Tomas Karlberg - På rull och glid

Renfjället kvalar egentligen inte in med sina 986 möh, men faktum är att min GPS visade på 1014 möh och då är jag ändå lite tveksam om jag var på rätt topp på detta ganska platta fjäll. Dessutom är det ju lite ikoniskt då man alltid ser detta fjäll när man är i Åre och blickar ut över Åresjön. Renfjället är antagligen ganska enkelt att bestiga, om man tar sig upp från Edsåsdalen i öster. Jag tänkte dock testa den lite mer svårtillgängliga vägen från väster Började med att ta mig till grusvägen på södra sidan indalsälven och vek sedan av söderut på en av många grusvägar som sticker av. Terrängen stiger snabbt och det blir en fin cykelbacke på ca 250 hm innan det planar ut i ett lite mer till mer böljande terräng. Tog sikte på den stora kraftledningata som löper i öst-västlig riktning och som jag tänkt ha som riktmärke. Tar dryga halvtimmen med ganska hård cykling till kraftledningsgatan och sen är grusvägen slut. Längs kraftledningen finns ett vagt spår från fyrhjulingskörning, men det

Idag var det dags för ännu en tur upp på Mullfjället, den antagligen mest tillgängliga 1000-m toppen för en Duvedsbo. Toppen syns inte från byn då den är ganska flack jämfört med den första branten upp i slalombacken, men den ligger där och väntar på besök. Till toppen kan man ta sig en mängd olika vägar och på en mängd olika sätt. Jag har testat löpning, längdskidor och Randone. Dock inte cykel än, men med torrt väder är det inte orimligt att släpa upp en cykel heller. Idag var det löpning på agendan och jag tog den enklaste vägen för löpning, upp för grusvägen till toppstationen för Duveds linbana och sedan vandringslederna upp till toppen. Efter idogt regnande var leden rejält smetig och blöt, men det är enkelt att se var man ska, så en del gegga går i alla fall att undvika med små omvägar. Lutningen är brant upp för grusvägen, men fullt möjlig att springa hela vägen. Det här var 15:e besöket på toppen och jag brukar variera lite hur jag tar mig upp. Närmaste vägen är antagligen via

En idé jag haft ett tag är att bestiga alla toppar i nån del av landet över tusen höjdmeter. Varför inte börja där jag står, här i Jämtland!? Det här kommer nog bli en lång följetong, antagligen många år. Men nånstans ska jag ju börja, och det får bli här. Tänkte att topparna måste ju dokumenteras lite, så att jag kommer ihåg var jag varit och ej om några år. Fokus blir som sagt tusenmeterstoppar, men det kan nog slinka in en del lägre berg också längs vägen.  Startskottet får bli idag och först ut att bestigas blev bergen med fjällsveriges kanske roligaste namn - Stordnasen och Lillsnasen! Drog iväg i ottan innan regnet skulle dra in. Startade från Storulvåvägen och satte av längs Norder-tvärån på en ganska flack och fin stig. När jag kom upp en bit såg sydsidan inte orimligt brant ut, så jag tog mig över bäcken och drog rakt upp istället för den flackare vägen in från väster. Blev såklart brant och inte löpbart längre, men fint underlag om än lite stenigt sista kvarten till toppen. V

De senaste typ 1-2 veckorna har det varit lite bättre sprutt i benen, i alla fall vissa dagar. Känslan får nog likställas med den period förra sommaren när formen kändes bättre än nånsin. Svårt att jämföra exakt, men nära nog. Tänkte därför att jag skulle göra ett försök till på stigningen upp på skutan innan hösten kommer, och igår var förutsättningarna rätt. En lagom varm sommarkväll, förvisso lite blåsigt, men i övrigt fint väder, samt utvilade ben. Rullade in på torget med ganska bra känsla och satte iväg. Det skulle visa sig att det blev en helt ok kväll. Upp till Hummeln låg jag enstaka sekunder före det senaste försöket, men det var därefter det blev skillnad. Inga felkörningar och ben som om inte var i toppslag så i alla fall tillräckligt bra för att kunna ligga på hela vägen upp. Landade på 50:50 ca på egen klocka och 50:24 på stravasegmentet. Ca 1 minut till KOMet, vilket jag är rätt nöjd med. Av nån anledning verkar inte vinnartiden från Hillclimb nu i somras som Brännlund s