Tråkig off season

Lågsäsong innebär lite lugn o rofylld träning, hålla igång kroppen lite och återhämta sig. Mellanmjölkigt och lite lojt, och vara ok med att det är så. Men fy fan vad tråkigt det kändes i år! Kanske inte var helt klar med den här säsongen, eller vad är felet? Inte alls motiverad att ta det lugnt, mer sugen att dra på men vet att det nog är bra att ta det lite lugnt, så då blir det lite dålig motivation till de trååååkiga slöpassen. Efter förra veckans förkylning fick det därför bli lite ös i helgen. För att känna lite motivation om inte annat. Och vem e bästa motivationskompisen? Strava! Spanade in ett par segment jag ville ro hem till trofeskåpet och plockade hem två i lördags o ett i söndags. Speciellt söndagsrundan blev rätt brutal. Siktade in mig på östtjärn climb, knappa 2 min uppför på stig och grusväg, som jag blev av med rekordet på tidigare i höst. En brutal mjölksyrafest för revansch, om man som jag går all in. Med lite knapphändig uppvärmning och sedan fulla spjäll i 2 minuter blev resten av passet en lång återhämtningsrunda för den brutala intervallen. Men rekordet knep jag i alla fall, får se hur länge det håller.

Helgen bjöd i övrigt på en helt underbar utflykt. Lite vandring och sedan övernattning med familjen i Asphyddan utan el och vatten, bara lägereld, grillning, stjärnhimmel och skogens tystnad. Kanske är det där den riktiga återhämtningen finns, trots snålt med sömn på en träsoffa, brottandes med drömmande barn..

I ett hus vid skogens slut, liten Sam-ponk tittar ut..