Kall om fötterna
Har blivit en ganska bra löparvecka, som startade med ett av de bästa backpassen på länge förra söndagen. Konstigt att det kan kännas så bra att slira runt i snömodden bland Högdalstopparna, lätta ben för en gångs skull. I veckan har det sedan blivit en jobbresa till Göteborg med möjlighet att springa på lite barmark, vilket givetvis togs till vara. Lika isande kallt som i Stockholm, men bra fäste. Blev kaosintervallträning utan klocka (eftersom den låg kvar hemma i byrålådan). Det finns med andra ord inga bevis för att det vart varken långa eller korta intervaller, eller om jag mest vilade. Skapligt bra kändes det i alla fall. Väl tillbaka i Stockholm är det dock snömodd som gäller och idag hade jag tänkt mig ett långpass under dygnets ljusa timmar. En av mina favoritrundor är 10 km spåret i Ågesta. Det är lite okänt, och därmed ganska nergånget och igenvuxet. Till skillnad från elljusspåret och golfbanan i Ågesta är det här osannolikt att stöta på en levande själ - vilket också...