Tomas Karlberg - På rull och glid

Igår blev det en joggingtur hem från jobbet. Jäklar vad skönt det kändes! Ganska bra känsla i benen också, kändes som att jag ville springa fort, men lyckades sansa mig och tog det piano. Nu har rethostan gett med sig också, så nu hoppas jag det kan bli en frisk period igen. Idag har jag varit ensam med Frida, Maria har åkt på norrlandsturne. Känns ju fortfarande lite jobbigt att lämna henne på mornarna, inte så glada miner då. Men när man hämtar henne, jäklar vilken solstråle! Det råder ingen tvekan om att man är efterlängtad, grymt fin känsla! Det finns de som påstår att jag är lik henne.. Idag tog jag cykeln till jobbet, och eftersom det var dagislämning kl 8 blev det betydligt senare än jag vanligen cyklat genom stan de senaste åren. Fy fan. När jag kommer iväg sent blir jag lite extra hetsig och det blir ju inte bättre när varenda hopplöst otränad människa med världens sämsta cyklar ska ut och trängas med en på samma gång. Att det blivit så sjukt många cyklister i stan! Inte

Rethosta och halsont, snart 10 dagars inaktivitet. Suck.. Ovanligt efterhängsen förkylning och inte alls det förlopp som det brukar vara. Svärmor var på besök i helgen och sprang lidingöloppet. Intresset för löparsnack var dock extremlågt i resten av familjen. Det är ju tur att man haft mycket annat att fundera på den senaste tiden, men fan, ändå. Önskar att jag hade varit startklar.. Har känt mig lite uppgiven kan man säga. Men efter ännu en dag i soffan igår kände jag att fan, det här går ju inte, måste ut å röra på mig! Varken hostan eller halsontet var hundra i morse, men solen sken ju. En promenad? Slöseri med tid. Det fick bli tvåorna och en riktig finåkarrunda. Kändes lite i luftrören, men det var jävligt skönt att vara ute i alla fall. Med tanke på den extremt låga intensiteten tror jag inte det gjorde någon större skada, har inte känt några tendenser till försämring i alla fall. Det lite sköna efteråt är att suget kom tillbaka lite grann, det känns klart positivt. Tights och v

Nu är det nog helkört! Började kännas lite bättre tyckte jag, men i eftermiddags, efter att ha babblat en massa på ett par möten började halsen göra mer ont. Suck. Nu i kväll vill jag mest hålla käft och inte svälja, så illa är det. Och hostjäveln vägrar ge sig dessutom. Tänkte vänta tills imorgon, men det är menlöst, slängde ut startplatsen på annons redan i kväll. Känns lite extra surt att detta var det primära målet för året. När någon frågat vilket lopp jag siktat på har svaret länge varit - Lidingö sub 2. Nu blir det inte ens start, känns rätt värdelöst. Känner mig inte ens sugen på att bli frisk och komma igång igen. Tur man har jobb och familj som kan uppsluka ens uppmärksamhet så man slipper fundera allt för mycket på eländet!

Då var det signat å klart då. I april blir vi Solnabor! Känns skönt att ha det avklarat, men ibland undrar man vad fan man håller på med. Jag lägger ner mer tid på att välja kalsonger efter att ha duschat än på att fundera på ett lägenhetsköp. Jag tar paret överst i högen helt enkelt, det verkar verkar som en bra ide! Men nu tror jag det blir riktigt bra trots allt, när man dessutom blir granne med fysfenomenet Magnus Andersson lär man väll bli meddragen på ett o annat bra pass misstänker jag. Klart men inte betart'. Än.. Har hunnit tänka lite mer på nästa säsong också och lutar väl lite åt att det blir löpning även i vår. Kortare och snabbare, inga bergsultran. Är lite irriterad över att årets mål inte klaffat som jag tänkte. Nu är ju inte Lidingö klart än, men det är väl mer en formalitet med tanke på dagens hostattacker. Halvmaran är redan sumpad. Den del av säsongen som jag kände mig som snabbast, våren och fram tills för någon vecka sedan, spenderades på diverse obskyra terrän

Lidingöloppet, en vecka bort.. Ser inte så lovande ut, halsont, lite småsnuva och hosta är det som gäller. Inte jättesänkt, men det känns trögt. Frida har i alla fall lugnat ner sig och är nu rena ängeln, så jag har i alla fall fått vila på nätterna. Däremot har det varit en lång konferensdag på jobbet igår och halva lördagen med matöverflöd, vindrickande och hela kittet. Dvs inte lugnt alls. Som vanligt är det väldigt trevligt att umgås med mina ÅF-kollegor, men med noll fysisk aktivitet på över en vecka känner jag mig mest slapp och fet. Har nu inte rullat en meter rullisar på över två veckor heller, inte bra för invänjningen på något sätt. Men vad kan man förvänta sig? Dagisförkylningshelvetet går vist inte att ducka för. Så jag får nog revidera lidingöloppsmålet en gång till, medaljtid kanske är vad jag rimligen kan fixa. Hoppas jag inte sitter på fredag kväll och spekulerar i att få ner målet till att ställa upp över huvud taget.. Men det händer ju andra spännande saker! Efter lit

Då var det dags igen... Veckan har spenderats med mycket lugn transportcykling och transportlöpning. Har haft lite träningsvärk i vader och lår efter halvmaran och har därför hållit igen. Idag tänkte jag försöka köra lite hårdare löpning igen, men vad händer då? Vaknar med halsont och huvudvärk! Bye bye bra tid på lidingöloppet, som moderaterna skulle ha sagt. Nu får jag nog vara jävligt nöjd bara jag kommer till start, väl där får man väl försöka låta bli att skämma ut sig fullständigt. Problemet är att jag inte fått sova ordentligt i veckan. Min kropp kan jag utsätta för mycket elände, men får jag bara sova bra brukar det vara lugnt. Vid omvända förhållanden kommer det halsont på posten, -som rekommenderad försändelse! Sedan i söndags har Frida varit som förbytt och hållit låda som en skogstokig på nätterna. Hon somnar lätt vid halv 8 men har vaknat när resten av familjen hoppat isäng för att sedan gallskrika ett par timmar och sedan sova oroligt resten av natten. Helt otröstlig den

Mitt i hetaste tävlingssäsongen pågår funderingar av existentiellt slag.   Vad ska jag hitta på kommande säsonger? Mycket handlar om pågående flyttplaner.. La familia har till 99 % bestämt att bästa svängen inte är Hökarängen, utan vi vill hitta ett boende utan spiraltrappor och takterrasser. Efter valet igår står det ju dessutom fullständigt klart att man inte hör hemma här.. Så vart tar vi vägen? Eftersom det är snuskigt dyrt att köpa boende i Stockholm och jag dessutom anser det vara extremt överreklamerat att bo centralt, siktar vi lite längre bort, nånstans längs pendeltågslinjen som går från Södertälje till Uppsala. Två heta kandidater har seglat upp – Tullinge söder om stan och Viby norr om stan. Tullinge har legat bäst till, men med rätt objekt kan Viby överraska. Oavsett vart det slutar tror jag det kommer att bli bra, men det finns en del för- och nackdelar så klar, samt en del osäkerheter kring idrottssatsningar framöver kopplat till detta. Som småbarnsförälder blir det mer

Idag var det dagen efter, men ingen ro för den sakens skull. Både jag och Maria hade tackat ja till att ställa upp som funktionärer på SM-sprinten på rullskidor. Eftersom vi i vanlig ordning inte hade nån koll på vad vi förväntades göra struntade vi i att kolla när vi skulle vara på plats. Men eftersom vi har en naturlig väckarklocka i vår kära dotter anlände vi ändå med bred marginal först av alla ute på Ingarö. Med en kaffetermos och en fantastiskt vacker morgon blev det en bra start på dagen.  Morgonstund vid Björkviks brygga. Framåt nio var det fullt ös i tävlingsområdet inför premiären av SM i kort-sprint. Detta race kunde verkligen kallas sprint, ca 20 sekunders åktid är lite annat än vad dom är brukligt i svettpinnekretsar. Jag var kommenderad som biträdande tidtagare för dagen. Jag är en jävel på att mäta minuter och sekunder på min 80-talstrendiga casio, En kunskap man dock tyvärr inte har mycket glädje av när det gäller moderna tidtagningssystem. Så jag gjorde mitt bästa för

I dag var det dags för Stockholm halvmaraton. Har tränat på bra i veckan med löpning delar av sträckan till och från jobbet med ganska bra känsla. Med en vilodag igår var förhoppningarna goda om ett bra race och att ta mig under 1:20 till slut. Men icke.. För att klara 1:20 krävs i snitt ca 3:47-tempo. Min plan var att gå lite snabbare än så för att ha lite att falla tillbaka på, då jag vet att det är tufft från ca 17 km upp genom Tantolunden. Planen funkade perfekt i början, första milen kändes helt ok och passerades som det var tänkt på strax under 37 min, dvs dryga 50 sekunder att falla igenom på i det läget. Sen kändes det bra i ett par km till, sen blev det värre.. Plötsligt började det kännas tungt, försökte vara lugn, sänka tempot lite och hoppades kunna komma ur svackan, men det funkade inte. Efter 15 km kom farthållarna för 1:20 ikapp, hade inte en chans att haka på. Vid 16 km låg jag i princip exakt på min plan, men i det läget fanns inte en chans i världen att hålla 3:47-tem

Idag var det första dagen på jobbet efter pappaledigheten. Skrivbordet stod kvar, datorn var kvar, bara att sätta igång! Känns riktigt skönt faktiskt, ingen jobbångest i söndags kväll över huvud taget. Det medta är sig likt, men några nyheter blir det nog i alla fall. Nytt uppdrag t.ex! Att få sätta tänderna i Ostlänken ska bli riktigt kul! Bara att starta upp kaffemissbruket igen! Lite förbättringar i övrigt som noterades idag var grön våg på Götgatan när man kom cyklande. Äntligen trillade poletten ner på rätt ställe! Fattas nu bara att Götgatspuckeln görs om till cykelmotorväg. Men det känns långt bort.. I övrigt är laddningen för halvmaran i full gång. Kommer satsa mer på att träna lite hårt i veckan snarare än att vila mig i form. Får se hur kroppen svarar. Har även dragit igång lite rödbetsladdning, vilket jag testat några gånger tidigare. Tror det finns en marginell effekt rent fysiologiskt och därutöver lite psykisk effekt. Körde rödbetor innan senaste lidingöloppet och mitt pe

Idag var det på't igen! Gårdagens rullskidpass gav inga bakslag, så jag bestämde mig gör att ta igen det intervallpass jag hade tänkt genomföra tidigare i veckan, tusingar på bana. Farsta IP kl 9 en lördag är perfekt, inga fotbollsfjantar orkar upp så tidigt och man har löparbanorna för sig själv. Nackdelen är att inte heller jag brukar vara som mest på hugget den tiden på dygnet.. Och även fast jag känner mig frisk blev nog kroppen lite sänkt av förkylningsdagarna. Det var med andra ord ganska tunga ben idag, redan från första intervallen. Hade som ambition att öka dosen lite och köra 7 intervaller i stället för mina vanliga 6. Sagt och gjort, facit blev 3:25, 3:28, 3:28, 3:30, 3:26, 3:30 och 3:29. Snitt på 3:28 är ju lite sämre än de två liknande pass jag kört i år, men med tanke på hur risigt det kändes får det ändå klart godkänt i min bok. Bara hoppas att det blev ett litet uppvaknande för kroppen nu. På eftermiddan blev det ett uppmuntrande besök på armemuseum för beskådande a

Efter två extremt lugna dar var jag igår på gränsen till att klättra på väggarna - det fick bli en långpromenad. Idag kändes det inget i halsen och snorigheten kändes än lugnare, dessutom ingen hosta, vilket brukar höra till standardsymptomen i slutet av mina förkylningar. Så vad att vänta på? Solen skiner, jag plockade fram 2:orna, vässade spetsarna och rullade iväg på en apelsintur på Södertörn. Underbart! Matchade klädseln med färgen på himlen idag. Endast tre vilodagar för en förkylning är extremt lite i min värld, men det verkar vara tillräckligt denna gång. Fick till riktigt bra vila de första två sjukdagarna med mycket sömn och i princip fullkomlig inaktivitet. Jag tror det är en nyckel för att bli frisk snabbt, men tyvärr tillåter vardagslivet sällan sovmornar, heldagar i soffan och eftermiddagslurar. Men så här sista veckan som pappaledig känns det som helt rätt prioritering att ligga still på golvet och låta lillkotten kravla runt bäst hon orkar.

Många gånger när jag varit förkyld har jag efteråt funderat på varför jag inte använt den ofrivilliga vilan till att göra något vettigt. Åtskilliga timmar spenderas på att sitta i tv-soffan och spela tv-spel och fisa. Det är ju bra iofs, mycket vila är jag övertygad om är en betydligt bättre medecin för ett snabbt tillfrisknande än tramsiga huskurer, men ändå. Nånting som främjar träning och prestation borde man väl också kunna göra? Något jag ofta slarvar med och som är föga pulshöjande är kroppsvård i form av massage, stretching och fotfilning. Idag blev det ändring på det och jag hoppas kunna hålla lite disciplin även kommande sjukdagar (ja, det lär bli ett par till..). Så nu har jag manglat löparknämusklerna på massagerullen, sträckt ut lite stela muskler och avlägsnat lite gammal hud. Plötsligt känns det som att man uträttat något vettigt trots snorig näsa! Min vän för dagen

Förhoppningen om att hålla sig frisk till Stockholm halvmaraton sprack givetvis fullständigt. Igår kväll började jag känna mig lite vissen och ont i halsen, och idag vaknade man med en förkylning som ett brev på posten! Tre dagar dagisinskolning, det var vad som krävdes för att ge hela familjen en förkylningsvända. Frida är dock bara lite snorig och i övrigt pigg, så hon får i alla fall vara på förskolan. Idag var första dagen vi lämnar iväg henne helt själv. Trodde inte att det skulle kännas så jobbigt, men lite olustkänsla i magen var det allt. Våran lilla plutt, bortlämnad till främlingar bland en massa andra odågor till ungar.. Men det är ingen som har ringt och bett mig hämta henne i förtid än i alla fall, så jag antar att hon har det bra ändå. Nu är det bara till att vila och försöka bli frisk så snabbt det går. Hade hellre sprungit intervaller, men vad gör man. Jag får njuta av mina sista lediga dagar på ett tag och passa på att sova middag några gånger till. En uppskattad vana