Sixtenloppet

Idag blev det en vända till Knivsta för att köra Sixtenloppet. En tävling av det bättre slaget, eller vad sägs om en grymt rolig och torr bana på enbart stig, 40 kr i anmälningsavgift, korv med bröd efter loppet och god stämning. Man kan fråga sig varför man betalar tio gånger så mycket för att trängas med tio gånger så många deltagare på en grusvägsbana och få en skinande medalj och äcklig pastasallad som belöning.. Idag blev det i alla fall trail för hela slanten. Planen var att ta det lite lugnt i början, vilket funkade bra. Rullade på fint i nån slags klunga nästan hela första varvet, låg typ 7-8 nånting. Strax innan varvning körde dock de främsta fel och efter det tappade jag lite kollen. Totalt skulle man köra 3 timmar och på den tiden köra så många varv som möjligt på en 4-km bana. Tror det blev 11 varv för min del, missade med ett par minuters marginal att komma ut på ett sista varv. Gissar att jag blev typ 6-7 nånting, dock inte toklångt efter då jag slapp bli varvad. Det var rejält påfrestande att köra stökig stig i tre timmar, det fanns ju knappt möjlighet att få upp flaskan o dricka. För en gångs skull var det inte benen som tog slut, utan armar och framförallt händerna. Lite för tunna handskar ledde till lite blåsor och mitt halvbrutna långfinger, som fortfarande är långt från läkt, gjorde ont som fan. Så i stället för att trycka på på slutet fick jag hålla igen för att klara av att hålla i styret. Sammanfattningsvis en väldigt trevlig säsongsavslutning, för nu får det nog vara färdigtävlat för i år!

Fullt ös i skogen!

Fina bilder när supportergänget i familjen var på topp!

Pappa cyklade, Frida gymmade!