Vill som mest, kan som minst

Veckans första pass var inget vidare. Lite tramp till jobbet och lite trainer på kvällarna, segt som fan, men det var väl sviterna av Gesundabacken tänkte jag. Men icke.. Efter en liten Luleåturne i onsdags var det förkylningsdags igen med snorig näsa och svidande hals. Det är bra märkligt, man är aldrig så träningssugen som när man är hemma och är förkyld. Bara hoppas skiten släpper nu men att motivationen blir kvar. En ganska tradig helg blev det, om än med mycket härligt häng med ungarna. Härligt är också att Maria var tillbaka på startlinjen igen. Seger på snöfemman trots ganska lite träning än så länge bådar gott för nästa säsong! 

Tur man har de här två att hänga med!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken