Tomas Karlberg - På rull och glid

Efter Bolleloopen och en stadig kräftskiva med liveband, nattsudd och för många öl var förhoppningarna rätt små på en pigg söndag, men det blev faktiskt oväntat bra. Ingen huvudvärk och benen kändes helt ok när jag å Maria rullade iväg mot Sidsjöbodarna. Så pass ok att jag fick för mig att sprätta till lite på ett stravasegment och putsade mitt eget rekord med 20 sekunder på drygt 6 min uppförsbacke. Oväntat bra!!? Sen körde vi på med att röja och märka upp en fin XCO-bana till tisdagens klubbmästerskapsdeltävling, som jag å Maria ansvarade för. En rätt jobbig dag, men fan det är nästan lika kul att röja upp stigar som att cykla på dem! I röjartagen! Sen blev det maxning igen i måndags, denna gång löpning. Deltaterrängen i Lucksta och den första hårda löpningen jag genomfört på lääänge. Även detta gick överraskande bra. Gick ut ganska kontrollertat och höll sen tempot bra över de fem kilometrarna, en distans som är ruggigt plågsam att springa fort. Inga exakta distanser eller tid, men

Igår var det tävlingsdags igen! Har ju annars varit lugnt med det sen Finnmarksturen, så nu kändes det ändå rätt kul att komma iväg igen. Blev en ganska träningslugn vecka med en del korta löppass och lite cykel så klart som förberedelse, tycker det känts ganska bra nu ändå och även bra inför starten igår. Ca 4 mil väntade och enligt banbeskrivningen var det två loopar med en rejäl stigning per loop. Dessutom hade det regnat betydligt mer i Bollnäs än hemma i Veda, så lite lerfest stod också på menyn. Starten gick ganska bra och vid första surhålet efter några hundra meter fick jag fri väg och rullade upp i tät. Kunde sen styra farten ett tag och kände att kroppen verkade vara hyfsat bra med. Blev en liten klunga på fem pers och det var skönt att få lite vindskydd fram till första backen efter typ 7-8 km. Väl där drog Magnus Palmberg på lite medans jag låg lite längre bak i klungan. Blev snabbt en lucka som jag försökte gå upp och ta igen lite, men det var tyvärr en övermäktig uppgift.

Snart 14 månader sedan, nygifta, frid och fröjd och bröllopsresa light till - Högbo! Nu är det alltså favorit i repris, några familjedagar i gammal bruksmiljö. Sista semesterveckan också, men eftersom det blev jobb förra veckan är man ju som lite uppvarvad igen ändå. Blir ju härligt att ta det lite lugnt i veckan och se fram mot sommarens andra tillbaka-till-jobbet-efter-semestern-ångest. Men innan dess kan familjen se fram emot ett grymt cykelområde med massor av stigar, bra områden att cykla för barnen och diverse andra bra barngrejer med lekpark å bad. Frida brände av en riktigt rejäl vurpa i helgen, precis som pappa (så vi kunde diskutera våra erfarenheter efteråt..), med tjusiga road-rashes mitt i nyllet bl.a. Var därför lite rädd att hon inte skulle vilja cykla på ett tag, men det verkar lugnt. Än så länge. Mina egna sår har läkt, men cykellusten har varit lite på dekis ett tag, men idag var även jag sugen.  Högbo vandrarhem - the place to be! Blev ett bra pass med en dryg timme

Efter Finnmarksturen gick verkligen luften ur mig, har lite på känn att det kanske blivit lite väl intensivt med tävlandet den här säsongen, speciellt när kroppen inte riktigt funkat som jag vill och det dessutom varit lite stolpe ut. Till slut orkar man liksom inte riktigt ”försöka en gång till”. Får återkomma med mer analys av det, men jag tror jag behöver lite paus. Förra veckan körde jag visserligen en del cykelpass och det var helt ok att köra lite lugna pass och leta stigar, men motivationen för långpass eller hårdkörning fanns inte där. Dessutom ingen bra känsla i kroppen. Bestämde mig därför att ställa in Lida 24 h som går nästa helg. Jag har helt enkelt inte huvet för tillfället och orkar inte uppbåda kraft att ladda upp för den utmaningen på ett bra sätt. Skulle behöva ut på lååånga långpass och vänja benen också, men det har inte funnits på kartan. 24 timmar är långt och är man inte ens sugen innan start, ja då känns det inte värt att ens pröva. Nej, det får bli lite tävling

I helgen avrundades SM-året för min del med Finnmarksturen i Ludvika. Hade efter en liten baksmälla efter Östersundskraschen börjar känna mig lite på gång igen och rullade ner till Ludvika med känslan att det skulle kunna bli en ganska bra dag. Var ganska tidigt på plats då Maria startade en timme tidigare än mig. Försökte ta det lugnt i tokvärmen och bestämde mig för att skippa uppvärmningen och lägga cykeln i startfållan. Det är en ganska lättcyklad start genom Ludvika, så uppvärmning känns inte lika kritisk och varm var man ju på sätt och vis ändå denna dag. Kände mig fokuserad innan start och det gick fint att komma iväg i början. Fram till första backen, där fältet släpptes fritt hade jag teamkamrat Viktors hjul att gå på och tänkte att här ligger jag ju med fint. Men sen var det samma visa som så många andra långlopp denna sommar. Som att nån kniper åt bensinslangen och stryper motorn. Måste släppa klungan över första krönet och är sen helrökt. Benen svarar sen inte på tilltal oc