Kall om fötterna


Har blivit en ganska bra löparvecka, som startade med ett av de bästa backpassen på länge förra söndagen. Konstigt att det kan kännas så bra att slira runt i snömodden bland Högdalstopparna, lätta ben för en gångs skull. I veckan har det sedan blivit en jobbresa till Göteborg med möjlighet att springa på lite barmark, vilket givetvis togs till vara. Lika isande kallt som i Stockholm, men bra fäste. Blev kaosintervallträning utan klocka (eftersom den låg kvar hemma i byrålådan). Det finns med andra ord inga bevis för att det vart varken långa eller korta intervaller, eller om jag mest vilade. Skapligt bra kändes det i alla fall.

Väl tillbaka i Stockholm är det dock snömodd som gäller och idag hade jag tänkt mig ett långpass under dygnets ljusa timmar. En av mina favoritrundor är 10 km spåret i Ågesta. Det är lite okänt, och därmed ganska nergånget och igenvuxet. Till skillnad från elljusspåret och golfbanan i Ågesta är det här osannolikt att stöta på en levande själ - vilket också är en trevlig bieffekt. Men det fina med denna runda är att den bjuder på lite fina stigar och även några myrpartier som ger riktigt tung löpning. Tyvärr visade det sig att det var mycket träd som blåst ner. För ett par år sedan när det var mycket snö var den här rundan spårad (det krävs 3-4 dm snö för att det ska funka) och jag åkte några av de absolut roligaste passen jag gjort i Stockholm här. Med det plockepinn som nu råder skulle det vara omöjligt. Känns trist, hoppas att det blir uppröjt så att chansen finns i alla fall, Stockholm behöver annan skidåkning än platta konstsnöslingor! 

Myrmarker i Ågestaskogarna, med naturliga hinder
Dagens runda fick en liten extra dimension, de vanligen tunglöpta myrarna var idag frusna och lättsprungna. Isen knakade oroväckande högt, givetvis en varningssignal som inte togs ett dugg på allvar. Jag hade ju förberett mig med våtsockar dagen till ära, så lite vatten skulle ju inte vara några bekymmer. Vid en passage som jag vet brukar vara väldigt blöt även på sommaren gick det dock lite över styr. Isen brister och plums, vänsterbenet försvinner, sumpigt träskvatten upp till halva låret. Ligger och kravlar lite innan jag kommer upp och lyckas givetvis doppa båda handskarna i processen. Med en timmes löpning hem hann det bli några ganska frusna fingrar, men en fin dag och ett bra pass blev det! 

För övrigt såg det ut att vara skapligt fint skidföre i Ågesta på golfen och även elljusspåret. Skate på ett par fulskidor hade kunnat funka riktigt bra. Nästan så man blev lite sugen.. Snöpulsjoggade en bit längs med spåret på golfbanan. Till min stora förvåning gick det betydligt fortare för mig än för de flesta skidåkare, standarden på Stockholms längdåkare lämnar en del till övers...

Ibland är vattenpölarna djupare än man tänkt sig..
Vinterdoppade ben





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Landat i Duved

10-årsjubileum