Tomas Karlberg - På rull och glid

Efter de härliga dagarna i Åre har jag hamnat i en riktig svacka. Tänkte att jag skulle köra lite lugnare längre pass under julhelgen, men har inte alls lyckats med detta trots att möjligheterna funnits och huvudet sagt -kör! Kroppen har i övrigt inte alls velat träna, har kört en del lugna pass men ingen feeling alls för att varken köra långt eller hårt. Så medans min gravida fru (yes, thats right!) har kört tretimmarspass har jag mellanmjölkstränat. Enda dagen jag var lite mer på G var julafton - körde en liten förmiddagsrunda innan doppet i grytan och gjorts lite småryck i en del backar. Givetvis drar jag av kedjan i ett av dessa små ryck och går hårt i backen. Fördelen med vinter är att asfalten är mindre sträv och man har mer kläder på sig. Valfri sommardag och jag hade sett ut som ett vandrande skrapsår. Fördelen med julafton är att det finns många släktingar i huset som kan agera räddningspatrull. Så jag slapp gå/rulla en mil hem. Dvs ingen större fara, men mer än en dryg timmes

Att låta semesterdagar frysa inne känns inte helt rimligt, därför blev det såhär en vecka före jul en semestertripp till Åre för lite skidåkning och skönt lyxhäng på Holiday club. Barnen måste ju testa nått lite värre en Nolbybacken, då varför inte ge sig i kast med något rejält! Funkade faktiskt riktigt bra, Frida tog sig ner för röda backar utan gnäll och idag drog vi av övre delen av störtloppshanget också. Även Sam börjar bli riktigt duktig, även om det skenas iväg lite med pappas hjärta i halsgropen ett par gånger. Frida testar störtloppshanget! Bara svarta backar! Har även hunnit träna lite, körde några tusingar på löpbandet häromdan som kändes helt ok. Startade i 3:45 och på fjärde å sista var jag nere på 3:40-tempo. Kändes ganska lätt, så antagligen borde jag kört snabbare. Har även hunnit med längdpremiär. Med dryga halvmetern natursnö är förhållandena perfekta och när det nu varit ganska kallt passade jag på att köra klassiskt då det är lättvallat. Man glömmer ju snabbt hur s

Efter en god och lång natts sömn var jag på hugget idag, inga träningsursäkter! Så när sagostunden var avklarad och Voldemort återuppstånden var det upp på trainern som gällde. 2-minutersintervaller bestämde jag mig för. Hade dock inte bestämt riktigt exakt hur många, utan utvecklade idén under passet att jag skulle köra tills pulsen toppade över 175 bpm. Däremellan körde jag pulsstyrd vila, dvs vila tills pulsen är nere på en viss nivå. Idag blev det 130 bpm, vilket brukar kännas lagom för att hinna bli lätt i benen. I praktiken en minut vila i början som sen ökar till drygt 1:30 på slutet. Tappade lite räkningen, men efter några intervaller var jag nära målet och matade på lite extra upp i 176 bpm. Gav mig därmed och räknade hem 9 hårda intervaller som kändes skapligt bra. Höll uppe rätt bra tryck tyckte jag, utan att köra mig helt slut, så förhoppningsvis blir det intevaller imorn med. Nån trappstegsvariant kanske kan va nått.. Fullt ös!

Idag var en riktigt trött dag. Lyckades av nån anledning inte somna igår och när jag väl gjorde det sov jag dåligt och var ovanligt lättväckt. Trots en timmes terapi med snöskyffeln igår kväll blev det en kass natt. Perfekt uppladdning för en vattenkraftturnedag med 50 mil i bilen.. trött precis hela dan, men sjungandes hårdrocksbalader för full halls höll jag mig vaken i trafiken ändå. Och i kväll skulle det bli trainerintervaller.. Eller inte. Känns som helt rätt beslut att vila idag. Nytt försök imorn. Igår blev det träning i alla fall, isracing till fots innan snöfallet kom igång på riktigt. Har varit tunnt med bloggandet ett tag, inte hunnit med riktigt. Träningen har gått skapligt, har kört en del jobbpendling och en del löpning. Lite taggad på intervallfokus några dar nu igen, men det får vänta tills imorn. En del kul har ju hänt i övrigt. Julfest på jobbet i fredags till exempel! Fast inte lika kul i lördags då förståss.. Men söndagen blev desto bättre, för första gången fixade

Efter en jobbvecka i Stockholm avrundades förra veckan med en weekend i dito stad på tu man hand med fru Karlberg. En sent nyttjad bröllopspresent som nyttjades för precis rätt tillfälle, ett par riktigt lugna och sköna dagar som satt riktigt fint. När gick man på bio senast, tex? Riktigt najs, kollade in Midway, som var riktigt bra. Har som tur är en intelligent fru, istället för att bråka om filmval gick vi på var sin. Perfekt att sen stråla samman på Akkurat, krogen där vi hade vår första dejt för en herrans massa år sedan, och ha två filmer att prata om!  Bästa frun! I träningsväg blev det en lugnt vecka. Tränade nått varje dag, men med ganska låg intensitet. Lite gymcykel, lite löpning - bl.a. en skön tur med Maria runt Hagaparken. Ja, ibland kan vi göra saker tillsammans också... Inför den här veckan var jag därför utvilad och sugen att gasa lite. Typiskt nog blev det lite kaos med sjuka barn och massor av jobb, men det har gått bra att trixa till träning på dagtid och jobbtid ha

Efter en rätt tuff jobbvecka, med bl.a. en snabbvisit till Trondheim, checkade jag ut en ledig fredag och hängde lite med Sam. Vi var efter det obligatoriska mcdonnaldsbesöket i Birsta in på Sportson och kollade läget. Vi kikade bl.a. på ny hoj till Sam till sommaren,  han är mer än hyfsat peppad skulle man kunna säga. Själv köpte jag med mig ett par nya skoöverdrag från Endura som verkar riktigt lovande. Trots vinterskor brukar jag bli frusen om fötterna, så jag slog till på ett par XL som jag kan knöka över vinterdojjorna. Verkar lovande, överlevde ett tvåtimmarspass i minus 4-5 grader idag, vilket är ett gott betyg med mina mått. Hög vill-ha-faktor.. Varma som eld, nästan.. Fick med en bild från Trondheim. En ganska fin bild. Har varit rätt kallt nu några dagar, men inte nån snö än,  så jag har passat på att cykla lite ute när underlaget är hårt och torrt. Lite väl torrt nu nästan, börjar typ bli dammigt. Men det lär ju gå över. Har till slut fått klart ombygget av min gamla 26-tumm

Förra året kände jag verkligen att jag behövde ett långt brake efter tävlingssäsongen, men i år har det inte varit riktigt lika stort vilobehov. Har ju blivit ett par tuffa löplopp bl.a. och idag kände jag mig mig motiverad att köra igång med lite trainerintervaller. Så va fan, egentligen tror jag det är onödigt tidigt att dra på för en gammal motionärsgubbe. Funderade här om dan att det faktiskt är fem månader tills det är april, fem månader vinter.. Men det är väl lika bra att köra på om det känns bra. Har gjort upp en plan i huvet att försöka rikta in intervallträningen på trainer mot lite mer XCO-stukade intervaller. Känner ju lite dragning till att köra mer och bättre XCO. Tänker mig typ kortare intervaller på 30-sekunder upp till några minuter i lite olika varianter, olika trappvarianter t.ex. Detta lite till förmån mot långa tröskelintervaller och liknande. Började därför idag med enminutersintervaller. 15 st med en minut vila. Kändes helt ok faktiskt, bara att ösa på nu då. 5 m

Idag var det dags igen för lite löptävling - Rödvinmyran trail! Efter fågelberget blev det några förkylningsdagar, så benen har fått vila en del. Ett löppass blev det i veckan, men jag fick jäkligt ont i vaderna, så det var med viss tvekan jag ställde mig på startlinjen idag. 15,5 km stod på schemat, vilket är längre än jag sprungit på flera år. Ett riktigt långpass i löpsammanhang med andra ord! Tog det ganska lugnt i starten och kom in i loppet ganska bra. Inte riktigt samma bra känsla som Fågelberget, men helt ok. Banan blev i princip tuffare och tuffare hela vägen och andra halvan var rätt brutal med i princip bara upp och ner, med därtill riktigt svårsprunget underlag. Surhål, myrar, rötter och sten sten sten. Och 500 hm stigning. Riktigt tufft och bra med andra ord. Har väl tyvär inte träningsbakgrunden i löpning nu för att hålla riktigt i 15 km och dessutom krampade magen en del, men jag kämpade mig imål på en typ 5:e-plats nånting (inga resultatlistor än). Tiden var runt 1:20 v

Körde igång med lite mysträning efter semestern, med lugna trainerpass å lite löpning. Men traillöpningssäsongen är som sagt lite längre än mtb-säsongen och i torsdags gick Fågelberget night trail av stapeln. Maria peppade igång och jag var inte sen att hala på. Slut på mysträningen med andra ord.. Det har regnat typ varenda dag i veckan, så det var upplagt för tuffa förhållanden. Banan startade vid Sidsjön för att stiga upp ca 200 höjdmeter till toppen av Fågelberget, sedan lite stigar mot Södra berget för att sedan vika ner till Sidsjön igen. Knappt 10 km, inte så avskräckande, men jag springer ju sällan så långt nu för tiden, så en utmaning ändå. Dessutom första pannlampsloppet, vilket också är lite speciellt, även om jag är rätt van att träna med pannlampa. Laddade för start. Gick ut i ett tempo som kändes hårt men hanterbart, hamnade rätt bra i fältet direkt kring 10 km. Det blev som befarat rätt grisigt och när man kom upp på stigarna närmare fågelberget var det bitvis som att sp

Då var semestern klar för denna gång! Galliopolis slagfält följdes upp med ett väldigt fashinerande besök bland Trojas ruiner. Tanken på att staden faktiskt funnits är lite svindlande, måste nog hem och läsa om Illiaden och Odysen. Efter Troja bar det tillbaka till Istanbul och ett efterlängtat häng med grabbarna. Fick återbesöka lite fräna ställen jag varit tidigare, som Hagia Sofia, Basilika cistern, basaren och blå mosken. Sen blev det så klart lite fine dining och nattsudd också, men förhållandevis lugnt ändå. Ingen direkt bakfylleångest såhär på hemresedagen, men däremot lite lätt panik över att min telefon tydligen tyckte det var en bra idé att ställa om till Svensk tid i natt, så när jag ska hoppa på flygbussen inser jag att fan - klockan är en timme senare än vad jag trodde! Som tur var hamnade jag inte i några trafikkaosköer och hann ändå med skaplig marginal. Puh! Ska bli skönt att komma hem nu och ta tag i verkligheten igen. Och träning! Har blivit några löppass nu i dagarna

Har tagit mig hela vägen till Turkiet och Istanbul för årets grabbresa. Grabbarna kommer dock inte förrän imorgon kväll, men jag passade på att ta ett par extra dagar och köra lite egen sightseeing. Just Istanbul har jag ju varit några gånger tidigare, massor med minnen som såhär i efterhand känns ganska märkliga poppar upp i huvudet och jag svindlar lite vid tanken att det är snart 15 år sedan jag var här senast. Det var ju som igår? Livet förändras, mest till det bättre, och det är ju tur det. Men trots tidigare Istanbulresor är det en hel del saker jag inte sett, så därför har jag bokat upp mig på en tvådagarstour för att kolla in Gallipoli och Troja. Och idag inledde jag med att kolla in Gallipoli. Och vad är grejen med det? Antagligen bryr sig få Svenskar, men för Australiensare och Nyzeeländare är det en big deal. Och efter utbytesstudierna i Melbourne, också det för förvånansvärt många år sedan numera, har jag anat varför. Det var här som deras nationer lite av föddes, när de un

”Avslutade” säsongen i kväll med en maxtjuga på trainern. Imorn bär det av på grabbresa till Istanbul, så det blir dekadent leverne och cykelvila en hel vecka. Sånt måste man ju ladda ordentligt för, vad kan passa bättre än att köra skiten ur sig? Tänker lite att det blir ett avstamp att utgå från inför vinterträningen också. Så hur gick det då? Hade inte så höga förhoppningar, har cyklat ett par mellanmjölkspass i helgen som inte kändes direkt supervasst. Därtill fullt ös med hemmaprojekt i helgen, så lite sliten på start kan man säga. Drog igång i alla fall och låg runt 410 W de första minuterna. Kände efter några minuter att det ändå kanske var lite för hårt, men jag bet ihop och tappade ner snittet sakta sakta.. En dag med sämre pannben hade jag antagligen avbrutit, men inte idag. Kände väl lite att det inte skulle bli nått pers oavsett. Blev som sig bör riktigt jäkla tokslut och landade på 404 W i snitt, med startvikt på 75,6 kg blir det ca 5,34 W/kg. En bit ifrån rekordet i janua

Inte så mycket har hänt sedan Siljan 100, i alla fall inte på cykelfronten. Kom igång lite med träningen efter ett par vilodag och har väl inte direkt förtagit mig, men lite pulshöjande pass har det ändå blivit. Säsongsavslutningen kvarstod ju - Höstrusket. Egentligen inget att hetsa upp sig över, men ändå - har vunnit tre år i rad. Skulle sviten hålla? Det största hotet hade såklart varit om Jakob Söderkvist hade kommit till start, då hade jag fått det tufft. Men han satsade på ett cx-race istället och när utlovad konkurrens från Obbola uteblev var det ett lite lättare startfält. Men Micke Henriksson stod ju trots allt på startlinjen och han har jag fått stryk av tidigare i sommar, så det var ändå ingen lätt match.  Höstrudkigt värre. Fem varv på en drygt 4 km lång bana väntade, en bana som jag också gjort merparten av planeringen av. Mycket kupering, några trixiga stigar, mycket kurvor, och ch så lite nattregn inför race och några fina surhål - det hela blir en bana som jag verkligen

Idag var det till slut dags! Anmälde mig redan tidigt i vintras, kändes så långt bort då.. Starten gick kl 7, så upp okristligt tidigt för avfärd mot Rättvik. Termometern var bitvis nere på bara plus 1, perfekt cykelväder, inte.. Blev mycket riktigt svinigt kallt de första två timmarna, och på flera ställen var det frostigt i gräset. Totalt var det ett 60-tal cyklister som drog iväg, ingen jag egentligen kände igen, men man vet ju aldrig, snabbingar kan dyka upp när man minst anar det. Strategin från start var glasklar - ta det lugnt och avvakta första halvan, sen lite mer fri fart. Dra så lite som möjligt och när jag ändå måste göra lite jobb - inte gå för hårt. Strategin funkade klockrent. Ganska snabbt bildades en grupp på 6 åkare med många dragvilliga, så det rullade på fint fram till Mora utan att jag behövde förta mig.  Klart för start!  Tyckte de andra verkade ganska starka och var rädd att det var fler som inte spelat ut korten, men i ett backigt parti innan Siljansfors låg jag

Efter 130 mil i bil runt Härjedalen och Jämtland var jag igår eftermiddag åter hemma i Veda. Ganska sparsamt tränat i veckan, men lite härlig myrlöpning i Gäddede fick jag med mig hem i alla fall. Tänkte att jag måste testa tävlingshojen inför helgen, och tiden var lite begränsad, så äh - det får bli snabbdistansrundan till Sörfors runt sjöarna. En tur på kuperade grusvägar och lite asfalt, ca 45 km och 5-600 höjdmeter, som jag haft som formtestrunda de senaste åren. Snabbaste tiden satte jag i augusti 2017, några dar innan avfärd till Varberg och det årets Bockstenstur, som blev ett av de bästa lopp jag kört och den enda gången jag stått på h30-pallen i långloppscupen. Jag har kört den här rundan ett par gånger i våras, med ganska dålig känsla och några minuter sämre tid än rekordet. Pärlan ska rastas i helgen också! Drog iväg lite sådär mentalt oförberett och tänkte väl att vi får se lite om jag orkar ta i nått. Redan direkt kändes att nått var lite skumt. Har jag fått på en mindre f

Den här helgen har Maria det välförtjänta nöjet att åka på fjältur och springa lite mellan diverse stugor. För mig blir det därmed hemmahelg med gullungarna, vilket faktiskt brukar bli riktigt bra. Nyttigt för dem att få träna på lite andra ord än ”mammmaaaa” också några dar. Träningsmässigt hade jag väl behövt ett långpass såhär veckan före Siljan 100 miles, men det får gå på ångorna helt enkelt. Men lite träning går ju alltid att få till - trainerpremiär! Ok, fuskcyklade lite inne för nån vecka sen och kollade lite film, men idag var första gången jag tog i ordentligt. Körde stegrande fart och avrundade med 4 min på gott och väl 400 W och en slutminut på en bit över 450 W. Satan, det känns.. Men formen är väl fortfarande skaplig ändå. I övrigt har det varit fina stunder med barnen såhär i sommarens dödsryckningar Tänk att en vända till Donken kan vara den största av lycka!?. Pizza å hamburgare - om barnen (pappa?) får bestämma.. Frida har knäckt trädklättrarkoden och har i ett klätte