Tomas Karlberg - På rull och glid

Årets sista dag, årets första skidtävling! Nosade upp ett lagom oambitiöst nyårsrace i sista minuten - nyårsskejten. En tävlingstyp helt i min smak; lite sprayfärg som banmarkering, begagnade nummerlappsvästar, 25 deltagare och ett glas vatten och en salt pinne som förfriskning i mål - det är ju ändå nyårsafton! Lägligt nog med start 10 minuters gångväg från camp Sidsjöbodarna. Mindre lämpligt har vädret varit, från minus 20 till plus 7 på ett par dar. 3 dm nysnö som sjunkit ihop till en slaskig slurry, perfekt skidföre. Eller inte. Banlängden var för dagen kortad från 20 till 10 km, vilket nog var lika bra det, ett varv räckte gott nog. Eftersom det inte blivit någon fartträning alls efter chinsolyckan var det över 3 veckor sedan pulsen var över 130 typ, så detta blev ett bra tillfälle att väcka kroppen. Det blev bra drag från start, försökte hänga på de två snabbaste åkarna, vilket gick hyfsat i några km. Genom vattenpölar, dåligt stavfäste, mjukt underlag och helt groteskt sugande f...

Dags att blicka lite tillbaka och kanske lite framåt också. Tränings och tävlingsmässigt, vad blev det av 2014 och vad ska man hitta på nästa år? I början av 2014 dog hoppet lite. Det som skulle bli en tävlingsinsats på skidor töade bort fullständigt. Grått och isigt, all motivation för skidåkning försvann i takt med att skidpjäxorna blev allt torrare och icebugsen luktade allt mer fotsvett. Att efter en grå höst i Stockholm fira jul i ett regnigt Mora och sedan nyår i Ljustorp, som vid tidpunkten var som en enda stor skridskobana. Nej, nån jävla måtta fick det vara! Bestämde mig för att dra igång löpträningen direkt och körde lite av en chock för kroppen, många pass på få dar. Turligt nog blev det inga skador.. Dobbar på skorna är allt vad du behöver, som bröderna Hereys skulle ha sjungit. Januari och en vecka in i februari fick jag härda ut, sedan började äventyret, 3 månader Down under!  Vistelsen på Nya Zeeland blev en riktig träningsresa. Har aldrig avverkat så många mil löpni...

Äntligen lite vinter, äntligen lite skidåkning! Fast kanske inte som jag hade tänkt mig.. Julveckans första dagar var jag ensam förälder med Frida, funkade ok, förutom att hon varit extremt pappig. Att överlåta ansvaret till farmor och farfar, om än för bara en kvart för att sickla skidorna, har varit stört omöjligt. Det blev med andra ord sen kvällsträning ett antal dar. När sedan Maria anslöt lagom till julafton har det öppnats upp för lite träning i dagsljus, skönt även med tanke på att det är lite varmare på dagarna. Dagens pass genomfördes ändå i minus 18 grader, så det biter lite i kinderna. Marias ankomst innebär även lite lättnad i barnpassningen, kanske lite mer lättnad än jag önskar. Frida är ju en bra lustig figur. Nu när mamma är med i matchen igen är plötsligt den tidigare så populära fadern helt ute i kylan och duger i bästa fall till att plocka upp den bortkastade nappen bakom soffan. Mycket märkligt, jag förstår mig inte riktigt på vår kära dotter. Nu blir det balansgån...

Det blev lite av en kaosvecka. Jag hann lagom tillfriskna, sen var det Fridas tur.. Feber och kräkningar. Bra upplägg sista veckan inför jul med sjukdagar o vab. Inte.. Därtill en tjänstesväng till Malmö, som förutom att vara trevligt gav en skön hotellnatt i alla fall. Men lite stressigt kanske. Min förkylning satt dessutom i, så i torsdags kväll var jag så less att jag var bra sugen att lägga ner årets jul helt. I fredags tog jag mig dock samman och packade bilen full och spände fast en skrikande unge och drog iväg. Maria behövde nog så väl några lugna dagar och jag hade antagligen inte blivit gladare av att ha stannat i Stockholm. Det visade sig bli ett ganska bra beslut, Frida har iofs varit extremt klängig, men vi är i alla fall friskare. Igår, efter en veckas vila, var det träningsläge igen. En kvällstur till Mora och några skejtvarv på ett iskallt konstsnöspår i Hemus. Kroppen kändes helt ok faktiskt, förutom ryggen.. Det funkar att åka, men det går inte att gå på fullt med ben ...

Det räckte tydligen inte med helgens förkylning.. Igår kväll fick jag, hosta och snor till trots, för mig att köra några chins. Dålig ide. Har tyckt att stången hakat i bra i dörrposten alla otaliga gånger jag kört tidigare, men inte idag. På väg upp i ett drag lossnar stångjäveln och det blir en kraschlandning, rakt på svanskotan. Efter några orörliga sekunder med intensiv smärta lugnar det sig och jag kan resa mig, bara för att likblek slänga mig i soffan sekunden efter för att inte svimma. Tror inte att något är brutet, men en rejäl smäll. Senare på kvällen börjar magen kännas lite bubblig och den där känslan av att frysa fast man inte borde. Tänkte att det kanske var en bieffekt av chinsolyckan, men icke. Mitt i natten blir det panik, kryper upp för trappen och håller så när på att svimma för andra gången på några få timmar. En mysig stund på toa följer med kallsvettningar och ett krampaktigt grepp om toastolen.. Det blev dock inga spyor av någon märklig anledning, men bra fart åt ...

En hård vecka närmar sig sitt slut! Inte så extremt träningshård kanske, men veckans fyra julfester har tagit på krafterna. Det började på Ugglan redan i måndags, traditionsenlig återsamling av gamla WSP-kollegor som numera är spridda för vinden. Alltid trevligt! Alltid bouleprestige! Rankar mig fortfarande som champion i den grenen, även om det väl snarast blev oavgjort den här gången. Tuff konkurens, julfest 1.. Sen blev det ett par fina träningsdagar med cykelpendling och rullskidkvällar. Börjar bli väl spännande med rullskidåkning nu. Skejtrullisar och fläckvis ishalka.. Gäller att ha rätt tryck i skäret! I torsdags var det sedan dags för ÅFs stora julgalej på Friends. Som väntat bra drag! Lite överraskande blev det tre pass även denna dag. Cykel till jobbet på morgonen, några skidgångsrepor på Hagaknölen på eftermiddag för att få igång törsten, och sen? Nackdelen med julfester på torsdagar är att tunnelbanan slutar gå alldeles för tidigt. Hann med sista tåget mot Skarpnäck, dvs i ...

Den här helgen blev det en vända till Sundsvall med hela familjen för att kolla in Carlssons nya lya i Sidsjöbodarna. Efter en rejält dryg bilresa med en gallskrikande Frida var det skönt att landa lite på Söders höjder. Det är ingen slump att världseliten på längdskidor (Kalla, Olsson) har det här som hemmabas, träningsföhållandena runt södra berget är riktigt bra. Men Just den här helgen är skidförhållandena helkassa, nollgradigt och 0,5 cm snö, för varmt för konstsnö, för halt för rullskidor.. Sidsjön var dock välfrusen, så det blev lite långfärdsskridskor och stakande på förmiddan. Försökte mig på lite korta impulsryck, men sträckte ryggen en aning och valde att lugna ner mig, så det blev inte så många ryck. Efter grillkorv, pinnbröd och upptining (fan vad frusen man ska va när man inte hetsar upp pulsen över 100..) blev det långpass i Sidsjöbacken med lugn skidgång. 6 minuters jogg till en slalombacke med 100 m fallhöjd, inte helt fel.. Blev tio ganska lugna vändor på härligt hård...

Idag blev det tre pass igen, cykelpendling till jobbet och en timmes snabbdistans på skejtrullisarna i kväll. Har fått en lite oväntad formtopp, vart kom den ifrån? Igår tänkte jag köra ett ganska lugnt klassiskt pass för att få lite återhämtning efter två tuffare dagar. Men det kändes inte som att det behövdes, kroppen kändes riktigt pigg och det var snarare till att försöka hålla igen lite. Även idag var en bra dag. Lättrampat till jobbet och bra tryck på kvällens pass. Skönt som fan! Nu blir det några lugnare dar, vilodag och julbord imorn och sen ett par dar själv med Frida, vilket lär innebära att det bara blir cykelpendling några dar. Blir bra, är nog läge för att lugna ner sig ett hack. Inte riktigt lika torrt idag. Och så var det detta med hundjävlar.. Vad är det för problem våra fyrbenta vänner har med rullskidåkare? Jag var nästan hemma från kvällens pass, sista fem minuterna, varvar ner lite, avslappnad. Plötsligt rusar en svart jycke av labradorstorlek fram och morrar o skä...