Nya jaktmarker

-
Då var man Solnabo till slut! Två extremhektiska veckor med packande, städande, bärande, uppackande, massa adminkrångel med banker o annat och som bonus på det tempo furioso på jobbet. Härligt. Nu återstår en massa tavlor, hyllor o annat, men de mest kritiska livsuppehållande hemfunktionerna  är nu klara, typ lamporna lyser, så nu är det inte lika tidspressat i alla fall. Känns bra gör det i alla fall, kommer nog bli riktigt bra när allt faller på plats. Något jag redan njuter i fulla drag av är ickebehovet att transportera sig genom stan 2 ggr varje dag. Slippa stå inknölad i en överfull tunnelbanevagn med en massa snoriga idioter, slippa krypköra bakom en lastbil på Essingeleden, slippa riskera livet bland taxijävlar och cykelbaneflanörer. Att ta sig till jobbet är numer en fröjd, 18-19 minuter lugn jogg är allt som krävs. Om man ligger på lite kan jag säkert ta mig till jobbet till fots på mindre än en kvart! Enda nackdelen är kanske att träningspassen blir väl korta. Jag får börja ta omvägar hem helt enkelt. En annan trevlighet som redan nyttjats är det helt fantastiska i att ha Ursviks motionsområde ett stenkast bort. Idag blev det mtb-premiär, testade nickspåret som var sådär härligt uppkört som bara riktigt populära trails är. Och det är välanvänt av en anledning, det är en grymt kul bana! Tort var det dessutom, för ovanlighetens skull i april. Inte tråkigt nånstans att ha den banan runt knuten, kanske måste satsa på lite mtb ändå..
Smekmånad som Solnabo? Antagligen...
Ganska så najs idag!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer