Tomas Karlberg - På rull och glid

Idag var det tävlingsdags igen och säsongens första längre lopp. Storlirennet, eller Storlienränet, har jag fundert på något år att jag borde åka nån gång och i år var det dags. Bansträckningen går över fjället från Storliens Högfjällshotell till Grova skidcenter i Meråker, en sträckning med till synes mycket nerförsbackar, men det skulle visa sig vara lite tuffare än jag kanske tänkte mig först. Hade i alla fall haft en rätt bra uppladdningsvecka där kroppen känts rätt bra på de skidpass jag kört, även om jag inte gått på särskillt hårt. Tyvärr är snöläget i Duved sådant att årets sista pass nog blev kört i veckan, men uppe i Ullådalen är det fortsatt fina förhållanden. Gott hopp på start idag med andra ord, med startraka rakt upp för slalombacken i Storlien. Med över 600 startande vågade jag inte stå i de främsta leden, utan höll mig lite bakom, med konsekvens att det så klart blev lite trångt. Försökte hålla stavarna hela och gneta på så gott det gick, men märkte snart att tempot di...

 I går avgjordes sista deltävlingen i Åre kommuncup, 5 sugande km i sörjsnö efter en allt för tidigt anländ vår. Eftersom jag kört två deltävlingar och detta således blev den tredje såg jag glatt fram med att kamma hem en ny  kommuncupp-mössa, då den gamla börjat bli lite sliten. Eftersom det varit finväder i veckan kunde jag inte hålla mig i fredags, utan drog iväg på en rejäl lunchtur upp på miullfjället. Sliter lite att svettas uppför i nästan en timme och sen lite mjölksyra utför efter det, så inte en toppen uppladdning för tävling. Men fan, det var värt det!   Toppen av Mullfjället, när det är som finast! Väl på start är det bara att köra och tyckte jag kom in i det rätt bra ändå. Tryckte på det som gick andra varvet och tog hem en tredjeplats i ganska hårt motstånd. Höll bl.a. gamla skidskytten David Ekholm några sekunder bakom. Glatt överraskad var det tydligen en cuppsammanräkning även för motionärerna och med resultatrad 2, 1, 3 räckte det utan att jag körde ...

 Vintern rullar på med ömsom snödumpar, ömsom köldknäppar och ömsom mildväder. Tyvär lite mycket av det senare och för lite av det första, även om början på januari bjöd på några riktigt fina skiddagar på det sluttande planet. Tränings- och tävlingsmässigt har det mer genomgende varit en riktigt bra vinter såhär långt. Har enligt plan inte jagat mil, är till dags datum uppe i 58 mil, men har ändå åkt regelbundet och lyckets komma i vad jag bedömmer vara riktigt bra gubbform. Kanske bättre än förra året till och med? Tävlingar har det i också blivit, ganska många dessutom - 4 st räknar jag till sedan senaste blogginlägget. Så lite tillbakablick.. Randotur efter en snödump i början av januari. Magiskt! Sen töade det en vecka... Första racet blev Röjsmoraketen i Järpen i mellandagarna. Kände väl då att jag inte hade hunnit åka så mycket och hade inte kört några rejäla intervallpass. Men det gick ändå förvånansvärt bra. Höll ihop bra de 9 kilometrarna och åkte några sekunder snabbare ä...

 Snart är 2024 till ända och tiden på året då skidpeppen borde vara som störst. Men i år, nja.. Jag gillar ju egentligen ine alls folk som gnäller på vädret och undviker att göra det själv, men den här starten på vintern? Alltså helvete, hur kan det vara så förbannat svårt att snöa lite? Och när prognosen väl visar lite nederbörd, ja tro fan att då blir det inte minus en utan plus en och regn istället. Suck. Så jämfört med ifjol, då jag hade åkt 50 mil skidor den här tiden på året, har jag den här säsongen knappt kört 5 mil. Nu lovar prognosen 30 cm närmaste två dagarna, och grunden på elljusspåret är hård och bra, så suget kanske kommer, men efter ett försök på ett isigt konstnsöspår i Järpen idag är väl inte motivationen riktigt på topp. 2,7 km; patetiskt. Men tanken var att åka med Sam, och han var sur över både för lite kläder och isiga spår. En liten tillbakablick på 2024 kanske. Får kanske fundera lite mer på de idrottsliga höjdpunkterna, men Fjälltoppsloppet på skidor var en...

 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...

  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...