Sundsvall classics

Idag var det premiär som landsvägscyklist! Bortsett från några tempolopp som 14-åring då, men det räknas typ inte. Idag var det 10 mil med start o mål i Matfors som gällde. Formen har inte känts jättebra i veckan, men var ändå försiktigt optimistisk när vi rullade iväg. Till skillnad från MTB lopp är det ju ganska lugnt från start och inte maxpuls efter 2 minuter. Lite skönt ändå. Dagen till ära hade jag slängt på nya racerdäck på crossen, rullade hyfsat bra men jag hade ju gärna haft utväxling som en racer i utförsbackarna. Och några kilo lättare cykel att släpa på, och för all del nått kilo mindre Tomas också. Men acceptabelt konkurenskraftig hoj hade jag nog ändå.

Job done.

Rullade rätt lugnt i 6 mil men därefter kom ett tuffare parti med mycket uppför. Var många starka Alnötrampare med i klungan som var typ 12 pers. Blev lite småryckigt och jag tog igen nått ryck själv och det kändes ändå som att det inte riktigt skulle gå att spräck gruppen helt. Kändes som benen var ok, men inte riktigt sådär sprudlande som typ förra helgen. När vi nådde typ toppen och det var 2-3 mil kvar nånting ryckte tre Alnöåkare igen. Jag låg långt bak i klungan och gjorde ingen ansats att haka på, kände att det där får nån annan ta. Kände mig ändå skapligt pigg och ville försöka spara lite kraft. Dåligt beslut. Vi blev en grupp på 5 åkare, men det verkade inte vara nån mer än jag som ville/orkade försöka köra ikapp. Jag försökte dra hårt när jag gick fram, men tempot och samarbetet svajade tyvärr. Väl inne på sista kilometrarna blev det mycket taktik o lurpassning och det är väl bara att inse att jag har mycket att lära. Eller lära och lära, jag vet ju vad jag borde göra men har uppenbarligen svårt att hejda mig. På tok för het och dragvillig för att ha nån chans sista biten. Tror jag slutade 8:a tillslut, chanslös i spurten. Men som helhet, en trevlig tävling och en halvskaplig dag!