Höstrusket 2016

Så var det då dags - säsongens sista tävling - Höstrusket! Lämpligt nog avgjordes årets tävling på Södra berget, perfekt upplagt för en Sidsjöbodarnahelg! Veckans träning blev någorlunda bra, hann med ett ganska hårt tröskelpass hem från jobbet i tisdags och några 30-sekundare på trainern i onsdags. Gäller att hålla motorn varm ända in i kaklet! Uppladdningen i går blev härligt häng med ungarna hos mormor och morfar, lite hederligt dikesgrävande, bastuöl, pizza, vin och diverse drinkar. Kände mig sådär oskönt plufsig, vilket sällan brukar vara optimalt som uppladdning. Men på uppvärmningen i morse kändes det ändå skapligt, och med lite varma solstrålar till hjälp var det bäddat för en bra dag. Gissar att det här var nog ändå årets sista tillfälle för korta cykelbyxor och tröja.
Bra uppladdning!?
Dagens tävling bestod i ett ganska kuperat varv på 3,7 km, med bara ett par tekniska passager. Huvudsakligen ganska lätt tekniskt, men som vanligt - vill man köra fort blir det svårt ändå. Ingen bana där man tjänade på heldämpat, utan en ganska kul bana som passade mig rätt bra. Anmälde mig i elitklassen, eftersom det var det som trendade för dagen - finfina 8 anmälda tror jag det var, och hade därmed 6 varv att se fram emot. Kom iväg bra i starten och låg tvåa-trea nånting. Inte den där vanliga tokrusningen, utan ganska kontrollerat. Upp i första backen låg jag fyra, men ryckte upp till andra och hakade på en kille från ART som drog på i täten. Hade några meter fram, men körde på i mitt tempo utan att bränna benen på att ta in luckan. Vid varvningen hade jag seger ikapp och tänkte att nu håller jag mig bakom ett varv får vi se hur det känns. Som vanligt var jag dock urkass på att köra diciplinerat, så i den långa stigningen som fanns på banan rullade jag relativt enkelt upp jämsides. Tänkte att jag trampar väl på lite då. Fick lucka direkt och då var det ju inget att be för - bara att ösa på! Så det blev fyra och ett halv varv skön solokörning. Körde på hårt utan att förta mig, riktigt skön känsla när man känner att man har kontroll! Man blir trött, men aldrig helstum. Och lite extra kvar att klämma ur om det skulle behövas. Men det behövdes inte. Blev defilering in i mål med typ ett par minuters marginal bakåt.
På väg mot seger!
Riktigt skönt att ta en seger och riktigt bra känsla i benen, speciellt uppför. Sen var det kanske inte tidernas värsta motstånd, men ändå, det var helt klart ett bra race. Nu väntar några lugna veckor, i meningen inga intervallpass på ett tag. Cykelpendling lär jag dock fortsätta med. Sen får jag nog fundera lite över träningslivet. Utvärdering av denna säsong? Vad ska jag cykla nästa år? Ska det åkas skidor? Mycket att klura på...
Dagens muntra supportrar, som tillsammans med en halsontdrabbad mamma utgjorde en stabil hejjarklack!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken