Tomas Karlberg - På rull och glid

Efter Ragunda i lördags var jag ju inte tokpigg i söndags direkt, blev totalstum bara av att gå upp för en trappa. Men inga skavanker eller ont nånstans, så igår kändes det lagom att åka o hämta ungarna på dagis med cykelvagnen. Kan inte påstå att det kändes lätt med två barn på släp, men det gick. Idag har det blivit två vändor till dagis och jag börjar känna mig mer återhämtad. Och det är ju tur det, på lördag kör vi igen! Om jag bara lyckas parera virusatackerna från två  snoriga dagisbarn blir det en XC-tävling i Umeå på lördag för mig och ett långlopp modell kortare för Maria på söndag, också det i Umeå.  Ute o drar släp.. Jag trodde lite att tävlingssäsongen var över efter Ragunda 100 miles, men Maria har snokat upp dels Umeåloppen, ett kortare långlopp i Söderhamn nästa helg och så ett 4-timmarsrejs på Frösön helgen efter det. Och sen får vi inte glömma Höstrusket också i oktober. Vi får se lite vem som är frisk, hur tävlingssuget ser ut och hur det blir med barnvakter osv, men

Jag och Maria hade fått ytterligare en heldag tillsammans utan barn - läge för mys och sovmorgon? Nej, eftersom vi inte är helt normala ställde vi klockan på 4:30, för att hinna till starten av premiärupplagan av Ragunda 100 miles. Efter fredagskvällens spöregn hade det lagom hunnit klarna upp till en vacker lördagmorgon i Hammarstrand - ett litet samhälle jag verkligen gillar. De goda minnena kommer från en terränglöpningstävling nån gång vid millenniets början, samt en mycket trevlig ÅF-konferens för några år sen med ett mycket väl genomfört intervallpass i slalombacken.  Kälagåtte i Hammatstrand anno 2000 - det var tider det! Idag var det dock mtb på agendan. Kl 6 rullade vi iväg och jag tog ganska tidigt kommandot i förhoppning om att det skulle bli en bra dag. Det sprack upp rätt snabbt och jag fick med mig Samuel  Brännlund, en riktigt vass cyklist som nog egentligen är snäppet vassare än mig. Men eftersom han bröt benet på långa lugnet i slutet av maj var han kanske inte i topps

Efter debacklet i fredags har jag inte riktigt kunna släppa min favoritbacke - måste få till ett hyfsat backpass för att återfå lite mental ballans. Igår körde jag tröskel i 40 min, så benen kändes inte super, men de fick duga. Nu jävlar, 4 intervaller! Körde dessutom 29-tummare idag, inga ursäkter för dåligt rull med andra ord. Gick ut hårt med en 6:09 repa. Sen kändes det segt - 6:24, sen ännu segare - 6:32. Lite piggare på sista - 6:22. Inga supertider, men ganska nöjd ändå. Nu blir det tre lugna dagar innan det är dags för nästa race - Ragunda 100 miles på lördag! Fin kväll för lite cykling Igår körde Deltaterrängen igång igen - Frida och Maria sprang så fort de kunde!

Efter en vilodag var det på't igen idag - 3 timmar distans. Efter gårdagens OS-lopp, som vi trots det toksopiga sändningsupplägget på nån obskyr viasatkanal lyckades se (tack svåger o svägerska!), var inspirationen på topp. Alltså Jenny Rissveds, vilken stjärna! Tekniskt överlägsen, grym motor och till synes iskallt psyke. Såg ju inte ens ut som att hon andades på hela loppet. Med den inspirationen känns det lätt att dra ut på långpass. Glädjande nog kändes fredagens svacka som bortblåst och det blev ett riktigt bra pass med bra känsla hela vägen. Hittade lite nya fina stigar i Njurundakrokarna också, så nätverket av bra cykelspots utökas sakta men säkert. När jag i fredags rullade hem på gummiben efter mitt avbrutna intervallpass kändes backen hem till Veda olidligt lång. Samma backe hem idag, efter tre timmars cykling, dunkade jag med lätthet av på två växlar tyngre än i fredags. Tänk vad en vilodag och lite OS-inspiration kan göra! Hittade den här stigen idag - hörs ju på namnet

Efter tre träningsdagar med barn på släp var det efter dagens regn dags för lite backintervaller på eget bevåg. Cykla med  barnvagn är förvisso ett sjukt bra träningsformat - speciellt uppför. Det är dock påfrestande för baken, då man helst bara sitter och trampar. Detta eftersom när man ställer sig på pedalerna och trycker till, rycker det i vagnen så att ungstackaren, som sannolikt redan sover med tidernas gamnacke, antagligen riskerar att få whiplashskador. Men idag fanns inga sådana begränsningar, bara att ösa. 5 långa backintervaller, minst! Kändes lömskt bra på vägen dit, det här blir kul! Men icke.. Försökte hålla igen lite i början för att orka hålla mer jämnt kommande intervaller, men inte fan hjälpte det, benen stumma som attan redan efter första branten. 6:47 - inte nån lysande tid med 26-tummaren direkt. Andra intervallen känns ungefär lika dåligt, uppe på 6:55. På väg ner bestämmer jag mig för att skita i resten av intervallerna och köra en liten lugn runda nere på platten

Nu är vi hemma i Veda igen! Bara att ösa på med hemmaprojekten innan sommaren är slut, idag blev sista delen av elkabeln till lillstugan nedgrävd. För nu är ju sommaren snart slut, endast 3 veckor föräldraledighet återstår. 6 månader som gick väldigt fort, inte helt oväntat. Det har ju hänt en del.. Men lite kul ska det ju bli ändå att komma igång med jobbet igen. Som vanligt lite ångest innan, men när man väl är där och kör på  brukar det oftast vara kul. Lite samma sak som med träning, typ idag. Tog en vilodag och resdag igår, men var ändå lite osugen idag att sticka ut. Kom ändå iväg sent på eftermiddan med ambitionen att köra lite tröskel. Och givetvis - när väl pulsen började öka kändes det riktigt kul. Ändrade om ruttplanen och drog till sanddynerna vid Ljungan, ett ställe jag kom på i farten att jag ju ville kolla in lite närmre. Att cykla i djup sand är sällan särskilt kul, om ens möjligt, men om lutningen är brant så kan ett par deci lös sand vara riktigt kul. På södra sidan L

Redan igår var jag ute på en lugn runda för att skvalpa ur benen lite efter tävlingen i söndags. Kändes nästan overkligt bra, kan man verkligen vara så fräsch dagen efter 2 o en halv timmes hårt tävlande? Som f.d. löpare är jag ju van att vara halvt invalidiserad efter längre tävlingar, man får backa utför trappor, varenda led och benmuskel är tvärstel och i värsta fall är naglarna blå och fötterna fulla med blåsor. Träning närmaste veckan efter typ en mara är i bästa fall lite lätt stapplande jogg och någon kvalitetsträning är inte att tänka på. Men cykel är något helt annat och är man bara hyfsat bra i form kan återhämtningstiden efter hårda pass vara oförskämt kort. Gillar man att köra hårt är det ju därför klart roligare med MTB. Och det gör man ju. Oftast.. Lite bilder från i söndags. Å en till. Idag var det därför ingen mening att vila mer, så jag drog iväg på en kuperad grusvägsrunda upp till vindkraftparken uppe i Gesundaskogarna. Blåsigt och kalt, tveklöst en första smak av hö

Det blev en riktigt trevlig dag i Ludvikaskogarna idag! Med mor o far som barnvakter fick jag och Maria lite egentid = tävlingstid. Kom ner i hyfsad tid innan start, men som vanligt var det hetsigt köande till startfållorna och idag hamnade jag "bara" i mitten av fålla två. Vis av förra året och banans upplägg med bra omkörningsmöjligheter i början var jag ändå ganska lugn. Väl iväg rullade det på lagom hårt i början, sprack ändå som vanligt upp lite efter tätgruppen och jag tänkte att det är ju själva fan att man inte kan hålla sig 50 m längre fram i början. Men förvånande nog rullade jag och några till ikapp täten och så pass långt in i loppet som knappt 20 minuters åkning låg jag med i svansen på tätklungan. Sen blev det en skarp sväng in på första stigpartiet, vilket när 50 pers ska svänga av samtidigt resulterar i tvärstopp för oss längre bak. Ingen mer tätkänning med andra ord. Men loppet gick fortsatt bra och det utkristalliserade sig snart en ca 10-mannagrupp där jag

Då var väskorna packade, imorgon bär det av till Sollerön och sen på söndag morgon till Ludvika för årets Finnmarkstur. Sista förberedelserna i veckan har känts helt ok, fick till ett rejält långpass i söndags och har sedan kört lite halvlugnt med två pass där jag dragit av ett gäng 30-sekundare. Båda dessa pass har känts riktigt bra, så med en lugn morgondag och en kräftskiva som uppladdning hoppas jag formen är strålande på söndag. Mål - att köra loppet fortare än förra årets 2:35-nånting. Gjorde ett helt ok lopp ifjol, men lite orytmiskt från fjärde startgrupp. Hoppas på en lite lättare start i år och bra drag i benen hela vägen. Blir spännande att se vad det blir för underlag också. Efter en månads torka är jag ju van vid perfekt grepp i sulorna, men veckans regn kan ju göra det lite annorlunda. Inga roliga cykelbilder så det får bli från dagens byggprojekt - dammrenovering i spöregn (japp, han som höll i kameran stod inomhus...).