Tomas Karlberg - På rull och glid

Har tränat på lite smått nu varje dag under en ganska lång period. Kan inte minnas senast jag vilade en dag och nu börjar nån slags vårtrötthet komma över mig. Trots bra nattsömn och strålande sol vill jag helst lägga mig och sova middag tre gånger om dagen. Dessutom nån slags konstig illamående känsla i magen med tappad aptit och allmänt hängig. Men solen sken som sagt idag, så va fan, bara att maxa dagen inför veckans snöoväder och ladda för en riktig återhämtningsvecka. Måste uuut! Började med en lugn familjetur längdskidor i Ullådalen. Magiskt och lika fint som jag minns det, från gamla goda när ett antal majpass förlades i dalen varje skidgymnasievår. Nått har tydligen slagit slint för barnen som körde längd för fjärde dagen i rad, och då har de ändå kunnat välja slalom de senaste två dagarna. Man slutar aldrig förundras.. Väl hemma fick jag ett ryck och tog en cykeltur. Första på rätt länge nu och med hängig kropp och ovana ben gick det rätt tungt. Men jag rullade en timme i alla

Händer så klart massor på en månad som inte hinner avhandlas på ett kort blogginlägg. Men den gemensamma nämnaren stavas nog skidor. Har suttit på cykel ute en gång och trainern en gång sedan flytten, thats it. Massor med träning utan struktur har det blivit ändå. På skidor i olika former, - slalom, längd och randonee. Har jag haft lite mer tid har det blivit rando, annars längd. Har hittat bra vägar upp på berget och några åk som känns relativt säkra men ändå roliga. Det är ju en fantastiskt kul träningsform, jobbigt uppför - i princip obegränsade möjligheter till att köra sig slut. Sen belöningen med härlig åkning utför, som kan toppas med den där extra syrachocken i låren om man ligger på lite. Och bästa tiden är ju nu, och typ en månad framåt lite beroende på väder. SMHIs prognoser har visat sig synnerligen otillförlitliga här i Duved, det har varit aviserat snö, men mest blivit regn. Även om det i högre terräng förstås även snöat en del. Men nu till påsk utlovades snö som faktiskt

Nu var det länge sedan något skrevs, men det av naturliga skäl - senaste dryga  månaden har varit ett stort flyttkaos. Först packa ihop det sista av bohaget, sen städa som en galning (att anlita flyttstäd är emot alla mina principer) parallellt med att transportera alla grejer i minus 25 grader 30 mil västerut. Därefter packa upp och försöka bringa nån slags ordning i ett bohag som plötsligt ska rymmas på ungefär halva ytan mot tidigare. Samtidigt jobba heltid, skola in barn och hinna träna lite. Det har varit lite körigt kan man sammanfatta det som. Men samtidigt gillar jag ju att flytta ändå, gillar det där fixandet, städandandet och nyskapandet. Att bara jobba på och känna att det verkligen händer nått. Vårt nya hus, äntligen är vi här! Nu närmar det sig en månad efter inflytt och vi börjar landa lite mer. Det återstår förvisso några kartonger och mycket lite kläder är uppackade då garderobsinredning saknas, men det ska väl snart kunna ordna sig. På det stora hela känns det dock gry

Kände för att köra något lite hårdare idag och kolla av formen lite, men hade inte riktigt skallen att ta tag i ett 20-minuterstest. Drog därför fram en gammal idé ur rockärmen - sikta in på 6 W/kg och kör tills benen kroknar. Senast jag testade detta var nästan prick 3 år sedan, då som nybakad team Hi5-åkare med lite mer ambitioner att bli bättre. Vägde då in strax under 75 kg och höll ut 448 W i 5 min och 40 sekunder. Idag stod vågen på 75,9 kg innan passet. Några hekto tyngre än senaste dagarna, men så var det med det. Siktet fick därmed läggas 7 jobbiga watt högre - 455 W. Efter lite uppvärmning var det till att tömma ur det som fanns för dagen. Kändes ok i början men efter 4 minuter kändes det som att gränsen var väldigt nära. Men på nått märkligt vis rullade sekunderna på och plötsligt hade 5:30 gått. Persläge! Kramade ur det sista men med mjölksyra upp till öronen så känns det givetvis fruktansvärt. Efter ganska prick 5:50 slog mätaren ner under 455 i snitt och det fick vara nog

På den här dagen, för prick 10 år sedan träffades jag och Maria på vår första date! Just den 17:e brukar vi försöka uppmärksamma lite extra varje månad, men just den här gången känns ju lite extra speciell. Idag fick vi fira med en gemensam skatetur på södra berget då svågern ryckte in som barnvakt. Lite ovana muskler, men en helt underbar vinterdag med grymt sällskap. Tänk att jag hittade mig en fru som kan dra mig runt på både skidturer och cykelrundor, lyckligt lottad är det minsta man kan säga. Från dagen det begav sig! Fin dag, på så många sätt! Men när vi snart tagit oss till Duved måste vi kanske fixa nya skidkläder. NVSKs gamla ställ håller fortfarande stilen, men det känns ju ovärdigt när man hör folk glatt hojta om Stockholmare i spåren.. Och nu närmar sig flytten med stormsteg, lådor packas och rensningen bland prylar och pinaler kulminerar. Ska nog bli bra det här. I veckan var Maria och de äldre barnen och kollade in skolan också, och den verkar toppenbra. Mindre bra var d

Dags att summera träningsåret 2020! Detta år med extra fokus på just träning, då tävlingstillfällena blev lätträknade. Inför året gjorde jag en spekulation att jag borde kunna samla ihop nånstans mellan 350-400 timmar. Trots att årets sista två veckor blev ganska tunna träningsmässigt lyckades den målsättningen rätt bra. 384 timmar blev det till slut, vilket jag är jäkligt nöjd med. 80 % av träningstiden var cykel, nånstans kring 15 % löpning och resten lite skidåkning och nån gymsväng på diverse jobbresor i början av året. Totalt sett mindre volym och färre höjdmeter än 2019, men det var ju ändå väntat utifrån att familjen växte under året. Såhär blev det. Men trots mindre träningstid, blev jag sämre? Nej, jag tror inte det. Speciellt vår och sommar blev det mycket intensitet, vilket jag tror gav bra form. Det tillsammans med att jag lyckades komma ner aningen mer i matchvikt och pendlade runt 74 kg, jämfört med 75-76 kg de senaste åren. Faktum är, jag kanske var bättre än nånsin i so