Covideländet
Till slut gick det inte längre, sovandes med barn på var sida, båda konstaterat Kinapestdrabbade och därtill att Maria testade positivt i Söndags. Inget munskydd eller handsprit i världen räddar en då. Men det var kanske lika bra att få det överstökat ändå, om än lite tradigt att barnen inte hann gå i skolan en vecka ens innan det var dags för sjukstuga igen. Inne på femte vilodagen nu, och det börjar vara dags att komma igång lite igen då hostan börjar ge sig. Men det är helt klart en lite annorlunda sjukdom, på sätt å vis som influensa men ändå annorlunda. Svårt att sätta fingret på. Men som tur är verkar det inte bli jätteallvarligt, så hoppas nu att det är första och sista kontakten med det här viruset. No escape.. Annars har januari bestått i att komma tillbaka i form efter föregående influensa, vilket ändå gick hyfsat tills en vecka sen. Nästa lördag är det tävling i kommuncuppen, så får se nu då om coronan sänkt mig hårt eller milt. I träningsväg har det nästan blivit bara skidå