Tomas Karlberg - På rull och glid

Så var det tävlingspremiär igen! Åter dags för Tandsbyn och första racet i Jämtlandsserien. Tredje året i rad nu, börjar bli en tradition. Värmde upp ett varv som följecyklist till Sam, som körde på bra men var ledsamt ensam i barnklassen 11-12, som han ju egentligen är för ung för, men jag vill ju gärna att det cyklas några km när man väl drar iväg en heldag.¨ Rejsing rejsing! Soligt å fint i Tandsbyn, precis som vanligt, men lite kalla nordanvindar som jag misstänker kanske gjorde årets race lite långsammare. Den långa grusvägsrakan låg i helt fel vindriktning, så där gick det tungt. Körde ändå på bra tycker jag och känslan var helt ok med jämt tempo alla fyra varven. Riktigt nöjd med det, men körde nästa 1,5 minuter långsammare än förra året, en tendens som jag tyckte mig gå igen för en del andra som kört tidigare år också. Den vanliga giganten Anders Södergren var dock inte med i år, men jag fick inte vinna i alla fall, för mig okände Östersundaren Nicolai Nilsen körde in med 11

Sådärja, då var det klart! 200 mil längdskidor säsongen 23-24 - check! Får väl erkänna att de blötaste dagarna här i april var det kanske inte bara njutning, men det var tillräcklig motivation att fixa dessa 200 för att åka längdskidor både i regn och med barrkletiga klisterskidor. De sista två kilometrarna var dock extra tunga - lite nervarvning efter Fjälltoppsloppet. För satan vad slut jag var, men den här gången var jag ju bara tvungen att varva ner ett par kilometer, insåg ju att annars skulle det fattas några retliga metrar.  Fjälltoppsloppet ja, det var väl nästan 20 år sedan senast? Men Bruks är sig likt och det är fortfarande ett härligt arrangemang och bra avslut på säsongen. Dagarna till ära har kalluften åter svept ner och resulterat i hårda snabba spår, men man ska inte låta sig luras - att tävla på banor med stigningar uppför slalombackar blir ändå inte att betrakta som lättåkt. Inledde dagen med att valla runt Frida och Sam på barntävlingarna. Rätt kul nu att ställa upp

Nog sämsta uppdateringsintervallet nånsin, har ju typ glömt bort att jag ens har en blogg.. Men nu är det påsk och några lediga minuter, så det får bli en snabbspolning genom vintern. Det laddades ju inledningsvis hårt för Transjurassienne, men efter ett intensivt spanande på värderprognoser och webkameror där i slutet av januari fick vi till slut inse att nej, nån skidtävling i Frankrike lär det inte bli. Snötäcket i Les Rousses var noll och med besvikelsen hängande över oss plus sjuka barn var det nära att vi bara tänkte skita i det och stanna hemma. Till slut kom vi ändå iväg och fick några fina och sköna dagar utan barn. Mycket vin, ost och slappande. Samt några riktigt fina löpturer fick vi, vilket ju inte var fel. Sprang fyra dagar i rad, mellan 7 till typ 14 km. Inga jättesträckor, men ändå skönt att kroppen funkade för det. Vinterns andra mål - att skida 150 mil har jag dock gått imål med, trots noll mil i Frankrike. Ligger just nu på knappa 170 mil och funderar på om jag ska h

 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på

 Börjar med att beklaga mig över det här satans bloggeländets bildhantering, som har fått för sig att ta bort alla bilder från senaste halvårets inlägg. Gjorde mig otyget att lägga tillbaka alla bilder för nått tag sen, men upptäckte nu att de är borta igen. Och som vanligt blir jag extra sur för att det för mig är obegripligt varför. Testar att skriva direkt i bloggen istället för appsatan BlogTouch. Får se hur det går.. En jävla bild - låt stå! Vintern kom som bekant tidigt i år och jag har har inte slirat på vallastället. Har satt upp som plan att köra minst 150 mil skidor under säsongen. För att fixa det räknade jag på att snitta 30 mil per månad december till april. Inte orimligt, men lite tuffare än senaste två åren då jag kommit upp i nånstans mellan 115-130 mil, typ. Men skidsäsongen har börjat gott och väl redan i november och jag lyckades få ihop 30 mil redan innan december ens börjat. Riktigt nöjd med det, då det sällan är pålitliga skidförhållanden i november, med antningen

Söndag för snart två veckor sedan, Duveds terrängserie 5 k och nytt pers med knappt 10 sekunder. Men sen var det slut på det roliga. Åkte på förkylningen som snurrat i familjen, ett envist jävla pissvirus som precis när jag började känna att det var över tar om. Så istället för fina löppass den här veckan, på barmarken i Stockholm, blir det till att sitta i ett kontorslandskap och försöka hålla sig från att hosta lungorna ut-och-in. Förbannat drygt. Egentligen är det väl inte så synd om mig, jag har inte varit sjuk på ganska länge, men man blir ju bra less ändå. Så efter snart två veckor utan vettig träning lär nog formen vara rejält på tillbakagång. Blir till å börja om på ny kula, förhoppningsvis med skidor på fötterna. Säsongen är igång i Vålådalen och Maria har redan varit å testat. Sugen.. Sam gav järnet senaste terränglöpet! Nästa års projekt, fler familjemedlemmar..