När det är riktigt jävligt

En halv arbetsvecka inkl jobbpendling, och jag känner mig helt jävla slut. Kanske inte jobbmässigt, men cykelmässigt. Började med ett snöoväder light i måndags. Förutom hemma i skogen i Veda blev det mest saltslask, dvs helrengöring av cykeln blev lämplig kvällsaktivitet. Tills tisdag blev det kallt, vilket tillsammans med slask o vatten från måndagsbestyren gjorde det lögn i fan att växla. Tilfruset slask är dessutom ett helsike att cykla på så redan igår kände jag mig sliten. Imorse blåste det halv storm - medvind! Gött, men benen var ändå betänkligt sega och jag bävade för hemcyklingen redan innan jag var framme på jobbet. Det var befogat.. snöade hela dan och fortsatte blåsa. Var knappt styrfart över E4-bron när jag vände hemåt i eftermiddags. Riktigt tungt känns det just nu, lite oklart varför, sååå hårt har jag väl inte kört tycker jag. Rullade i alla fall lite lättare på en drägligt plogad gamla E4:an till dagis, sen började den riktiga utmaningen. Med två ungar på släp i motvind och taskigt väglag är det tungt. Två ungar på släp i motvind och oplogad väg med 2 deci halvtilltryckt nysnö är tyngre. Frustande o flåsande som en arg tjur var det precis på håret att jag höll mig cyklandes. Cykeljäveln skar fast i den halvpackade snön för minsta ojämnhet och vi for kors o tvärs över vägen, vilt svärandes över hur i helvete det kan gå en hel dag utan att det plogas. Men det är väl så det är ute i skogen, man kan jazza runt på vägen utan att störa nån, men plogning kanske inte är så prioriterat. Imorn får det bli bil och kanske trainer om benen vaknar till liv igen.

Kul..