Topptursprojekt Jämtland - del 3 - Renfjället

Renfjället kvalar egentligen inte in med sina 986 möh, men faktum är att min GPS visade på 1014 möh och då är jag ändå lite tveksam om jag var på rätt topp på detta ganska platta fjäll. Dessutom är det ju lite ikoniskt då man alltid ser detta fjäll när man är i Åre och blickar ut över Åresjön. Renfjället är antagligen ganska enkelt att bestiga, om man tar sig upp från Edsåsdalen i öster. Jag tänkte dock testa den lite mer svårtillgängliga vägen från väster

Började med att ta mig till grusvägen på södra sidan indalsälven och vek sedan av söderut på en av många grusvägar som sticker av. Terrängen stiger snabbt och det blir en fin cykelbacke på ca 250 hm innan det planar ut i ett lite mer till mer böljande terräng. Tog sikte på den stora kraftledningata som löper i öst-västlig riktning och som jag tänkt ha som riktmärke. Tar dryga halvtimmen med ganska hård cykling till kraftledningsgatan och sen är grusvägen slut. Längs kraftledningen finns ett vagt spår från fyrhjulingskörning, men det är blött och högt gräs, så jag beslutar att ställa cykeln å dra fram löpardojorna som ligger i ryggsäcken. Ser Renfjället en bra bit fram och börjar nöta på, först ganska flackt men det brantar på efter som. Viker ut på en myr istället för kraftledningsgatan som är lite knölig och med högt gräs. Tyngre att springa myr, men mer förutsägbart för fötterna. Några stigar eller leder finns inte, men underlaget är helt ok att springa om än helt obanat och långsamt. Det varierar mellan myr, träsk, snårig fjällsida och bitvis fin gräsbeklädd skog. Det är ingen tät snårskog, så rätt trevligt att springa och jag hamnar inte i några återvändsfällor. Det känns dock långt och toppen nås efter nästan 50 minuter och drygt 5 km löpning. Lyckades orientera mig någorlunda rakt efter berget, kraftledningen och solen, men det är som sagt inget snabbt underlag och att springa obanat tar tid.

Väl på ”toppen” spanar jag runt och det finns flera andra toppar runt omkring, varav det går en led fram till en som ser ut att vara ungefär lika hög som den jag står på. Är väll en 500 m nånting till bort till denna, men tänker att det kan inte skilja många meter och turen börjar dra ut på tiden, samtidigt som jag har varken mat eller dricka med (några bra drickabäckar fanns dock på vägen). Bestämmer mig därför att kuta tillbaka. Hamnar ganska snart på kraftledningsgatan och följer den, trots underlaget, tillbaka till cykeln. Sen blir det cykelskor igen och ganska mycket nedförsbacke tillbaka till Duved. Med lite upp å ner på både cykeln och löpningen blev det drygt 1000 m klättring på passet, som tog ca 2:45 att genomföra. Körde ganska hårt på cykeln också och plockade Strava-KOM:en både uppför och nerför backen. En rejäl tur och en lite kul strapats i väglöst land!


Här parkerade jag hojen, berget skymtar. Cykellås - alltid, har man tvångstankar så har man..


En bro men ingen stig..


Från toppen mot den andra toppen. Och Skutan.


Fångade en Ren på bild också.


På toppen!


På vägen hem längs kraftledningsgatan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd