Tomas Karlberg - På rull och glid

Sådärja, då var det klart! 200 mil längdskidor säsongen 23-24 - check! Får väl erkänna att de blötaste dagarna här i april var det kanske inte bara njutning, men det var tillräcklig motivation att fixa dessa 200 för att åka längdskidor både i regn och med barrkletiga klisterskidor. De sista två kilometrarna var dock extra tunga - lite nervarvning efter Fjälltoppsloppet. För satan vad slut jag var, men den här gången var jag ju bara tvungen att varva ner ett par kilometer, insåg ju att annars skulle det fattas några retliga metrar.  Fjälltoppsloppet ja, det var väl nästan 20 år sedan senast? Men Bruks är sig likt och det är fortfarande ett härligt arrangemang och bra avslut på säsongen. Dagarna till ära har kalluften åter svept ner och resulterat i hårda snabba spår, men man ska inte låta sig luras - att tävla på banor med stigningar uppför slalombackar blir ändå inte att betrakta som lättåkt. Inledde dagen med att valla runt Frida och Sam på barntävlingarna. Rätt kul nu att ställa upp

Nog sämsta uppdateringsintervallet nånsin, har ju typ glömt bort att jag ens har en blogg.. Men nu är det påsk och några lediga minuter, så det får bli en snabbspolning genom vintern. Det laddades ju inledningsvis hårt för Transjurassienne, men efter ett intensivt spanande på värderprognoser och webkameror där i slutet av januari fick vi till slut inse att nej, nån skidtävling i Frankrike lär det inte bli. Snötäcket i Les Rousses var noll och med besvikelsen hängande över oss plus sjuka barn var det nära att vi bara tänkte skita i det och stanna hemma. Till slut kom vi ändå iväg och fick några fina och sköna dagar utan barn. Mycket vin, ost och slappande. Samt några riktigt fina löpturer fick vi, vilket ju inte var fel. Sprang fyra dagar i rad, mellan 7 till typ 14 km. Inga jättesträckor, men ändå skönt att kroppen funkade för det. Vinterns andra mål - att skida 150 mil har jag dock gått imål med, trots noll mil i Frankrike. Ligger just nu på knappa 170 mil och funderar på om jag ska h

 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på