Tomas Karlberg - På rull och glid

 Snart är 2024 till ända och tiden på året då skidpeppen borde vara som störst. Men i år, nja.. Jag gillar ju egentligen ine alls folk som gnäller på vädret och undviker att göra det själv, men den här starten på vintern? Alltså helvete, hur kan det vara så förbannat svårt att snöa lite? Och när prognosen väl visar lite nederbörd, ja tro fan att då blir det inte minus en utan plus en och regn istället. Suck. Så jämfört med ifjol, då jag hade åkt 50 mil skidor den här tiden på året, har jag den här säsongen knappt kört 5 mil. Nu lovar prognosen 30 cm närmaste två dagarna, och grunden på elljusspåret är hård och bra, så suget kanske kommer, men efter ett försök på ett isigt konstnsöspår i Järpen idag är väl inte motivationen riktigt på topp. 2,7 km; patetiskt. Men tanken var att åka med Sam, och han var sur över både för lite kläder och isiga spår. En liten tillbakablick på 2024 kanske. Får kanske fundera lite mer på de idrottsliga höjdpunkterna, men Fjälltoppsloppet på skidor var en...

 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...

  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...

Ett projekt som legat lite i träda ett tag, men idag gjorde jag ett ryck och betade av en topp - Södra Kyrkstensskaftet på 1212 m. Hela familen tog sig till Nulltjärn vid Vålådalen, vilket blev turens startpunkt. Tänkte att det nog skulle gå ganska snabbt, men det drog iväg strax över 2 timmar, men då glömde jag telefonen när jag sulle iväg, så lev lite straffrunda där. Lunkade iväg på leden upp mot Kyrkstenen, som är vältrampad och välmarkerad. Trots allt regnande i sommar höll jag mig helt torrskodd. Bitvis mycket rötter och sten, men en ganska snäll joggtur på knappa 6 km. Väl framme vid Kyrkstenen är leden slut och bara vaga antydningar till stigar fortsatte upp på Kyrkstensskaftet. Jag tog upp snett mot vänster och körde helt obanat upp mot toppen. Först gräsigt och fint med fantastiska blåbärsris, sedan stenigt. Faktiskt lite mer klipphällskaraktär än lösa stenar, d.v.s. ganska snällt. Kände av lite i mitt gamla löparknä, så tog det försiktigt och gick mest uppför. Kan väl tilläg...

 Tävlingsintensivt denna sommarvecka, då det blev både Fjällmaraton och Hingstränn. Egentligen var inte Fjällmaraton tänkt som något ansträngande, då planen var att springa med Frida och/eller Sam. Det visade sig dock att de föredrog att slippa mitt sällskap och hellre sprang själva. Jag fick alltså göra mitt eget lopp, vilket såklart innabar full gas. 8 km är förvisso inte så långt, men jag har väl kanske fuskat lite med fartträningen i sommar och det var länge sedan jag sprang fort längre än någon enstaka km. Härtill har formen inte kännts något vidare på sistone, speciellt de få hårdare pass jag kört. Men tävling är tävling. 8K-banan visade sig också bli en hyfsad utmaning. 2 km uppför i början, försökte hålla mig utan att gå för hårt, vilket som vanligt var svårt. Sedan ut på en blandning av spångar, myr och småkuperad stig. Låg nånstanns mellan 5-10 plats (lite oklart, då täten sprang fel på toppen av startbacken..) och tyckte jag hade hyfsat flyt, även om det inte var det där...

 Igår var det dags för sommarens stora tävlingsevent - Åre extreme challenge Run&bike. Sista veckans förberedelser bestod i stort av intensivt väderprognossurfande, samt försök till att få reda på vilken kapacitet deltagarna i startlistan hade. Fjolårets suvären Erik Nilsson var inte med och i övrigt inga namn jag kände igen, så på start var motsåndet för dagen högst okänt. Även om känslan alltid är att alla ser så jäkla snabba ut. Vädret var däremot inte osäkert. Redan 10 dagar innan tävlingen visade SMHIs långtidsprognos på skitväder och för en gångs skulle var prognosen helt rätt - det skulle bli tuft över skutan. 50 m efter start, redan lucka! Planen var att köra på kontrollerat uppför och kanske hålla igen en liten aning. Sen ta det allmänt lite lugnare utför, med förhoppning att inte vara lika sargad på cykeln som ifjol. En plan som sannolikt hade varit svårare att hålla sig till om jag varit pressad, men nu visade det sig att ingen var sugen att hänga på. Så jag fick kör...