Höstfeeling

Efter höstloppet var planen att få en riktigt lugn period, träna på men med mindre fartfokus. Förra veckan blev i avseendet helt perfekt, skrapade ihop över 12 timmar träningstid, vilket inte är så ofta. Fick bl.a. ett par turer till dagis där David nu skolats in. Egentligen hatar jag att det är 15 km hemifrån dit, men ur träningshänseende är det ju ok så länge det är barmark. Sen var det torra fina kvällar, så det blev flera fina pannlampsturer när barnen somnat. Till slut kändes det lite som att formen vände lite och jag ville testa dra på lite. Körde några segment i Björnen och lyckades ta ett första KOM där, vilket är ett gott kvitto. Även om jag misstänker att Hans Olsson kommer vara rätt sugen på att kontra..


Lillkillen, första dagen på Rimfrosten.

Sen lagom till övergången till denna vecka brakade olyckorna lös. Sam förkyld, med efterhängsen hosta. David och Frida magsjuka modell kräks-jättemycket-både-här-och-där. Tvättmaskinen gick non stop där några dagar.. Maria åkte också dit på magsjukan och fick dessutom nån slags kristallsjuka som satt sig på ballanssinnet. Jag klarade mig med en dags magont, tack och lov för det. Som grädde på moset fick pappa en hjärtattack och har legat på sjukan i Gävle. Nu verkar det ha gått bra, men ändå läskigt. Här i Duved är i alla fall alla friska till slut, så hoppas på lite lugn och rutin nu. 


Syskongänget.

Sen har det varit regnigt i veckan också, så lite mindre cykelsug. Tänker försöka springa lite mer nu om det blir blött och sitter som bäst och funderar på att ta mig upp på Mullfjället nu i kväll i pannlampans sken. Måste ju upp å kolla om det är nån snö på gång!


Pannlampstrail, funkar både på cykel och till fots!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Landat i Duved

10-årsjubileum