Tomas Karlberg - På rull och glid

Det här året har för min del bjudit på både toppar och dalar, men i allmänhetens ögon betraktas det väl lite som ett riktigt coronainfekterat skitår. Och på den linjen avslutar jag året vad det verkar. Inte med Corona dock, efter ett andra negativt test för året, men med ett sällsamt envist förkylningsvirus. Trodde jag var på väg att friskna till och trampade lite försiktigt på trainern på juldagen, men det var ett misstag. Snörvel och rethosta har hängt sig kvar och varit ovanligt segt att bli av med efter det. Efter att ha varit ute och skottat slask idag kändes det som att det var dags att komma igång igen idag, men icke. Ikväll drog rethostan igång igen, så bara att sjunka ner i soffan och vänta lite till. Kanske det går att köra något pass till innan nyår, men träningsåret 2020 får nog anses vara slut. Julaftonsbrasan! Men oavsett har det varit en bra julledighet, om än lite ensligt. Eftersom både jag och Maria inte varit friska har vi i princip varit helt ensamma hela julhelgen,

Det har varit tunt på bloggfronten ett tag, i huvudsak på grund av bristande skrivinspiration. Men nu sitter jag här ett par dagar innan julafton med en mysig förkylning på halsen och kan inte spendera kvällen med träning. Dessutom osugen på garaget och barnen sovsäckscampar i tv-rummet, så vad gör man.. Kanske dags att skriva nått då. Blev tyvärr inte riktigt det lugna och samtidigt effektiva jullov jag tänkt mig. Så fort man sänker garden och slappnar av är det nån jävla infektion som passar på. Så istället för julgranshämtning blir det coronatest dagen innan julafton. Surt, men det är till att bita ihop och försöka få till ett firande för barnen som blir bra ändå. Det närmaste vinter vi kommit i år, skridskolek på en frusen vattenpöl.. På träningsfronten har det rullat på med lite blandat. Har inte jagat livet ur mig, men har kört på med regelbunden träning, mest cykel och så lite löpning. Hade kanske hoppats på lite skidor också vid det här laget, men den här vintern är fullständig

Blev ingen långdragen förkylning, utan var igång igen lite lugnt efter två vilodagar. Skönt, men jag tycker det på många sätt känns rätt skönt nu att isolera sig så mycket det går och förhoppningsvis ducka att få Corona. Rätt läskigt, verkar ju som de flesta unga klarar det bra, men att det ändå är lite av ett lotteri. Vore ju inget vidare med nedsatt lungkapacitet som kanske inte går att helt återfå. Men jag har ju inte annat än tränat själv under väldigt många år, så det lär inte bli nån ändring på det den närmaste tiden.  Nån repris på försök till mängdvecka blev det inte, utan har de senaste dagarna satsat på lite mer fart istället. Har blivit ett par pass trainerintervaller, 5x4 min och några set 40/20 dan efter. Första dagen gick bra, andra var mer segt. Inte riktig van vid upplägget tror jag, men det tar sig väl. Idag försökte jag även sätta lite fart på löparbenen. Har kommit igång helt ok i höst, tagit små steg från 4-5 km till upp till 8-9 km nu. Skynda långsamt! I måndags va

Fortsatt varm höst och någorlunda sparsamt med nederbörd, perfekt för fortsatt utecykling. Tids nog får man trainercykla.. Efter förra veckan som var riktigt lugn tänkte jag få till en riktig mängdperiod den här veckan. Några riktiga cykelmässigt långa pass hinns sällan, men att genomföra flertalet rundor på 1,5-2 timmar och därmed skrapa ihop drygt tio timmar var förhoppningen. Började bra och lyckades genomföra ett fint backpass i tisdags. 1000 höjdmeter på ett pass kanske inte är så imponerande, men att ta det efter att ha nattat barnen, i pannlampans sken en mörk novemberkväll, i +3, dis å dimma, kräver i alla fall en gnutta envishet.  Men samtidigt har alla familjens barn snorat på i veckan och i går kändes både jag och Maria det tydligt - vi kommer inte undan denna gången. Typ det värsta jag vet - svampskrytbilder. Men jag har ju fan inte fotat nått annat på hela veckan, så det får va så. En fin svampplocktur var i alla fall ett helt ok substitut för en cykeltur. Nu verkar det in

En riktig vilovecka där familjehäng får ta över lite mer än vanligt av den tillgängliga träningstiden, ibland behövs även det! Högbo är ett riktigt trevligt ställe och en dag som denna slås jag av förvåning vad Corona gjort med destinationer som denna. En novemberhelg utan snö, det borde vara stendött här. Men husbilsparkeringen är fullbokad, den vanliga parkeringen nära nog fulltecknad den med och ett vimmel av cyklister, barnvagnar och hundar. Ja, folk verkar ju ha hittat annat att göra när man inte kan åka på Londonweekends och annan förströelse. Får vår del var ju helgen planerad att innehålla ett försenat 80-årsfirande av föräldrar med hotellmiddag och övernattning. Men med skenande smittspridning som inte verkar bekymra den stora merparten av landet ställde vi in det hela och komprimerade det hela till lite korvgrillning istället. Vi plussade på de två Gävlekusinernas kommande födelsedagskalas och en kopp kaffe - tada! Coronakomprimerat och optimerat umgänge i galna tider. Men vi

10 dar sedan senaste inlägget, lite slött, men när kvällarna mest ägnas åt att träna eller mecka finns inte riktigt energin för att blogga. Men några highlights från senaste veckorna i alla fall. Har tränat på bra och skramlat ihop runt 8-9 timmar träning per vecka, vilket känns riktigt bra för slutet av oktober. Minnesvärda pass är bla en blöt och lerig tur upp till Svanängsstugan utanför Sundsvall. Första gången jag var dit, fin härlig stigning till drygt 300 m öh och ett par KOM på vägen. Även en tur in till stan för att testa senaste cykelkrossbanan på mtb och kolla formen lite var minnesvärd. Visade sig gå typ 20-25 sekunder snabbare per varv på Rockyn, inte oväntat men lite skönt att bekräfta. Lite av en gristur.. bara typ 2 timmar drygt, men kändes som 4.. Apropå Rockyn har jag gett mig på att serva lite framgafflar i höstmörkret, vilket varit välbehövligt. Men alla dessa oljeviskositeter, servicekit och lösningar på på hur dämpare fungerar? Vilken djungel, hur jävla svårt ska d

Förra hösten avslutade jag säsongen med ett 20-minuterstest för att kolla nån slags slutform efter säsongen. Tänkte mig samma sak i år och igår var det dags. Hade vilat en dag och kände mig ganska pigg. Rullade igång med ett snitt på strax över 420 W och tyckte det kändes riktigt lätt. Perset är 426 i snitt på 20 min tror jag, men riktigt dit kändes det inte läge att försöka pressa. Efter 7-8 minuter började det dock ta emot och efter 10 minuter var det rena tortyren. Försökte hålla ihop så gott det gick, men tappade stadigt. Landade till slut på 412 W i snitt, vilket ändå är rätt ok med tanke på att jag antagligen gick för hårt i början, trots att det kändes lätt då. Det är ju det som är problemet med det här testet, det är svårt att lyckas hålla jämn nivå hela testet. Fy fan.. Men utgående från att jag väger aningen mindre än på senare tid, närmare bestämt prick 74 kg innan jag startade testet, hamnade snittet på 5,57 W/kg, vilket är väldigt nära mitt pers som jag har för mig är 5,63

Igår ställde både jag och Maria oss på startlinjen för att köra sidsjöcrossen. Första gången vi båda gör något tillsammans själva utan David, vad kunde passa bättre? Det har varit en regnig höst i Sundsvall och natten knnan tävlingen var inget undantag - 20 plus mm till ner i backen. Med en bana på en gräslägda, slagen med fyrhjuling dagen innan var underlaget perfekt! Brutalt tungcyklat från start och det blev värre varv för varv på den 1 km långa banan, samt så klart helt stört skitigt. Tydligen så det ska vara! Det var ett hyfsat stort gäng som kom till start, så det blev lite racefeeling också. Erik Engberg körde MTB och drog iväg i starten, försökte lite halvhjärtat hänga på, men materialskillnaden var inte till min fördel, så istället för att spränga mig gnetade jag på i eget tempo. Det var en halvtimme plus ett varv som skulle köras, så väldigt intensivt. Låg länge tvåa i racet, men efter några varv gnetade sig min slowstarter till fru, som också körde MTB, ikapp och förbi. Fakt

Det där med säsongsavslutning, kanske inte ändå? Trodde tävlingssäsongen var över, men så plötsligt dök det upp något. Alnö race team ska anordna ett pröva-på-race i cykelkross nästa söndag. Mmm, det vill jag ju inte missa. Har aldrig testat att köra någon cykelkrosstävling och tror kanske inte jag kommer älska det, men va fan, jag har ju en cykel för ändamålet (om än inte direkt någon raket direkt) och inget annat som måste göras. Sen vete sjutton hur jag ska göra riktigt med träningen ändå, har varit lite sugen på att bygga lite volym nu under hösten, i alla fall så länge det känns ok att cykla ute. Har inte nått egentligt sug efter att vila mer, så varför vila? Antar att kroppen och huvudet inte riktigt har samma behov att tagga ner när det liksom aldrig blev nån tävlingssäsong. Den här vecka blev det i alla fall 10 timmar tränat, vilket är riktigt bra för min del. Fick även in lite intensitet med lite stravaryck, kändes ju mer relevant igen att hålla igång farttåligheten när det va

Det är snabba ryck nu, säsongspremiär förra helgen, säsongsavslutning idag. Med andra ord - höstrusket. I år levde tävlingen verkligen upp till namnet också. 50 mm regn igår, duggregn och + 8 idag. I veckan har jag kört några halvhågad dagar, men det har inte känts något vidare. Förväntningarna på dagen var därmed inte så höga. Maria, David och Frida var på kompisresa till Uppsala, så det var bara jag och Sam från familjen Karlberg som kom till start. Jag hängde med Sam på hans nybörjarrace som han skötte finfint idag med lite mer kämparglöd än vanligt. Därefter uppvärmning för att få igång lite cirkulation innan start. Sam öste på i dimman. Det var det starkaste startfältet på evigheter i höstrusksammanhang, många anmälda och många bra cyklister. Väl iväg tog dagens stora favorit Emil Thyren tagning taktpinnen relativt snabbt. Hade väl inga förhoppningar att hänga med där i långa loppet, men hängde i alla fall på i ett knappt varv av dagens fem. Tyckte faktiskt det kändes ganska ok, m

Och nu var det gjort.. Igår blev det efter en lång dags väntan till slut dags för SM start. Allt kändes egentligen väldigt bra innan, men väl iväg funkade det inte som jag ville. Stod längst bak i starten, kom iväg bra och tog mig om ca halva startfältet relativt lättköpt och lugnade sen ner mig lite för att komma in i racet och plocka mer längre fram. Problemet var att jag aldrig kom in i racet, så jag harvade på där plus/minus nån placering och landade som 14:e man till slut, drygt 4 minuter efter. Vet inte riktigt vad som felade, men det liksom svarade inte i benen när jag ville trycka på. Det funkade inte första varvet och det blev inte bättre mot slutet heller. Känns ungefär som jag matchade den nivån jag hade förra året, vilket är lite av en besvikelse ändå, för jag har gjort bra pass där jag känt mig starkare än tidigare. Det är många som är sjukt bra och konkurrensen är hård och bred, så nån top 5- placering var nog orimligt att jag skulle kunnat nå såhär i efterhand, men jag t

Idag blev det 8 goa timmar bakom ratten. Egentligen helt stört att åka bil så långt för att cykla en dryg timme, men nu när jag är på plats känns det helt rätt ändå. Tog en runda och testade banan när jag väl var framme, trots en hel dags stillasittande kändes benen helt ok. Körde ett varv i aningen högre fart och det kändes riktigt bra. Banan är jäkligt fin och kul. Ganska bra kupering, även om ”slalombacken” är en piss i Mississippi jämfört med Nolbybacken, men som vanligt står ju dock hur jobbigt det blir i direkt proportion till hur fort man försöker köra. Så jag lär bli trött.. Banan har ett större hopp och några stökiga utförslöpor med mycket sten och rötter, inget som jag hade problem att våga köra, men det gäller att vara vaksam. Små misstag kan bli dyra. Stora hoppet, lite stökigt innan uthoppet, men lätt landning. Viktigt med ballansen. Många som rekar.. Finns flera vägar ner här som funkar, men hamnar man snett i sin linje kan det bli tvärstopp. Nu väntar en lugn hotellnatt,

Hösten har verkligen rullat in snabbt, känns det som. Kämpar med motivationen att sticka ut i pannlampans sken istället för den enkla och bekväma vägen - att sätta sig på trainern. Den tiden kommer nog ändå.. Men i kväll ångrar jag mig nästan. SMHI snackade om lätt avtagande regn. Inget regn när jag stack iväg, så det var väl lugnt tänkte jag. Skulle köra några korta intervaller i skogen och få igång benen lite inför Sundsvallscyklisternas KM-tävling imorgon kväll, som jag ser fram emot som ett bra tävlingsgenrep inför SM. Intervallerna gick väll bra, men på vägen hem började himlen skina upp misstänksamt lite till och från. Slutade med hällregn och åskoväder innan jag var hemma, vid ett strömlöst hus.. Är inget stort fan av att cykla i åskväder, speciellt inte när det är mörkt. Men det var förhoppningsvis sista gången på ett tag.  Tvätta tvätta.. Veckan har annars bjudit på den första stockholmsresan på snart ett halvår. Verkade som att ingen annan heller varit där på ett tag, man vet

 Igår blev det klart -  XCO-SM kommer att bli av och det kommer bli en pojkar 40-klass! Enda nackdelen, tävlingseländet går i Göteborg.. Hade jag känt mig i halvdan form hade jag inte övervägt det, men nu? Senaste veckorna har det fortsatt varit lite upp och ner, men de pass jag satsat lite på har verkligen varit bra. Har plockat ner ett tufft grusvägsbacke-KOM som jag jobbat länge på, där det äntligen stämde. Har kört ett bra backintervallpass i hederliga Gruvbacken i veckan - i kyla och mörker med mycket kläder och pannlampa, och ändå tider som matchar de bästa passen jag kört där ljumma sommardagar i medvind och kort-kort. Och så nytt pers på min testrunda här för nån vecka sen, som jag skrev om senast. Så va fan, det klart det blir en sväng till Göteboooorg, för fan vet när man är i form nästa gång. Bäst att passa på! I rådande Coronatider är dessutom antalet startplatser begränsade till 50 st, så inte mycket att fundera på. Jag är anmäld och klar! Fina kvällar nu, men även när bar

Jag har en grusvägsrunda med några asfaltinslag som jag kört ett antal gånger som formtest. Rundan är 47 km och har närmare 450 m stigning. Inställningen när jag kör detta test brukar vara att köra ett hårt tempo runt tröskel, dvs kanske inte riktigt tävlingsinsats, men ganska nära. Inget tokrus i början, ingen spurt. Jag går på känsla. Idag var det äntligen dags att testa formen! Rekordet är från september ifjol, dvs efter att alla viktiga tävlingar var körda. Var ju jävligt lagom dags att få till en formtopp då, men så blev det och varvet den gången kändes oförskämt bra. Skulle det gå att matcha? Har kört mycket lugnt ett par dagar, så förhoppningen var att benen skulle kännas fräscha. Drog idag liksom ifjol iväg på min hardtail rocky och kände direkt att det gick lätt att köra fort när det är lättrullat i början, utan större ansträngning. När det började gå uppför kändes det fortsatt ok, men kanske inte exceptionellt bra. Snittfarten var dock hög, ca 33 km/h, så gott så långt. Efter

Dagens jobb gick snabbare än planerat, så imorn blir det hemresa en dag tidigare än planerat. Alltså, även om benen är lite sura - skulle det bli några fler KOM i Åsarna var det idag det gällde.  Drog iväg på delvis samma runda som igår, men slarvade på lite roliga utförsbackar också. Kändes inte ett dugg bättre än i går, men trampade på ändå på i de lite tröga uppförssegmenten och öste på hyfsat i utförsbackarna. Trodde kanske med lite tur att jag skulle kunna få med 2-3 segment i bästa fall men blev glatt överraskad över att ha plockat hem hela 7 nya KOM. Kan konstatera att lägstanivå nu är helt ok även de dar som känns lite tyngre. Fint facit idag! Med denna storskörd var jag tvungen att kolla hur många KOM jag har totalt, och tada! Till slut är mitt tramsmål för sommaren uppnått - 201 bästatider på kontot! Nu blir dock frågan om jag kommer lyckas fortsätta hålla mig över den gränsen. Måste ta det lite lugnare några dar och konkurrenterna slöar inte, så jag lär nog få ligga i. Dessu

Idag var semestern slut för denna gång, blev 3,5 vecka sammanhängande ledigt, vilket kändes bra ändå. Känslan är att jag varit ledig längre och det är ju ett gott tecken! Avslutade fint med en heldags födelsedagsfirande av Frida och pappa, som fyllde respektabla 80 år igår. Frida fick dock styra ljusantalet på tårtan utefter sina 7 år, som även ska firas nästa helg. Blir mycket partyn när allt ska delas upp i olika sällskap i coronatider. Innan födelsedagsfirandet hann jag dock ut på ett kort landsvägspass och nappade upp ytterligare ett KOM jag jagat ett tag. Har kört riktigt hårt nu under ganska många dagar, senaste 8 dagarna har jag plockat hem minst 1 KOM per dag 6 av dagarna. Övriga 2 dagar har jag försökt men misslyckats. Det betyder att det blivit minst en riktigt intensiv stund per dag och några av dagarna flera hårda ryck. Totalt blev det 10 timmar tränat senaste veckan, ingen imponerande mängd men lite hård intensitet har jag fått i benen varje dag. Blev ett KOM i dag i Åsarn

Förra helgen var det tävlingspremiär - för Maria. Härnön runt, som jag efter ett riktigt uselt lopp 2018 inte längtat till över huvud taget, men väl där önskade jag ju lite ändå att jag stått på startlinjen. Men det var helt ok att hänga med David och plocka lite blåbär medans Maria kämpade på. Och till saken hör väl även att jag hade nån ny liten bacill i kroppen och var rätt hängig den där dan, så någon cykling hade det ändå inte blivit. Maria skötte sig hursomhelst fint och bortsett från lite felnavigering som renderade i en diskning körde hon imponerande bra. Maria laddar upp David inför några timmar tävlande! För egen del fick jag efter några lugna dar lite bättre fart på benen och körde några riktigt bra pass nu i veckan. Vet inte riktigt hur det gick till, men har i sommar lyckats komma ner till den målvikt jag tänkt under säsong - typ 74 kg. Har egentligen inte ansträngt mig särskilt för detta, men hård träning har säkert gjort sitt. Synd nu då bara att det inte blir några tävl

Att jag jobbade så sent som i onsdags känns avlägset. Det gick snabbt att bli avkopplad och dagvill, skönt med riktig semesterfeeling! Har fortsatt haft fina dagar i Dalarna, några fina cykelpass har det blivit, inte så långt, men bra ändå. Än är det ljusa kvällar och att glida runt på räcern en ljummen kväll på hyfsat biltomma vägar är ganska gött. Nu väntar regn, kallare väder och snart hemfärd. Ska ta det lite lugnt nån dag och ladda  för att försöka knycka tillbaka alla KOM som jag blivit av med hemma vid. Har plingar lite väl friskt i telefonen nu. Men formen tror jag i grunden är god, så jag har gott hopp om revansch.  Bäst på denna resa har ändå varit diverse barnaktiviteter. Att bo i husvagn och inte tätt inpå mor och far minskar avsevärt irritationsnivån och fokus blir på roligare saker. Att man nu sen kan släppa iväg Sam å Frida själva på cyklarna runt området är ju också rätt fint. Den här dagen har bjudit på vad vid dammen vid Mångbergs fäbod. Barnen hittade så klart den de

Till slut blev det lite riktig semester också, i meningen åka bort hemifrån längre än några kilometer! I går packade vi in bohaget i svärföräldrarnas gamla myrinvaderade, och samtidigt mycket charmiga, husvagn och rullade ner till Sollerön. Har inte sett mor å far på snart ett halvår, så det känns verkligen bra att kunna ses lite utomhus i alla fall och att de får träffa lille David för första gången. Nån direkt Coronapandemi märker man ju som Sverigeturist dock inte mycket av. Vist, nått museum eller så kanske är stängt, men det är mycket folk på campingar, restauranger, sevärdheter, mm. Som att glida runt i nån slags dubbel verklighet där det lurar en krypskytt i buskarna som ingen verkar riktigt bry sig om. Mitt egna Coronatest, som jag tog efter senaste förkylningen, visade i alla fall att jag inte hade viruset, så ingen immunitet här inte. David träffar farmor och farfar! På cykelfronten har jag haft några riktigt bra dagar, efter några lugna pass förra helgen har känslan varit ri