Spontana intervaller

Har kommit igång ganska ok med träningen igen här på hemmaplan, en sak som ändå grämer mig är att det inte blivit mycket cyklande ute. Bara tre pass sen vi kom hem från semestern om jag minns rätt. Och de passen har jag frusit satan och underlaget har varit kasst. Det är väll bara konstatera att det krävs mer än jag orkar uppbåda för stunden för att köra ute, men det har till min ursäkt varit både svinkallt och mycket snö. Men ganska mycket frisk luft har jag ändå fått efter otaliga snöskottarpass och jag har även kommit igång och kört några skidpass, vilket är klart drägligare än att cykla i minus 10-15 grader.

Fina vinterdagar, idag på väg hem från Krångede, men ack så kasst för cykling.

Inomhus har det blivit en del bra trainerpass, flera med ganska bra fart. Har hunnit mednågra riktiga klassiker som 4-minutersintervaller och 40/20-set. Fick även nån slags idé att sätta mig ouppvärmd på trainern och snitta 400 W från start, vilket jag testat några gånger. Men jäklar vad svårt det är! Ouppvärmd är det helt olidligt tufft, första försöket gav jag upp efter 6 min, andra höll jag ut i 12. Syrapåslaget blir brutalt i kalla ben och man ser ju med tydlighet vikten av uppvärmning. Ändå blir det ju ganska tävlingslikt, så jag tänker att det kan vara en bra grej att plåga kroppen med i bland. Idag var dock sämsta försöket av alla, var trött redan innan jag började och gav upp efter 2 minuter. Kände mig inte riktigt nöjd med det, utan värmde upp lite och hittade på en intervallvariant i huvet att testa i stället. Körde med pulsband och bestämde mig att variera pulsen mellan 120 till 170 slag.  Stående på tung växel upp i 170 och sen lätt trampande ner i 120. Blev jobbigt å bra!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd