Sjukt

- juni 05, 2020

Vad tiden går! David snart tre veckor gammal, jag hade ju tänkt skriva lite och dokumentera nått av hans första dagar i livet. Det har ju gått sådär. Blev ganska fullt ös med att ta hand om de andra två odågorna och därpå jobb och mycket att fixa med hemma. Känns som att de första veckorna här hanteras på uppstuds med så mycket flexibilitet som möjligt. Den tid som blir över på kvällarna när barnen somnat är ju perfekt för att blogga, men istället har jag lagt den tiden på att cykla. Ljumma (nåja, iskalla i vissa fall), ljusa försommarkvällar, torrt väder, fågelkvitter i skogen - helt perfekt för kvällsträningar. När klockan närmar sig 9 innan barnen somnat blir det inte tal om några långpass, men några kvällar har jag varit ute till 11-tiden.

Fin tur till Fågelberget i förra veckan, +6 med korta byxor och handskar när jag kom hem bet lite..

Cykelsäsongen 2020 börjar jag dock ge upp på. Mitt i princip enda stora mål för året - att köra SM i XCO och tempo i Göteborg, är framflyttat till mitten av oktober. Ja, vi får väl se, men spontant känns det inte så lockande. Jag hade ju tänkt mer en semesterresa på sommaren och inte 20 timmar bilnötande för att cykla en timme över en helg. Men vi får se, jag kanske peppar till mig. Annars är antagligen 700 kr tävlingslicens vårens sämsta köp.

Peppad på att cykla är jag dock, har siktat in mig på att skramla ihop så många Strava-KOM det bara går i sommar. Här runt knuten finns inte så många segment att jobba på, så det lär bli en del transport för att knipa nått segment här o där. Helst vill jag ju plocka ner en del segment på racern, men det är rätt utmanande. Det blir lite som segling - man måste vänta in rätt vindar. Det finns en del vassa räcercyklister i stan och de bangar inte på att cykla i par eller fler, så om jag ska ta några KOM är det främst kortare segment i medvind jag har bäst chans på, men då måste jag ända släppa lös precis allt, så det blir sällan realistiska chanser på mer än 1 bra segment per pass. Här för ett par veckor sedan lyckades jag plocka ner ett av mina målsegment, en uppförsbacke på dryga minuten som rätt många kört. Kom en kväll med lite vind från rätt håll, bra ben och känsla, så jag tryckte på allt som gick. Hade blodsmak i munnen resten av passet, men fullkomligt pulveriserade KOMet med 5 sekunder, trots att jag inte ens varit nära vid tidigare försök. Sen finns det fler liknande som jag försökt fler gånger men inte riktigt får till. Förutsättningarna och benen måste vara rätt helt enkelt. Men jag har ju sommaren på mig.

När det ska gå undan åker fullblodet fram!

Så jag håller väl på att bli nån slags 400-meterslöpare på cykel. Men att träna för nån tävling det här året känns ändå inte som nån mening, så det får väl bli som det blir. Inte så mycket tröskel, uppstyrda intervaller eller långpass. Jag har ju även kommit igång å köra lite på min nya Bianchi Methanol. Den är sjukt snabb när det är lite stökigt och hög fart och jag har redan plockat ett par enduroaktiga segment. Men det har känts som att den är lite seg på lättare partier och grusvägar. Om jag ska köra grusvägssegment är jag helt klart mycket snabbare på min Rocky. Funderar på vad som kan göras åt det och börjat klura lite vad som skulle kunna uppgraderas. Började fundera på hjul men tror jag missat det mest uppenbara - däcken. Har kört på originaldäcken- Kenda Nevegal2 och det är nog grymma på de där endurostigarna. Men jag har generellt dålig koll på Kendadäck och efter lite googling verkar det som att jag kör runt på lite väl endurostukade däck. Lite oklart rullmotstånd, men om jag fattat rätt (svårt att hitta uppgifter och har inte vägt själv) väger sulorna 800 g styck, så det finns mycket roterande massa att spara in på. Ska göra en lite mer noggran viktkoll och sätta på nått annat framöver, men känns lite drygt att ta tag i när jag just stansade på orginaldäcken slanglöst. Kanske ska plocka lite fler endurostigar först..

David har fått sin premiärtur i vagnen också - lugnt rull ner till badplatsen, men jag tror han gillar det.

Men nu är det temporärt stopp för stravahetsen. Har dragit på mig en riktig man-cold from hell med en synnerligen störig rethosta. Corona - nja, tveksam. Men drygt ändå. Man känner sig ju som en spetälsk i dessa tider och även om jag inte har nått emot att jobba hemma tappar jag ju lite funktionalitet i familjemaskineriet när jag inte ens kan åka till sopstationen utan att vara felplacerad. Men det börjar förhoppningsvis släppa snart. Då blir det Stravahets igen, Hoppas på en blåsig sommar!

Avslutar med lite bra saker att komma ihåg från dessa fina veckor som varit.

De här två har tagit familjeutökningen rätt bra ändå, även om utflykten till pumptracken i Nolby uppenbarligen innehöll mest annan träning än den tänkta cyklingen.