Tomas Karlberg - På rull och glid

Igår kändes ena hjulet på barnvagnen lite väl vint, så jag var ute i garaget på kvällen och skulle rikta. Skruvade o skruvade, inget händer. Visade sig givetvis att två ekrar var av. Funderar om vi kanske ska uppgradera vagnparken o köpa en lite finare och säkrare dubbelvagn, den vi har, har ju blivit använd lite mer än det var tänkt. Känns inte helt enkelt att hitta 180 mm ekrar att byta heller.  Men eländet var inte slut där. Idag efter jobbet, lite småstressad att hinna till dagishämtning, hetsar iväg i full fart. Hoppande växlar och en kedja som hoppar och kilar fast. Efter ett par stockholmsvintrar och nu lite sundsvallssalt var väl gränsen nådd utan drivlinebyte. För egen del var också gränsen nära - typ göra en Bjarne Riis och slänga cykeljäveln över kanten på toppen av Sundsvallsbron. Men jag fick ordning på grejerna och kom ner för bron, varefter jag givetvis var tvungen att växla. Samma fastkilade kedja igen, men den gången går det inte att trampa lös den. Istället ser ja...

Idag unnade jag mig lite cykellyx - en halvtimmes massage. Perfekt med en massör som kommer till jobbet så att man kan vara tidseffektiv och säkert kul för massören också som för omväxlings skull fick knåda ben i stället för ömma ryggar och axlar. Jag hoppades att det skulle mjuka upp lite inför hemcyklingen i kväll, men ack vad jag bedrog mig. Det märks att man är på massage allt för sällan när man inte har en tanke på hur seg man kan bli efter lite massage. Med halvtomma energidepåer och spagettiben var det ju fan knappt jag tog mig hem. Men rätt skönt med massage var det, får se om det blir bättre cykelkänsla imorn. Då ska jag ju släpa barnvagnen hem från dagis också, så lite mer tryck än idag lär behövas. Däckad? 

Mörkare tider, kallare tider, halare tider. Några av få glädjeämnen är ju dock vinterstudion! Perfekt för ett trainerpass en söndag förmiddag. Blev 40 minuter i nått slags halvljummet tempo med lite upp och nervarvning. Har ju dragits med en förkylning sedan förra helgen som inte riktigt velat ge sig. Eller egentligen är det kanske de sista resterna av förkylningen som inte vill ge sig. Sporadiska hostattacker och lite sur i halsen på morgnarna. Inte så att man taggar igång på att köra intervaller men definitivt inte värre än att det känns lugnt att hålla igång. Börjar dock ledsna på att hålla igång, dags att komma igång lite hårdare nu som sagt var. Nysmörjd pendlarkompis. Till veckan hioppas jag kunna cykelpendla så många dar som möjligt. Ser ut att kunna bli en helvecka i Sundsvall, för omväxlings skull. Det jävliga med vintern här, speciellt när det ligger runt nollan i temperatur, är att Trafikverkarna verkar ha en i det närmaste manisk övertro på vägsalt som lösningen på all värl...

Det är morgonen före det där stora loppet man gått och tokladdat för i typ ett år. Man har lagt ner hundratals träningstimmar och köpt prylar o resor för tusentals kronor. Det sticker i halsen... Kort beskrivet - en av mina oskönaste mardrömmar. Skönt därför att det just nu är total off season all kategorier, snöhelvetet håller på att omvandlas till skridskobana och jobbelastningen är maxad. Om det är nån gång det kan kännas lite ok att vara förkyld så är det antagligen nu.  Jag hade ju iofs börjat känna mig lite mer taggad att träna lite hårdare igen. Kört lite tröskelfart på trainern och börjat fundera på att cykla omvägar när tid medges. Jag tar med mig den känslan, tar en slapparhelg med ungarna (nåja, så gott det nu går..) och vilar lite. För nu är det snart dags att varva upp lite! Fältbesök i Storlien igår. 9,5 timme i bil för lite fjällutsikt. Galenskap..

Senaste årens skidpremiärer har inte varit mycket att glädja sig åt. Nån brun snöslinga med fjolårssnö i Grönklitt, upp o ner för en isig konstsnöbacke i Sidsjön eller harva på nån trökig golfbana. Minns speciellt några år sen i Grönklitt - runt runt på konstsnöspåret i plus 2 och spöregn tills jag var helt genomfrusen. Kul... Lite annat idag, minst sagt! Efter några dagar i Göteborg, med köldgrader i och för sig men barmark, känns det nästa surealistiskt att komma hem till ett väldigt vintrigt Veda. Dessutom tyst, lugnt och mörkt. Kan inte annat än älska landsbygden!  Det har ju varit snö i en hel vecka nu, men skidpremiären fick vänta tills idag. Blev en tur in till Njurunda för att ta mig runt elljusspåret några varv. Riktigt fina förhållanden och ett lagom kuperat spår. Glädjande nog fanns även en skejtbädd preppad, det hade jag inte väntat mig på ett litet byaspår. Det hade aldrig hänt i Stockholmsområdet, så mycket är ju klart. Knappa timmen åkning blev det, det märks ju vad ...

Förra helgen lirades det för fult på golfbanan när jag cyklade förbi. Antagligen lite lugnare idag, då det kräksnöat hela helgen. Mätte upp 26 cm när jag var ute o skottade i kväll, och sen dess har det kommit ett par centimeter till. Och mer lär det bli, ska ju fortsätta flera dar framöver. Inser efter idag att snöskottning är riktigt bra alternativträning, så komsi komsi bara! Igår vart det en cykeltur ute i alla fall, blev lite grusvägar ut mot havet. Men det var på gränsen med snödjupet och idag är det definitivt kört. Nu får det bli plogade vägar eller trainer i ett antal månader, för jag har svårt att se att allt detta ska smälta bort innan våren. Men just plogningen är det si och så med, så imorn får det bli bil till jobbet. Om nu ens det går, känns inte helt tvärsäkert.. Ingen snöbrist här inte!

Har under ett antal månader spekulerat lite i vad jag ska trampa för något nästa år. Alltså, vilken cykel... En fråga som omöjligt kan ägnas för lite eftertanke. Frågan är om det ett tecken på full mental hälsa när man lägger avsevärt mer tid på ett cykelköp än tex ett husköp? Min trotjänare Black sin har nu ganska många tävlingsmil bakom sig, har inte räknat, men antagligen en bra bit över 200. Därtill säkert lika många träningsmil. Den har tjänat mig väl, men nu är det dags för nått nytt. Dessutom skulle en säsong till kräva ganska mycket nya delar, typ ny drivlina mm, så då känns det roligare att lägga pengar på nått nytt.  Funderingarna har svängt hejvilt, från heldämpat till svinlätt hardtail o tillbaka till heldämpat. Nånstans tror jag ändå att jag skulle kunna bli lite snabbare på en heldämpad cykel, även om tanken på minimalistiskt och lätt tilltalar mig. Nackdelen, förutom vikten med en heldämpad hoj, är att high-end-hojar tenderar att bli jobbigt dyra. Är det en bra idé, ...