Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination..
Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv, men satsade på att hålla ihop gänget inför start. Värmde upp lite lätt i blåsten, men blev inte riktigt varm och tog det därför någorlunda lugnt i starten. Lutade på mest uppför i början och från startgrupp 4 fanns inga andra snabbare löpare, så jag fick köra mitt lopp i egen takt. Ett par km fram började jag komma ikapp löpare från gruppen framför och sen blev det k
ontinuerliga omkörningar hela vägen i mål. Var några lättare asfalpartier som omväxling till ganska trixiga stigar och en hel del stigning. Hade förståss klätt på mig för mycket med långa tights och blev kanske aningen överhettad, men kunde trycka på bra utför och höll ihop det hela till ett hyfsat lopp. 10 km i tävlingsfart (eller ja, det var väl kanske 9,3 km i verkligheten) var rätt länge sedan jag sprang, så på det stora hela ett bra race på en helg som i övrigt mest består i dekadent leverne. Lite överraskande var att min tid räckte till 5e plats totalt, av nästan 700 deltagare. Bara 8 sekunder från segern. Det hade alltså varit lite intressant att se vad som hänt om jag kört startgrupp 1, tror nog de där 8 sekunderna inte hade varit omöjligt att ta. Sen om resultatet beror på att jag var så fantastiskt snabb vete sjutton, kanske mer att Irrländare kanske inte är så bra traillöpare, men vem vet..
Dubblin var för övrigt en riktigt trevlig stad! Guinness smakade bättre än nånsin tidigare, Whiskey är ju alltid whiskey och pubkulturen fantastisk. Men så har jag känt mig bakis nästan hela veckan nu efteråt. Får väl ändå tycka det är värt det. Imorgon är det race igen, om bara ungarna håller sig lugna blir det ny chans på Duveds 5 k spår. Körde en asfaltfemma från Åre mot Duved i veckan, d.v.s. lite lätt uppför, på 19:30, så formen är väl skaplig ändå.
 |
Uppladdning hemma på fjället.
|
 |
| På väg mot banans högsta topp i Howth. |
 |
Trött och nöjd.
 | Efterdryck Dublin-style.
|
|
Kommentarer
Skicka en kommentar