Iskallt uppdrag

 Börjar med att beklaga mig över det här satans bloggeländets bildhantering, som har fått för sig att ta bort alla bilder från senaste halvårets inlägg. Gjorde mig otyget att lägga tillbaka alla bilder för nått tag sen, men upptäckte nu att de är borta igen. Och som vanligt blir jag extra sur för att det för mig är obegripligt varför. Testar att skriva direkt i bloggen istället för appsatan BlogTouch. Får se hur det går..




En jävla bild - låt stå!

Vintern kom som bekant tidigt i år och jag har har inte slirat på vallastället. Har satt upp som plan att köra minst 150 mil skidor under säsongen. För att fixa det räknade jag på att snitta 30 mil per månad december till april. Inte orimligt, men lite tuffare än senaste två åren då jag kommit upp i nånstans mellan 115-130 mil, typ. Men skidsäsongen har börjat gott och väl redan i november och jag lyckades få ihop 30 mil redan innan december ens börjat. Riktigt nöjd med det, då det sällan är pålitliga skidförhållanden i november, med antningen ingen snö alls eller tunnt snötäcke och kassa spår. Men i år så! Mycket snö och inte ens Skistar har lyckats fördärva underlaget på Duveds elljusspår. Det stora bekymret nu är snarast kylan. Har kört några riktigt kalla pass nu på slutet, med gårdagkvällens bottennotering på nånstans kring minus 24 grader. Det funkar en stund, efter en omständlig påklädningsprocedur, men efter en dryg timme, när man hunnit få upp värmen och sedan kyls av i nån lång nerförsbacke, då börjar händer och fötter tycka att det räcker. Så inga långpass är aktuella, och inga intervallpasss heller för den delen. Att maxventilera i över 20 minus kan jag gärna stå över. Det blir ganska mycket mellanmjölk med andra ord, och milsamlandet borde egentligen kunna gå ännu snabbare. Men de många minusgraderna sätter inte bara käppar i hjulen för hur lång träningstid som är möjlig, det gör även föret helt hopplöst trögt. Senaste dagarna har det varit som att åka på potatismjöl.

Målen framöver är förutom milsamlandet att åka med Maria till Frankrike och göra repris på Transjurasienne. 70 k skate känns som ett perfekt mål i februari. 11 år sedan senast, hoppas på att de kommer vara möjligt att köra samma bana så att man kan jämföra tider. Sen blir det förhoppningsvis några kommuncupplopp, nån skatetävling i Järpen dagen innan nyår, och så Trilleturen om snön ligger kvar.

Nya jobbet i Åre har också inneburit att jag hållit i någon form av cykelvana. Blir långt ifrån varje dag, jag cyklar in till kontoret, men några kilometer per vecka har det blivit. Även på cykeln har kylan varit lite utmanande, men jag har passat på att testa gränsen lite. Nu är det ju bara 9 km, men i minus 20 kan det kännas nog så långt. Medans vi bodde i Sundsvall tror jag aldrig jag cyklade i kallare än 12-13 grader nånting, men nu har jag pushat gränsen till under minus 20 - strecket. Det rullar inte lätt, men det går!



















En bild till - från årets skridskopremiär på Ånnsjön. Säsonsavslutningen var samma dag..



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Formdöd

Semester!