Tomas Karlberg - På rull och glid

Idag kom stormen Urd och hälsade på, en riktigt dryg jäkel. På väg till dagis var det först sidvind, höll på att driva ner i diket när vinden slet tag i mig och barnvagn. När vagnen väl var parkerad vände jag rakt norrut med fetnordan rakt i nyllet. Jäklar vad det tog emot! Efter några hårda dagar var inte benen så pigga heller, kändes som att cykla i sirap. Fantastiskt att motvind, vinterväglag, mörker och dubbdäck kan få en att känna sig så sjukt kass. Segade flåsandes upp för Sundsvallsbron på näst lättaste växeln. Suck. Glädjande nog höll vinden i sig på eftermiddan, vilket var betydligt trevligare. Körde lite naturliga intervaller, eller fartlek som jag skulle kallat det i mitt tidigare löparliv, vilket kändes någorlunda drägligt med vinden som hjälp. Nu blir det en 24-timmarsfasta, som jag kört en dag i veckan under i princip hela hösten, och bil till jobbet imorn. Sen lite trainerintervaller imorgon kväll av något slag kanske. Tänkte köra på fram till nyårsafton och ta lite välf...

Julhelgen bjuder inte bara på frosseri i fet mat, dåliga tv- program och bortskämda barn som aldrig tycks kunna få tillräckligt många julklappar, det erbjuds även lite tid för träning i dagsljus. Det må vara sopigast tänkbara vinter, men för cykling är det helt ok. Runt nollan, men fruset och torrt. Kanske lite väl isigt, men det är ju hanterbart. Har känt mig motiverad som sjutton efter att förkylningen gav med sig i mitten på veckan, så jag har försökt köra några lite hårdare pass.  Fina cykeldagar. Dan före dan blev det 11 hårda backintervaller på ca 2 min effektiv tid. Testade en ny backe på Skärsättsvägen, som är lite brantare än hemmabacken bakom knuten. Tog riktigt bra! Efter en lite lättare julafton med bara 8 st 10-sekundersspurter blev det en ny tuff dag idag. Först ett lugnt myspass på knappa timmen med Maria, som fortfarande inte helt blir av med sin skitförkylning. Sen skarvade jag på ett snabbdistansrace på 35 minuter, som väl kändes sådär i benen, men kanon i huvet. ...

Snart är det jul och vad passar då bättre än att unna sig lite vilodagar med hjälp av en förkylning? Årets julklapp från dunderförkyld sambo och snoriga ungar blev ju ingen större överraskning. Tycker ändå jag klarat mig rätt bra i höst, så det är inte mycket att klaga på egentligen och så länge det inte utvecklas till värsta sortens mansförkylning så lider jag inte överdrivet mycket. Helgen har ägnats åt familjeaktiviteter, inklusive julgranshuggning och det årliga julbordsgalejet med TC-teknik/Automation power på Söråkers herrgård. Som vanligt bra mat, dryck och relax, även om barnen gjorde sitt bästa för att stressa upp sina stackars föräldrar kring julbordet. Det blev riktigt bra aktiviteter för en sjukhelg i alla fall. Team julgran Det blev även ett par vändor till Sportson igår och idag. Nu har jag hämtat ut ny drivlina till pendlarhojen och även hunnit skruva ihop den idag. Naturligtvis lyckades jag för typ 17:e gången i rad få ihop kedjan på fel sida kjedjestagen, så det blev l...

Senaste dagarna har bjudit på hyfsat bra med träning, i söndags blev det riktigt hårt med en tur till stan, spinningpass med Sundsvallscyklisterna och sen hem igen. Var länge sedan jag höll igång över tre timmar, vilket känts lite i benen i veckan. Sen i tisdags slog vädrets makter  till ordentligt. Ett antal minusgrader och spöregn är en riktigt spännande kombo som resulterade i skridskobanor till vägar. Långtradare parkerade på sniskan i var o varannan backe. Men cykla gick fint, tog mig till Sidsjön tur och retur efter lucia på dagis utan problem. Skidåkning känns rätt långt bort kan man ju konstatera.. Idag skulle jag cykla till jobbet, och trots envist saltande är det fortsatt ganska halt här och var. Lämnade iaf Frida på dagis och har så där skönt morgonflyt. Kommer precis ut på gamla E4 och får häng på en traktorgrävare som håller precis lagom fart. Härligt att rulla snabbt utan att slita ont. Framme vid Stockviksrondellen rullar jag upp på trottoaren, traktorn håller så låg...

En del saker i livet, stort som smått, förväntar man sig att de bara kan gå på ett sätt. Det favorittippade laget som omöjligen kan förlora mot seriens loosergäng. Förutsägelser om framtiden som till synes bara kan sluta på ett sätt. Men inget är hugget i sten och det går inte alltid som man tänkt sig. Tyskland spöar Brasilien med 7-1 på hemmaplan i VM-semin. Oväntat? Typ.. Trump blev president och Storbritannien lämnar EU, få hade tänkt sig att det skulle sluta så. På mitt privata plan har det sedan en tid varit fullkomligt självklart att jag skulle bli trebarnsfar. Jag har börjat planera mitt liv efter det på alla plan och allt annat har känts helt orimligt. Tills i lördags natt. Maria, som efter några dagar med starka misstankar att något är på tok, får missfall. Kan det ens hända? Ja, tydligen.. Efter en snabbvisit på akuten är världen plötsligt helt upp och nervänd. Alla sanningar är plötsligt osanna. En väldigt märklig känsla också. För någon som inte har barn kan jag tänka mig a...

Ännu några arbetsdagar i Göteborg och ytterligare nötande på hotellgymmets bredsadlade motionscykel. Den här gången lite upplyftande ändå när man kunde kolla Star wars under trampandet. Ett pass jag kört några gånger nu i höst är att lägga mig strax över tröskelfart, vilket på cykeln i fråga innebär dryga 300 watt o sen mata på så länge jag orkar. Eller har lust. Körde i alla fall det här passet igår kväll med ambitionen att köra längre än de 20 minuter ca som jag tog mig igenom senast för två veckor sedan. Nu blev det ganska prick 25 minuter, varefter jag dyblöt i svett vinglar upp på rummet o tar igen mig med en folköl. Inte skitkul träning direkt, med det känns rätt bra när man har gjort det i alla fall. Inspirerande utsikt? Sådär.. Sen höll det ju på att bli lite av en besvikelse idag när det visade sig att min planerade nya ögonsten, dvs nästa års tävlingshoj, var helt slutsåld i hela världen. Att köpa en high-end Rocky Mountain verkar vara lite som att köpa en ny Tesla,-man får s...

Igår blev lite av ett inofficiellt startskott för upptrappning av träningen inför vintern, eller kanske främst inför våren och sommaren. Intervallpass i lite mer organiserad form! Det blev 10 vändor uppför grusvägsbacken längs med golfbanan. Ingen brutal backe, förutom med barnvagn på släp, men ändå ett bra motlut som avverkas på dryga 2 minuter.  Nu var det ju inte den riktiga ovanekänslan, med darrande ben och blodsmak i munnen. Jag har ju drivit upp pulsen då och då även under hösten, kanske främst på en tråkig gymcykel på ett hotel i Göteborh, men det här var ju lite mer the real deal. Kändes ganska bra ändå, skönt att känna att man är lite på gång. Sen får vi ju se om det blir nån skidsäsong som bryter in eller om det bara blir en lång förberedelse inför cykelsäsongen. I lördags var jag ute och skejtade en halvtimme på skaren runt lägdan bakom huset i alla fall. Bättre än inget.. Ett trevlig stund från helgen, varm choklad i skogen med glada barn.

En upponervecka som avslutades med en rejäl leverans på jobbet. Det var dock inte värre panik än att jag mellan uppladdningarna av diverse ritningar o dokument hann med att kika lite på dagens spännande sprintlopp från Lillehammer. En av mina landslagsfavoriter är ju tveklöst Hanna Falk. När hon slog igenom var hon ung, respektlös och tokvass i stakningen. Sen dess har hon varit en medelmåtta under några år, inte lyckats nå samma nivå, men heller inte vikt ner sig och lagt av, och nu är hon plötsligt tillbaka i toppen. Alltid imponerande med atleter som inte ger upp trots motgångar och grymt kul att se hur glad hon är över att allt plötsligt bara funkar igen. Håller alla tummar att det håller resten av säsongen. Även för egen del blev det lite comebackkänsla idag. Igår vart det en sväng på Sportson i Birsta, beställdes både ny cykelvagn o ny drivlina till Cuben, men eftersom jag ville cykla till jobbet idag fick det bli ett par vinterdäck till crossen också. Hade ju tänkt bespara den f...

Igår kändes ena hjulet på barnvagnen lite väl vint, så jag var ute i garaget på kvällen och skulle rikta. Skruvade o skruvade, inget händer. Visade sig givetvis att två ekrar var av. Funderar om vi kanske ska uppgradera vagnparken o köpa en lite finare och säkrare dubbelvagn, den vi har, har ju blivit använd lite mer än det var tänkt. Känns inte helt enkelt att hitta 180 mm ekrar att byta heller.  Men eländet var inte slut där. Idag efter jobbet, lite småstressad att hinna till dagishämtning, hetsar iväg i full fart. Hoppande växlar och en kedja som hoppar och kilar fast. Efter ett par stockholmsvintrar och nu lite sundsvallssalt var väl gränsen nådd utan drivlinebyte. För egen del var också gränsen nära - typ göra en Bjarne Riis och slänga cykeljäveln över kanten på toppen av Sundsvallsbron. Men jag fick ordning på grejerna och kom ner för bron, varefter jag givetvis var tvungen att växla. Samma fastkilade kedja igen, men den gången går det inte att trampa lös den. Istället ser ja...

Idag unnade jag mig lite cykellyx - en halvtimmes massage. Perfekt med en massör som kommer till jobbet så att man kan vara tidseffektiv och säkert kul för massören också som för omväxlings skull fick knåda ben i stället för ömma ryggar och axlar. Jag hoppades att det skulle mjuka upp lite inför hemcyklingen i kväll, men ack vad jag bedrog mig. Det märks att man är på massage allt för sällan när man inte har en tanke på hur seg man kan bli efter lite massage. Med halvtomma energidepåer och spagettiben var det ju fan knappt jag tog mig hem. Men rätt skönt med massage var det, får se om det blir bättre cykelkänsla imorn. Då ska jag ju släpa barnvagnen hem från dagis också, så lite mer tryck än idag lär behövas. Däckad? 

Mörkare tider, kallare tider, halare tider. Några av få glädjeämnen är ju dock vinterstudion! Perfekt för ett trainerpass en söndag förmiddag. Blev 40 minuter i nått slags halvljummet tempo med lite upp och nervarvning. Har ju dragits med en förkylning sedan förra helgen som inte riktigt velat ge sig. Eller egentligen är det kanske de sista resterna av förkylningen som inte vill ge sig. Sporadiska hostattacker och lite sur i halsen på morgnarna. Inte så att man taggar igång på att köra intervaller men definitivt inte värre än att det känns lugnt att hålla igång. Börjar dock ledsna på att hålla igång, dags att komma igång lite hårdare nu som sagt var. Nysmörjd pendlarkompis. Till veckan hioppas jag kunna cykelpendla så många dar som möjligt. Ser ut att kunna bli en helvecka i Sundsvall, för omväxlings skull. Det jävliga med vintern här, speciellt när det ligger runt nollan i temperatur, är att Trafikverkarna verkar ha en i det närmaste manisk övertro på vägsalt som lösningen på all värl...

Det är morgonen före det där stora loppet man gått och tokladdat för i typ ett år. Man har lagt ner hundratals träningstimmar och köpt prylar o resor för tusentals kronor. Det sticker i halsen... Kort beskrivet - en av mina oskönaste mardrömmar. Skönt därför att det just nu är total off season all kategorier, snöhelvetet håller på att omvandlas till skridskobana och jobbelastningen är maxad. Om det är nån gång det kan kännas lite ok att vara förkyld så är det antagligen nu.  Jag hade ju iofs börjat känna mig lite mer taggad att träna lite hårdare igen. Kört lite tröskelfart på trainern och börjat fundera på att cykla omvägar när tid medges. Jag tar med mig den känslan, tar en slapparhelg med ungarna (nåja, så gott det nu går..) och vilar lite. För nu är det snart dags att varva upp lite! Fältbesök i Storlien igår. 9,5 timme i bil för lite fjällutsikt. Galenskap..

Senaste årens skidpremiärer har inte varit mycket att glädja sig åt. Nån brun snöslinga med fjolårssnö i Grönklitt, upp o ner för en isig konstsnöbacke i Sidsjön eller harva på nån trökig golfbana. Minns speciellt några år sen i Grönklitt - runt runt på konstsnöspåret i plus 2 och spöregn tills jag var helt genomfrusen. Kul... Lite annat idag, minst sagt! Efter några dagar i Göteborg, med köldgrader i och för sig men barmark, känns det nästa surealistiskt att komma hem till ett väldigt vintrigt Veda. Dessutom tyst, lugnt och mörkt. Kan inte annat än älska landsbygden!  Det har ju varit snö i en hel vecka nu, men skidpremiären fick vänta tills idag. Blev en tur in till Njurunda för att ta mig runt elljusspåret några varv. Riktigt fina förhållanden och ett lagom kuperat spår. Glädjande nog fanns även en skejtbädd preppad, det hade jag inte väntat mig på ett litet byaspår. Det hade aldrig hänt i Stockholmsområdet, så mycket är ju klart. Knappa timmen åkning blev det, det märks ju vad ...

Förra helgen lirades det för fult på golfbanan när jag cyklade förbi. Antagligen lite lugnare idag, då det kräksnöat hela helgen. Mätte upp 26 cm när jag var ute o skottade i kväll, och sen dess har det kommit ett par centimeter till. Och mer lär det bli, ska ju fortsätta flera dar framöver. Inser efter idag att snöskottning är riktigt bra alternativträning, så komsi komsi bara! Igår vart det en cykeltur ute i alla fall, blev lite grusvägar ut mot havet. Men det var på gränsen med snödjupet och idag är det definitivt kört. Nu får det bli plogade vägar eller trainer i ett antal månader, för jag har svårt att se att allt detta ska smälta bort innan våren. Men just plogningen är det si och så med, så imorn får det bli bil till jobbet. Om nu ens det går, känns inte helt tvärsäkert.. Ingen snöbrist här inte!

Har under ett antal månader spekulerat lite i vad jag ska trampa för något nästa år. Alltså, vilken cykel... En fråga som omöjligt kan ägnas för lite eftertanke. Frågan är om det ett tecken på full mental hälsa när man lägger avsevärt mer tid på ett cykelköp än tex ett husköp? Min trotjänare Black sin har nu ganska många tävlingsmil bakom sig, har inte räknat, men antagligen en bra bit över 200. Därtill säkert lika många träningsmil. Den har tjänat mig väl, men nu är det dags för nått nytt. Dessutom skulle en säsong till kräva ganska mycket nya delar, typ ny drivlina mm, så då känns det roligare att lägga pengar på nått nytt.  Funderingarna har svängt hejvilt, från heldämpat till svinlätt hardtail o tillbaka till heldämpat. Nånstans tror jag ändå att jag skulle kunna bli lite snabbare på en heldämpad cykel, även om tanken på minimalistiskt och lätt tilltalar mig. Nackdelen, förutom vikten med en heldämpad hoj, är att high-end-hojar tenderar att bli jobbigt dyra. Är det en bra idé, ...

Till slut blev det hela 13 härliga MTB-tävlingar den gångna säsongen, om jag nu räknat rätt. Allt från små XC-race till Salzkammergut trophy. Inte så illa, med tanke på familj, barn och ett rejält flyttprojekt det gångna halvåret! Det har varit flera höjdpunkter och egentligen inga bottennapp. Salzkammergut trophy var ju ganska speciellt, det lär jag aldrig glömma. Aldrig göra om heller för den delen. Eller, kanske, men det lär nog dröja tills möjligheterna till rätt träning för denna galenskap medges. Samma sak med Ragunda 100 miles, med skillnaden att här jan jag nog tänka mig fler försök. Det efterföljande efterspelet i målfållan, som ju var ytterligare ett oförglömligt ögonblick, kan ju vara värt att högtidlighålla årligen. Sen har det ju varit några tävlingar som känts riktigt bra i kroppen också. Till att börja med XC DM i Härnösand. Kul bana, härligt väder och bra ben. Allra bäst var förmodligen Finnmarksturen. Första segern i tävlingsklassen för fegisar (hsport) och en tid som ...

Blev en härlig hösthelg med mycket barnhäng, eldande, grillkorv och lite cykel. Har även lagt en del tid på att preppa för cykel. Redan innan vi flyttade drömde jag om cykelslingor runt tomten med hopp, doserade kurvor och annat kul. Hittills har det varit ett lågintensivt projekt av typen -släng diverse trädgårdsavfall, jord och sten på hög och gör något av det senare. Idag var lite av dagen senare. Gjorde ett ryck med spaden och skottade till några av högarna, vilket gjorde det cykelbart. Att kalla det pumptrack är nog en överdrift, mer som ett teknikspår. Som än bara är 50 m långt, men ändå. När tomten är som ett stort stenröse tar det sin tid att gräva, men till slut ska det här tekniskspåret bli betydligt längre, hoppas jag. Härtill har vi röjt upp en början till en stig genom skogen. Ännu väldigt ouppkört, så det blir till att dumnöta fram o tillbaka så att det blir en stig till slut. Tur att det har potential att bli en kul stig! I begynnelsen varde jordhögar!

Sitter på planet hem från Göteborg efter tre intensiva arbetsdagar. Leverans på måndag, så man vet att man lever. Känns som att det varit tre långa dagar, så det blir skönt att komma hem till Maria o kidsen. Om jag nu kommer hem nån gång. Råkade boka med sopbolaget SAS och givetvis verkar jag missa mitt anslutande flyg från Arlanda.. Suck. Hoppas hinna säga hej till Maria i alla fall, för imorn blir det heldag med ungarna då Maria drar till Högbo för att premiära i MTB-enduro. Blir kul att få lite inside-info hur det tävlingsupplägget funkar, kanske något att satsa på när man blir gammal och trött och inte orkar tävla så långa sträckor?  Förutom Göteborg hans det med en tur till Storlien i måndags. Körigt värre.. Träningsmässigt har det varit lite lugnare igen. Har kört lite motionscykel på hotellgymmet. Så sjukt tråkigt, men tack vare det goda utbudet av serier på repris på kanal 6 slipper man tappa tron på livet helt. Fan, jag måste nog ut å jogga nästa tjänsteresa, gymträning hå...

Första veckan efter sista tävlingen borde man ju egentligen hänga upp cykeln på väggen, men så blev det inte riktigt. Lyckades i stället köra cykelpendling varje dag i en hel vecka. Ca 20 mil totalt, varav ett par mil med två ungar på släp. Riktigt bra grund att bygga träningsvolym ifrån! Men nu såhär off season blev det bara ganska lugna pass, men det räckte ändå för att vara rejält trött i fredags kväll. Med andra ord vilodag på en lördag. Det i kombination med att gå ut på dans på Majskansen i lördags kväll med Maria och  svärföräldrarna var riktigt najs. För när gick jag o Maria ut o drack öl o dansade senast? Det var rätt många år sen.. Vackra morgnar får man stå ut med! Idag blev det i alla fall lite cykling - av det lättsammare slaget. Att träna teknik snålas det ju med i bland, så det får bli en ambition att satsa mer på. Ut och sladda lite, köra på bakhjulet, - hur kul som helst! Har idag även börjar staka ut en blivande stig ut i skogen - direkt ifrån tomten. Så jag passa...

Så var det då dags - säsongens sista tävling - Höstrusket! Lämpligt nog avgjordes årets tävling på Södra berget, perfekt upplagt för en Sidsjöbodarnahelg! Veckans träning blev någorlunda bra, hann med ett ganska hårt tröskelpass hem från jobbet i tisdags och några 30-sekundare på trainern i onsdags. Gäller att hålla motorn varm ända in i kaklet! Uppladdningen i går blev härligt häng med ungarna hos mormor och morfar, lite hederligt dikesgrävande, bastuöl, pizza, vin och diverse drinkar. Kände mig sådär oskönt plufsig, vilket sällan brukar vara optimalt som uppladdning. Men på uppvärmningen i morse kändes det ändå skapligt, och med lite varma solstrålar till hjälp var det bäddat för en bra dag. Gissar att det här var nog ändå årets sista tillfälle för korta cykelbyxor och tröja. Bra uppladdning!? Dagens tävling bestod i ett ganska kuperat varv på 3,7 km, med bara ett par tekniska passager. Huvudsakligen ganska lätt tekniskt, men som vanligt - vill man köra fort blir det svårt ändå. Inge...

Förra veckan var av det hårdare slaget. Först en tuff arbetsvecka med leverans i torsdags kväll. Upp kl 5 i Göteborg för att via Arlanda dra på årlig grabbresa till Belgrad över helgen. Utan att gå in på detaljer kan man ju kort konstatera att det inte blev nån hälsoresa i år heller... 3 timmar i bil hem sent i söndags och sen upp o jobba. Som bonus vaknar Sam halv 5 o lever rövare. Ont om sömn och ont om träning. Måndagar på jobbet brukar jag sällan jubla över men igår var ju ett riktigt lågvattenmärke. Men jag fick i alla fall lite cykelpendling som kändes bra och äntligen hänga med mina underbara småkottar. En halvtimmes jogg och lite kajakpaddling på Donau, lite tränat blev det ju. Idag kände jag för att köra lite hårdare, så på vägen hem körde jag på hela vägen kring tröskelfart eller strax däröver. Lätt motvind och riktigt dålig känsla. Tog 42:30 att ta sig hem med de förutsättningarna. Med lite bättre ben, medvind och avslutade broreparationer på Sundsvallsbron borde det gå att ...

Igår bar det av till Stockholm igen, för utrensning av kontorshyllor och skåp till förmån för skrivbordsbåset i Sundsvall. Lyckades till och med packa ner min dockningsstation till datorn, efter en kvarts hård kamp med mitt vajerlås (med borttappad nyckel..) och en slö avbitartång.. Lite konstig känsla att vara i Stockholm utan att ha ett eget boende. Men bilar, trängsel och folk över allt, nej, jag längtade hem direkt. 4 månader tog det alltså att bli rakt igenom lantis. Men då jag misstänker att det blir en o annan stockholmsvisit framöver, vare sig jag vill eller inte, passade jag på att stationera en cykel på cykelparkeringen på kontoret. Bra att ha för framtida motion. Gamla trokänaren med utsikt över kaosväg 4. Givetvis var jag ju tvungen att ta en liten runda också, backintervaller på Hagatippen! Efter att ha kört i Sundsvallsterräng hela sommaren kändes den här backen plötsligt ganska flack. Körde 6 vändor som kändes riktigt bra. Oklart om det beror på bra form eller att backen...

Ett tydligt hösttecken är att det inte längre går att kvällsträna utan artificiellt ljus. Idag var det ju en synnerligen fin höstdag, men eftersom jag hade två busungar att försöka ta hand om (det gick ju bitvis sådär, som synes på dagens bilder..) fick det bli kvällsträning. 1 timme trampande på en härlig grusväg, genom en bäcksvart skog med en illröd fullmåne som enda sällskap. Inte helt tokigt! Efter en annars ganska klen träningsvecka, med återbesök i Göteborg, blev det i alla fall en bra avslutning, -jobbpendling i fredags och tre timmar distans i lördags. Nu väntar en sannolikt ytterligare dålig träningsvecka. Fler dar i Göteborg och sen den årliga grabbresan till helgen. Men det är väl den tiden nu när det är läge att ta det lite lugnare. En tävling återstår denna säsong, trots att det inte blev något race i Östersund den här helgen. Vi orkade inte åka iväg helt enkelt. Men om två veckor är det höstrusket på Södra, dit ska vi väll orka ta oss i alla fall! Busungarna del 1 - rens...

Idag styrde vi kosan till Söderhamn, jag som coach och barnvakt, Maria som tävlingscyklist. Efter en snabbinstruktion i kolsyrepumpande av punkat hjul var Maria förberedd för alla eventualiteter och drog iväg på sitt 30-km race. Och lite som vanligt numer blev det en överlägsen seger! Själv hade jag tänkt trampa en bit på vägen hem, men Maria peppade mig att ta ett varv på tävlingsbanan i stället, som tydligen var riktigt kul. Så även jag drog iväg, på min något tungtrampade enduro. Hade tänkt ta det lugnt idag, men nu ville jag ju se hur fort jag kunde köra. Tyvärr hade arrangörerna redan hunnit ta ner en del skyltning, så jag körde fel o fick vända ett par gånger och var dessutom väldigt tveksam kring om jag var på rätt väg några gånger. Sumpade nog ett par minuter på detta, men i övrigt kändes det ok. Banan var riktigt kul med många fina stigpartier, så klart värt besväret. Kom runt på 1:16-nånting, typ 6 minuter efter vinnaren i herrklassen. Med tävlingscykel, lite tävlingsadrenali...

Det blev en dryg arbetsdag i lugn och ro på nya hemmakontoret på ÅF i Sundsvall, sen ringer telefonen.. Imorse bar det av till Göteborg och det blir samma destination några dagar även i kommande veckor. Lite ringrostig, men det går nästan obehagligt snabbt att komma tillbaka i vardagskänslan. Bara att tagga upp och leverera! Igår körde jag en första cykelpendling till Sundsvallskontoret, ca 2 mil enkel väg och man får ihop två riktigt bra pass per dag. Får se om det känns lika kul i februari.. Nu i Göteborg blir det dock lite hotelliv utan cykel, abstinensvarning - check! Hittade till min stora glädje en motionscykel på hotellgymmet, så lite trampande blev det ändå idag. Tyvärr var sadeln designad för en rövstorlek som var dubbelt så stor som min, så det fick bli lite ståtrampintervaller. Får se hur det blir imorn, kanske får bli en löptur i stället. Frida öser mot mål med ett leende på läpparna i gårdagens Deltaterräng i Lucksta!

Idag var det tävlingsdags igen! Blått en vecka efter 16 mil i Ragunda och efter en vecka med högt stresspåslag, ensamhantering av två ungar, rivstart på jobbet och tre gnälliga timmar i bil upp till Umeå gjorde sitt till. Vaknade med andra ord - dötrött.. Men efter att ha kommit ut till tävlingsområdet, softat lite i solen och käkat lunch kändes det ändå skapligt bra. Testkörde banan, en 5,8 km-runda som skulle tas 4 varv, och kände att benen verkade ganska ok och att det nog kunde bli rätt kul ändå, då banan var riktigt skoj. Korta branta backar, ganska snirkligt och tekniskt utmanande.  Laddar för tävling. Tävlingen startade med en lång grusvägsraka för att sprida ut fältet lite. Tänkte att det är bra att ligga långt fram då det fanns få omkörningsställen, så jag tog rygg på Henrik Enberg. Det höll tyvärr inte särskilt länge då han var alldeles för snabb för mig idag. Hann dock få lite lucka till trean så jag gnetade på. Fick det inte att flyta på tekniskt och vid varvningen blev...

Efter Ragunda i lördags var jag ju inte tokpigg i söndags direkt, blev totalstum bara av att gå upp för en trappa. Men inga skavanker eller ont nånstans, så igår kändes det lagom att åka o hämta ungarna på dagis med cykelvagnen. Kan inte påstå att det kändes lätt med två barn på släp, men det gick. Idag har det blivit två vändor till dagis och jag börjar känna mig mer återhämtad. Och det är ju tur det, på lördag kör vi igen! Om jag bara lyckas parera virusatackerna från två  snoriga dagisbarn blir det en XC-tävling i Umeå på lördag för mig och ett långlopp modell kortare för Maria på söndag, också det i Umeå.  Ute o drar släp.. Jag trodde lite att tävlingssäsongen var över efter Ragunda 100 miles, men Maria har snokat upp dels Umeåloppen, ett kortare långlopp i Söderhamn nästa helg och så ett 4-timmarsrejs på Frösön helgen efter det. Och sen får vi inte glömma Höstrusket också i oktober. Vi får se lite vem som är frisk, hur tävlingssuget ser ut och hur det blir med barnvakter ...

Jag och Maria hade fått ytterligare en heldag tillsammans utan barn - läge för mys och sovmorgon? Nej, eftersom vi inte är helt normala ställde vi klockan på 4:30, för att hinna till starten av premiärupplagan av Ragunda 100 miles. Efter fredagskvällens spöregn hade det lagom hunnit klarna upp till en vacker lördagmorgon i Hammarstrand - ett litet samhälle jag verkligen gillar. De goda minnena kommer från en terränglöpningstävling nån gång vid millenniets början, samt en mycket trevlig ÅF-konferens för några år sen med ett mycket väl genomfört intervallpass i slalombacken.  Kälagåtte i Hammatstrand anno 2000 - det var tider det! Idag var det dock mtb på agendan. Kl 6 rullade vi iväg och jag tog ganska tidigt kommandot i förhoppning om att det skulle bli en bra dag. Det sprack upp rätt snabbt och jag fick med mig Samuel  Brännlund, en riktigt vass cyklist som nog egentligen är snäppet vassare än mig. Men eftersom han bröt benet på långa lugnet i slutet av maj var han kanske int...

Efter debacklet i fredags har jag inte riktigt kunna släppa min favoritbacke - måste få till ett hyfsat backpass för att återfå lite mental ballans. Igår körde jag tröskel i 40 min, så benen kändes inte super, men de fick duga. Nu jävlar, 4 intervaller! Körde dessutom 29-tummare idag, inga ursäkter för dåligt rull med andra ord. Gick ut hårt med en 6:09 repa. Sen kändes det segt - 6:24, sen ännu segare - 6:32. Lite piggare på sista - 6:22. Inga supertider, men ganska nöjd ändå. Nu blir det tre lugna dagar innan det är dags för nästa race - Ragunda 100 miles på lördag! Fin kväll för lite cykling Igår körde Deltaterrängen igång igen - Frida och Maria sprang så fort de kunde!

Efter en vilodag var det på't igen idag - 3 timmar distans. Efter gårdagens OS-lopp, som vi trots det toksopiga sändningsupplägget på nån obskyr viasatkanal lyckades se (tack svåger o svägerska!), var inspirationen på topp. Alltså Jenny Rissveds, vilken stjärna! Tekniskt överlägsen, grym motor och till synes iskallt psyke. Såg ju inte ens ut som att hon andades på hela loppet. Med den inspirationen känns det lätt att dra ut på långpass. Glädjande nog kändes fredagens svacka som bortblåst och det blev ett riktigt bra pass med bra känsla hela vägen. Hittade lite nya fina stigar i Njurundakrokarna också, så nätverket av bra cykelspots utökas sakta men säkert. När jag i fredags rullade hem på gummiben efter mitt avbrutna intervallpass kändes backen hem till Veda olidligt lång. Samma backe hem idag, efter tre timmars cykling, dunkade jag med lätthet av på två växlar tyngre än i fredags. Tänk vad en vilodag och lite OS-inspiration kan göra! Hittade den här stigen idag - hörs ju på namnet...

Efter tre träningsdagar med barn på släp var det efter dagens regn dags för lite backintervaller på eget bevåg. Cykla med  barnvagn är förvisso ett sjukt bra träningsformat - speciellt uppför. Det är dock påfrestande för baken, då man helst bara sitter och trampar. Detta eftersom när man ställer sig på pedalerna och trycker till, rycker det i vagnen så att ungstackaren, som sannolikt redan sover med tidernas gamnacke, antagligen riskerar att få whiplashskador. Men idag fanns inga sådana begränsningar, bara att ösa. 5 långa backintervaller, minst! Kändes lömskt bra på vägen dit, det här blir kul! Men icke.. Försökte hålla igen lite i början för att orka hålla mer jämnt kommande intervaller, men inte fan hjälpte det, benen stumma som attan redan efter första branten. 6:47 - inte nån lysande tid med 26-tummaren direkt. Andra intervallen känns ungefär lika dåligt, uppe på 6:55. På väg ner bestämmer jag mig för att skita i resten av intervallerna och köra en liten lugn runda nere på pla...