Tomas Karlberg - På rull och glid

Efter höstloppet var planen att få en riktigt lugn period, träna på men med mindre fartfokus. Förra veckan blev i avseendet helt perfekt, skrapade ihop över 12 timmar träningstid, vilket inte är så ofta. Fick bl.a. ett par turer till dagis där David nu skolats in. Egentligen hatar jag att det är 15 km hemifrån dit, men ur träningshänseende är det ju ok så länge det är barmark. Sen var det torra fina kvällar, så det blev flera fina pannlampsturer när barnen somnat. Till slut kändes det lite som att formen vände lite och jag ville testa dra på lite. Körde några segment i Björnen och lyckades ta ett första KOM där, vilket är ett gott kvitto. Även om jag misstänker att Hans Olsson kommer vara rätt sugen på att kontra.. Lillkillen, första dagen på Rimfrosten. Sen lagom till övergången till denna vecka brakade olyckorna lös. Sam förkyld, med efterhängsen hosta. David och Frida magsjuka modell kräks-jättemycket-både-här-och-där. Tvättmaskinen gick non stop där några dagar.. Maria åkte också d

Idag var det tävlingspremiär och säsongsavslutning i ett, höstloppet xc i Björnen. Till lika hemmatävling och premiär i Åre bergscyklister-kitet. Har ju inte känt mig riktigt i form på slutet och kändes lite småsegt även idag innan start. Men benen var i alla fall hyfsat utvilade. Tävlingen körs med individuell start med valfri starttid inom en timme och eftersom jag räknade med att de tre varven på Björnens 7-km varv skulle ta lite under timmen satsade jag på att starta tidigt för att Maria också skulle kunna köra. Redo för start! Det var blött efter en helgs regnande, men ganska varmt med dryga 10 +. Satsade på hardtail dagen till ära med nyriktade tubhjul och nya tufo-sulor som funkade hyfsat bra, förutom de korta partier som var mer leriga där det ganska klent mönstrade backdäcket inte hade mycket till grepp. Björnens maskinbyggda leder är dock ganska okänsliga för mycket nederbörd, som tur är. Rullade iväg kontrollerat och kände att jag kunde ligga på skapligt, även om det saknade

Efter den ganska hårda turen upp på Renfjället förra helgen är det som att formen fått sig en liten törn. Den bra känslan försvann plötsligt och det är lite samma som förra året - efter ett bra augusti dalar formen lite. Då mer trist pga ett stundande SM, nu av mindre betydelse då det enda eventuella behovet av form är på söndag då det vankas XCO-race i Björnen i Jämtlandsserien. Säsongspremiär och säsongsslut i ett, dessutom med fri starttid för 3 varv på 7:an. Men jag funderar ju lite varför det följer lite ett mönster. Kanske att kroppen inte gillar mer än en sommars hårdkörning och sen behöver längre pauser från intensiva cykelpass, att tiden för möjlig formtopp är ganska kort. Nått att fundera på, även om jag ju vet att kontinuerlig toppform knappast är något man kan hoppas på. I helgen var det Sundsvallsbesök där Maria körde Medelpad adventure race. Kom inte iväg på någon supportutflykt, vilket kanske var lika bra. Folk verkade tydligen i allmänhet nöjda (kanske inte Maria och te