Tomas Karlberg - På rull och glid

Det är nu bara en vecka kvar tills det bär av till Vansbro och årets första mara. Planen är, och har varit, att köra ganska hårt fram tills idag, för att sedan släppa på träningen lite och förhoppningsvis få till en liten formtopp. Sedan i söndags har det hunnits med: långpass i Gesundabacken, enminutersintervallpass, backpass med Frida i vagnen och ett kortare snabbdistanspass. Idag blir det sista långpasset är det tänkt. Kroppen har känts segare och segare för var dag, vilket inte är så konstigt när inget av passen varit av återhämtningskarraktär. Bara hoppas detta slår väl ut nu! Jag tycker ofta att jag lyckats relativt väl med tävlingsuppladdningar, speciellt på senare  år. Nyckeln är, tror jag, just att våga ta det lite lugnt några dar innan tävling. Något som kräver lite disciplin. Det kanske kommer med åldern. Och gubbigheten.. " Burmavägen" på Sollerön - perfekt för enminutare. Asfalterad liftgata - perfekt för backpass med barnvagn. Till på köpet hittade vi Fridas li

Det finns många tecken på att man börjar bli gammal. Rynkorna blir djupare, håret tunnare och man stånkar djupt när man slår sig ner i en soffa med allt för låg sitthöjd. För en idrottare finns andra tecken att lägga märke till. Man blir en seg jävel. Hur många berättelser har man inte hört om krumryggiga gubbar i skiddräkter med bäst-före-datum 1983 som bara matar på i 9 mil utan att mattas ens det minst? Jag inser att jag närmar mig den kategorin. Igår förmiddag var det uppladdning för sill-, grill- och nubbefrossa, - d.v.s. löpartävling. 15-km klassen i Orsakajt´n, en mycket trevlig midsommaraktivitet längs en skapligt lättlöpt terrängbana i Orsa. Redan från start kommer gubbighetskänslan. Fan vad alla rusar i starten! Själv segar man så smått igång och när jag väl fått upp farten lyckas jag sedan plocka lite placeringar genom hela tävlingen. Men det är bara att konstatera, det finns många duktiga skidåkare och löpare att konkurera med i Dalarna, och trots en ganska bra dag blev det

1:01,16; så lyder nya perset på Extrembanan i Ursvik! Eller typ nått i den stilen, officiella resultat kommer nån annan gång. Det var i alla fall en rätt bra löparkväll, svalt, torrt, lite blåsigt, men i övrigt perfekta förhållanden. Kände på mig att benen var rätt bra och drog iväg aningen hårdare än senast. Första 4 lätta km gick på 14:50 och första milen på 40:18, vilket är 1 minut snabbare än förra försöket. Den stora skillnaden var dock sista 5 km, där jag var betydligt piggare, orkade hålla skapligt tryck hela vägen. Lite förkylningsvila gjorde visst gott! Även om det är surt att vara sjuk hade jag lite känslan att kroppen skulle må bra av några vilodagar. Det enda jag kan klaga på idag är väl att toppfarten inte känns så mycket topp. Uppför går bra och jag orkade växla tempo över varje krön, men platta lättlöpta partier gick det bara halvfort. Finns lite att jobba på där.. Kanske kanske kan sub 60 min vara möjligt, om jag har en riktigt jävla bra dag. Pustar ut på motionsgården

Igår kändes det tillräckligt bra för att testa en liten löprunda igen, ganska prick en vecka sedan senaste lite hårdare passet. Kändes helt ok, trots en liten släng av löparmage, och idag har det fortsatt gå åt rätt håll. Inga återfall vad det verkar, det blev en runda med Frida i vagnen som kändes riktigt bra. Blir högst sannolikt Ursvik imorn, förhoppningsvis med bra och utvilade ben efter många sjukdagar.  På grönbete i Högdalen, skönt att vara igång igen!

Att stå över ursvik i tisdags hjälpte inte ett skit, det kändes som att det inte var så farligt, men trots vila har det utvecklat sig till en ganska ordentlig förkylning. Hade väl nån stans lite hopp om att kunna köra Söder runt på lördag, men även det känns helkört nu. Målsättningen att sätta bra tider på 10 km ganska tidigt på säsongen verkar det ha gått fullständigt jävla troll i, två race inställada p.g.a. sjukdom. Tror knappt jag minns hur länge sen jag hade så taskig tajming. Nu står hoppet närmast till Ursvik på tisdag, men vi får se, helst vill jag nog ha sprungit ett par pass innan. 10 km perset får väl vänta tills Hässelbyloppet. Suck.. Mr dubbel Margarita Så istället för löpning har det blivit vila, lite promenader och nu i helgen besök av the Calssons. Blev en stadig Margarita och mycket trevligt promenadsällskap idag, men trevligheter till trots verkar hesheten, snorigheten och hostjäveln mest tillta. Bäst att hålla käft. Frida är i alla fall på topp när kusin är på b

Nej, det blir inget Ursvik idag. Kroppen och benen känns ok, men ett liten oskön känsla i halsen får mig att vackla. Tror inte det är nån fara, pulsen och allmäntillståndet  är ok, men det känns som fel läge att riska och när jag sett hur illa det gått för Maria den senaste månaden blir jag lite extra harig. Men förhoppningsvis är det bara nått kortvarigt, kanske pga ett par dagars dålig sömn. Frida har fått för sig att 05:00 är en lämplig tid att stiga upp efter en natts fäktande i mamma o pappas säng. Frida är för övrigt också snorig, kanske är hon som sprider baciller. Men men, förhoppningsvis är det ok imorn så att det kan brännas av lite intervaller!

Det blev en riktigt lyckad nationaldagshelg, på alla sätt och vis. Gräsmattefika, badpremiär och kompishäng i Granlo, samt stora mekframgångar med hjälp av svärfars skruvstäd och några riktigt bra träningspass, kan bara sammanfattas som en riktig deluxehelg i Valle de Ljustorp. Vevlager bortskruvat - check! Jävlar vad det satt kan tilläggas.. När man tagit sig ända upp i Norrlands skogar blir terrängen mycket mer spännande, så jag har passat på att köra backträning i bästa möjliga förhållanden. Varmt, skapligt torrt och bara lite regn! Efter en vilodag i torsdags fanns massor med spring i benen på nationaldagen. Bara att slippa charioten, vad lätt det går! Blev lite ostrukturerat backe/trail/fartlek- nånting som kändes riktigt fint. På lördagen blev det ett fint långpass på 2:40 upp längs Kronvägen, med både myrlöpning och många fina höjdmetrar. Skogskalaset avslutades med en av mina favoriter, 2- minuters backintervaller med 1 min nerförsvila. Med detta fina upplägg räcker en av stign

Efter urladdningen i Ottarsborg har det blivit nån enstaka lugnare dag, men i huvudsak har det funkat bra att köra på. Har bl.a. blivit ett fint långpass ut till Hässelby på nästan 3 mil med tillhörande fartökning. Nu i veckan har det blivit träningspass tillsammans med Frida, som numer inte är riktigt lika lätta som tidigare. Och den som är lite mindre lätt är så klart Frida, det är trots allt några kg hon lagt på sig. Backpass med en drygt 20 kg tung vagn som ska knuffas upp framför en är slitigt.. Den här veckan har det blivit ett antal höjdmetrar i Högdalen, denna soptipp som den här årstiden är förvånansvärt vacker. Höstens gråa gräshögar och kala buskar har bytts mot ett hav av gula blommor och djungelbuskage. Att sedan uteliggarhusvagnarna försvunnit och ersatts med förskoleklasser med ungar som häpet förvånas över att "där kommer han igen", efter 10:e repan uppför backen, bidrar också till att denna lilla bergskedja känns klart trevligare. Frida tar det lugnt Fin utsi

Idag var det tävlingsdags igen! Efter att ha snappat upp lite smygreklam på NVSKs hemsida gick jag och anmälde mig till Ottarloppet i Ottarsborg, en mycken liten håla på den Uppländska stäppen några mil norr om Uppsala. Känns som hemma med andra ord. Efter svettpinan i Kolmården har kroppen känts riktigt tung igen, så igår fick det bli en dags helvila, med förhoppning att det skulle göra benen gott. Planen för dagen var inte bara löpning, utan även ett MTB race, som tillsammans utgjorde en multisportklass. Bra ben var alltså önskvärt i dubbel bemärkelse. 2 mål om dan. Minst. Dagen inleddes i alla fall med knappa 22 km löpning. Banan för dagen gick på grusvägar och stigar, men betydligt snällare än Kolmården, även om det fanns en o annan slakmota och lite rötter. Gick ut i fart strax under 4 min/km och kände att i dag funkade kroppen rätt bra. I stället för att börja struppla över rötterna redan efter 5 km som senast gick det nu fint att fortsätta trycka på. Det utkristalliserade sig ga