Nya tider

Somrarna de senaste åren har i åtminstone viss utsträckning bestått i cykeltävlingar, mer eller mindre långa lopp. Och fler eller färre lopp, men i år klart betonat på färre. Fullständig latsida? Nja, nu var det ju länge sedan senaste inlägget, men direkt latsida har det inte varit. Den stora händelsen sedan Fjälltoppsloppet är att familjen packat ihop bohaget på Sågvägen och flyttat ca 500 m till ny adress på Kvarnbacken. Som alltid ett jäkla projekt att flytta och även om det är kort sträcka denna gången är det mycket jobb. I skrivandets stund är i princip sista flyttlådan hopvikt, såhär dryga månaden efter inflytt. På grund av flyttprojektet har jag inte planerat för några större tävlingar denna sommar. Inte några mindre heller, för den delen. En hel del cyklat har det ändå blivit, inte minst under de senaste två veckornas värmebölja, då cykelbenen och cykellusten verkligen vaknat till. Vem vill inte susa runt i kort-kort och ändå svettas, liksom.

På tävlingsfronten är det enda som avklarats ett backlopp i löpning, ett kort sådant till Hamrestugan och sedan ner igen, där jag med nöd och näppe snuvade svåger Daniel på segern i veteranklassen. Lyckligtvis hölls tävlingen söndagen efter midsommar, så motståndet var i övrigt minimalt. Nej, detta året är barnens år! Framförallt Sam har växt i spd-skorna ordentligt och tagit sig an rejäla utmaningar. Inledningsvis – Åre hillclimb. Den snöfattiga vintern och milda våren till trots låg det mycket snö kvar på skutan. Kanske inte så konstigt, med en isande kall försommar som bakgrund. Men med all snö i åtanke blev det en förkortad bana för hillclimben – ”bara” 675 höjdmeter till en bit ovan Hummeln istället för hela vägen till kabinbanans bergstation. Och tur var väl det, för dagen till ära bjöds det på riktigt skitväder – 8 grader varmt, regn och blåst. Men Sam kämpade tappert på med mig i hasorna. Väl ovan trädgränsen fick man fundera om det verkligen var en bra ide detta, med en unge som inte gillar att klä sig efter väder. Men väl i mål fick jag på honom en regnjacka för snabb nerstigning från högzon. Och satan vad kallt det blev, vi satt och degade i spabadet (japp, nu finns det bubbelbad på tomten..) i över en timme för att få upp värmen igen. Men sen på´t igen – det var ju endurotävling samma dag! Lyckligtvis liftburen – och med uppsprickande molntäcket och klart skönare temperatur.

Sommarens stora mål var annars Fjällturen i Funäsdalen, som avverkades nu i helgen. Även denna gång bara barnen på startlinjen, men med mig som skuggcyklist efter Sam som tog sig an 35 km i 29-gradig värme. En rätt tuff prövning för en 10-åring, men det gick galant. Han trampade in på 2:08 nånting, 17:e plats av motionärerna, vilket gott och väl var den bättre tredjedelen av fältet. Dessutom utan sammanbrott, vurpor eller annat gnäll – i princip helt fantastiskt alltså! Även Frida gjorde en superbra insats i 12 km-loppet, som var det egentliga ungdomsloppet. Frida vann hela konkarongen! Detta på morsans cykel och med spd-pedaler. Det finns en del talang där trots allt, framförallt själva trampandet. Även David fick köra knatteloppet, till slut. Först var planen att skippa Davids rejs så att langning till Sam skulle hinnas med, men när David fick nys om att han inte skulle få tävla fick han världens sammanbrott och vi fick ändra om planeringen. Tävlingsjävulen bor tydligen i familjen.. Själva rejsandet gick också bra, "jag kom sist bland de första" som David uttryckte det.

Blev en del annan fin cykling i Funäsfjällen också, bl.a. stigen på västsidan om Ljusnan som är helt fantastisk. Minns den från tiden jag bodde i Ljusnedal och den var minst lika bra som minnet ville säga mig. Nu är vi hemma i Duved igen och jobbar på att få till huset, hålla i bad-streaken (14:e dagen i dag), äta glass och cykla än mer. Fick lite egentid i bikeparken igår och betade av flera svarta leder som jag inte kört tidigare, inte minst övre delen av downhillbanan. Har nu även kört alla leder från toppen. Kanske ska sikta på att köra alla leder i hela parken innan sommaren är slut?

I tävlingsväg får vi se om det kanske blir ett Hingstrännet i Aspåsnäset, eller något åt det hållet. Tror formen är skaplig nu efter några cykelintensiva veckor. Lyckades knipa några KOM i Funäsdalen, kan behövas för att kompensera för alla jag förlorat i Sundsvall på sistone. Kan bara konstateras att det är nya kungar på tronen där. Skrämmande att tänka på att vissa förlorade segment är sådana jag körde för 8 år sedan, och minns passen fortfarande ganska väl. Gammal blir äldre, och antagligen inte snabbare..

Sam på väg mot målet i Åre Hilclimb.

Sam fick stå på prispallen också, efter att pappa helt missat tid och plats..

Fantastisk kvällsvandring till Funäsdalsbergets topp med Frida.

Bada bada bada! Här Ullån - tänk attt det tog 4 somrar innan vi hittade hit.

Fin cykling på skutan! Men vissa snöfält är sega, trots flera veckors högsommarvärme.

Sam kämpar på med farsan i släptåg på Fjällturen.