Ränneslättsturen

Då var 4:e racet i cuppen avklarat! Veckans lugna träning med intentionen att få till en formtoppning verkade ha funkat ganska bra. Fegade ur innan start och drog på armvärmarna. Det skulle ju vara kallt och regna..  Det blev inte riktigt så jävligt, utan bitvis sken solen igenom. Det blev varmt, men funkade. Laddade upp med en rejäl frukost på Eksjö stadshotell, vilket räckte nästan hela loppet. I vanliga fall brukar jag känna ett behov att peta i mig snickers och annat under loppen, men inte idag. Tvingade ner en snickers för säkerhets skull, men mer blev det inte. Räckte bra ändå idag!

På väg mot första kontrollen.

Benen funkade bra hela racet och för en gångs skull var det jag som fick sköta mycket av dragjobbet i klungan jag hamnade i. Lite oengagerat av en del medcyklister idag. Efter en låååång förning kommer damledarinnan upp jämsides och säger att jag inte behöver dra hela loppet själv. Tack =) Men de andra jävlarna vägrade släppa in mig i ledet, så jag tog taktpinnen igen. En stund senare verkar en av killarna i gruppen sugen att dra och drar på världens ryck. Tack igen. Lite otaktiskt dock när typ halva loppet är kvar. Skönt nog vart samma kille väldigt trött mot slutet, så jag kunde dra ifrån honom ganska lätt på slutet.

Strax efter lerbadet vid skidstugan

Loppet rullade i övrigt på bra fram till ca 6 av 8 mil, då ett av banans lerhål skulle passeras. Ambitionen var att lyfta framhjulet över den värsta geggan, ett mindre bra val visade det sig då den hala spången som bakhjulet vilade mot inte greppade så bra. Bakhjulssladd när man kör på bakhjulet kan bara sluta på ett sätt – som en död säl i en gyttjepöl med båda fötterna fast i pedalerna. Lyckades till slut kravla mig upp, men hade då tappat en stor lucka till den klunga jag dragit med mig de senaste kilometrarna. I de efterkommande backarna var jag dock stark och kunde plocka placeringar hela vägen in till mål. Det avslutande partiet med små knixiga backar som hade känts tungt förra året gick i år hur lätt som helst, bara att trycka på! Bland det bästa som finns är att vara stark i slutet av ett lopp. Det är en av de bästa känslor jag vet! Att veta att det inte är så långt kvar och ha känslan i kroppen att man verkligen vill och kan pressa ur det där sista.

Nöjd efter målgång

Dagen slutade med en 8:e plats, vilket känns bra. Putsade tiden från ifjol med 22 minuter, bara det känns som en grym insats och ett gott kvitto på att cykelsatsningen verkligen betalar sig! Dock fattas det fortfarande någon enstaka minut till de allra bästa. Retligt..