Maxat

Kände för att köra något lite hårdare idag och kolla av formen lite, men hade inte riktigt skallen att ta tag i ett 20-minuterstest. Drog därför fram en gammal idé ur rockärmen - sikta in på 6 W/kg och kör tills benen kroknar. Senast jag testade detta var nästan prick 3 år sedan, då som nybakad team Hi5-åkare med lite mer ambitioner att bli bättre. Vägde då in strax under 75 kg och höll ut 448 W i 5 min och 40 sekunder. Idag stod vågen på 75,9 kg innan passet. Några hekto tyngre än senaste dagarna, men så var det med det. Siktet fick därmed läggas 7 jobbiga watt högre - 455 W. Efter lite uppvärmning var det till att tömma ur det som fanns för dagen. Kändes ok i början men efter 4 minuter kändes det som att gränsen var väldigt nära. Men på nått märkligt vis rullade sekunderna på och plötsligt hade 5:30 gått. Persläge! Kramade ur det sista men med mjölksyra upp till öronen så känns det givetvis fruktansvärt. Efter ganska prick 5:50 slog mätaren ner under 455 i snitt och det fick vara nog. Pulsen toppade på 182, vilket är några slag högre än jag lyckats kräma ur på senaste 20-minuterstesterna jag kört och sannolikt väldigt nära min maxpuls under optimala förutsättningar.

Puh!

Lite överraskad ändå. Har tränat ganska mållöst ett tag, förvisso haft bra kontinuitet, men inte kört varken särskilt hårt eller långt. Körde ett 4x4 min pass tidigare  i veckan, första lite tuffare passet på ett tag, vilket förvånande nog också kändes rätt bra. Så, det är väl bara att glädjas. Annars har ju alternativträningen varit rätt lik den för just 3 år sedan, den minnesvärda brutalvintern 2018. Även denna vecka har det spenderats mer tid med snöskottning än träning. Men när temperaturen smyger över nollan och snön blir tung som betong, ja, då får kroppen vad den tål och behöver utan så mycket ytterligare träning.