The far north

Äntligen har förkylningseländet gett med sig och träningsmöjligheterna kunnat börja utnyttjas. Känslan har varit att det finns väldigt mycket bra löpning på nya Zeeland, och de senaste 2 dagarna i Paihia har verkligen gett mersmak. En liten turiststad, mest fokuserad på de vackra öarna kring Bay of Islands med fiske, båtturer och andra vattenrelaterade aktiviteter. Men eftersom det regnat konstant ett par dar var inte suget efter båtutflykter särskilt stort. Lämpligt då att det utanför knuten till hotellet låg en vandringsled som bar rakt iväg ut bland skogsklädda kullar. Igår blev det ett fantastiskt långpass. Iväg längs den kuperade leden, som fick Lidingöloppsspåret att kännas som en platt tartanbana i jämförelse. Rakt ut i vildmarken utan att stöta på en kotte. Med stopp vid gigantiska Kauriträd och svalkande duggregn blev det en riktig kanontur.

Idag har vi åkt norrut och närmar oss den nordliga spetsen av nz. Det är ganska öde områden, men storslagen natur. I eftermiddags blev det en löptur på 90-mile beach, som man hör på namnet, en ordentligt lång strand. Stranden funkar både som fiskeplats, motorväg och surfmecka, dock inte ett parasoll eller solstol så långt ögat når. Den platta hårda sanden funkar perfekt att springa på, så för mig blev det korta intervaller med Frida i vagnen, medan Maria körde långpass.



Imorgon bär det av mot nordspetsen, planeras för lite sandsurfing på de stora sanddyner som finns i området. Kan bli spännande..

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd