfritt, redan igår på återhämtningspasset kändes benen fräscha. Inget att vänta på med andra ord, idag tog jag enduroskumpen till Hagatippen för lite backintervaller. Det blev 7 repor i sommarvärmen, kändes riktigt skapligt. Nu är ju Rosen som att trampa upp en ram gjord av gummisnoddar, men känslan är ändå att det är klar skillnad på trycket i påkarna nu jämfört med innan semestern. Träffade på en duktig multisportare också, som jag naturligtvis tappat namnet på. Fick lite sparring de sista två intervallerna, så då fick jag bita i riktigt ordentligt. Sen cyklade jag hem, han hade 10 repor kvar.. Verkar slitigt att vara multisportare! Har även grävt fram lite med bilder från racet i söndags: Nån gång under masterstarten. Bara asfalt? Med 2 mil kvar var man het, upp o hetsa i täten. Det kostade på.. I övrigt är det nu åter till jobbvardagen, efter ett par dagars inskolning av Frida på Ur o skur i Järvastaden. Om inte pappa får vara ut

Idag var det dags för come back i långloppscupen efter 2 års frånvaro. Senast blev det sorti med bruten kedja i Norberg. Bättre tur idag? Jag valde en riktigt bra dag i alla fall, soligt o fint och en ganska bra känsla i kroppen. Hängde på låset till startfållorna för att få en bra position i fålla 4 och i alla fall ha några bakom mig i starten. Jag var så het att jag till och med blev bortschasad för att jag var för tidigt ute, men till slut hamnade jag där jag ville. Eftersom jag inte hade nån vidare koll på banan, mer än att det var mycket backar, fanns viss oro för hur omkörningsmöjligheterna skulle se ut. Men när vi väl rullade iväg visade det sig att det skulle gå riktigt skapligt att avancera. Breda vägar/grusvägar i ca 20 minuter gjorde det lätt att ta sig fram, även om det så klart kostade lite grand. Väl inne på första stigpartiet passerar jag Per Kumlin uppför en backe och jag inser att nu bör jag nog ligga rätt skapligt med. Bara att mata på! Tack Tomas Byström för snyggt f

Hemma i Solna igen för sista uppladdningen inför Finnmarksturen. Denna tävling blir den första i min nya cykelklubb, MTB Täby, eller Täby MTB som jag råkade skriva i anmälan. Förhoppningsvis tar jag lärdom och får koll på namnet, hur som helst hoppas jag att det kan tillföra en ytterligare dimension till cyklandet att vara med i en riktig cykelklubb. Att det blev just Täby har väl dels att göra med att det är rätt sida om stan och att det är en till synes väldigt aktiv klubb, så jag hoppas jag finner mig till rätta. Nu är jag ju inget fan av gemensamma träningar, men det kanske kan vara ett bra alternativ för att hitta nya träningsrundor nån gång ibland. Sen finns ju möjligheten till lite mer gemenskap på tävlingar, samåkning o liknande. Så i stället för svart och rött blir det svart och blått på blöjbyxorna. Förutom eventuella skidtävlingar, då blir det NVSKs kroppsstrumpa även framöver. Träningen i veckan har blivit ganska lugn och mer vila än vanligt planeras. Igår blev det ett lite

Har blivit fortsatt fina cykeldagar här i Sundsvall, bl.a. har årets kanske bästa pass klarats av. I förrgår körde jag långa intervaller uppför grusvägen från Sidsjöbodarna till ängen på Södra berget. Fin böljande terräng med ömsom ganska brant uppför och ömsom lite flackare partier. Perfekt för att träna tempoväxlingar och att accelerera över krön. Blev 4 vändor med lite varierande längd mellan 8-11 minuter beroende på vägval. Kändes riktigt bra faktiskt, hade bra känsla i kroppen, även om man givetvis är ganska plågad under såna här pass. Idag blev det sista lite längre/hårdare passet inför Finnmarksturen om en knapp vecka. Tänkte ta det lite lugnare nu och hoppas på en liten formtopp. Dagens pass blev knappa 3 timmar, knappt ett distanspass med cykelmått mätt, men det är nog i de regionerna jag kan räkna med att kunna vara ute på långpassen framöver. Tycker det räcker ganska bra ändå, speciellt om man kör mycket kuperat. Idag blev det en första sväng upp på Norra Berget som överrask