Finnmarksturen 2018

Jag höll nästan löftet om att ta en tävlingsledig helg, men efter en hostig vecka med hela fyra vilodagar bestämde jag mig för att köra Finnmarksturen idag. Höll det dock öppet in i det sista, då hostan besvärat mig en hel del. I lördags kändes ändå tillräckligt bra och benen kändes avsevärt bättre än förra veckan, så vi packade in ungar o cyklar och åkte ner till Sollerön. Medans Frida o Sam hängde med farmor å farfar stack jag o Maria ner till Ludvika och radade upp oss i startfållan för ett av mina favoritlopp - Finnmarksturen. 

Laddar för race.!

Starten idag gick ganska bra, hittade ok position i masterstarten och gick med i svansen på tätklungan uppför första backen. Kändes avsevärt bättre än förra helgen, men när det blev lite mer stig och kuperat kändes farten för hög och jag fick backa ner en aning. Fick släppa förbi en del åkare och försöka hitta mitt tempo. Här blev det tungt en bit, tror jag hade gått lite för mycket på rött, men efter ett par mil började det kännas mer bekvämt. In mot Ludvika efter halva loppet hamnade jag i en bra klunga också, så det rullade på bra de lättåkta delarna. Ut på andra halvan drogs det på bra i gruppen jag åkte i och den decimerades en hel del. Lyckligtvis var jag nu lite bättre med i racet och kunde följa, om än med ganska rejäl ansträngning. Allt funkade bra fram till sista vätskekontrollen med knappt 2 mil kvar. Här tog jag en langning och var tyvärr lite ouppmärksam i gruppen. När jag som bäst höll på att kasta flaskan i diket gjorde banan en 90-graderssväng som jag inte alls hade noterat. Desstom låg jag på innerkurvasidan och var uppe en bit med mitt framhjul parallellt med bakhjulet på kilen framför. Så när kilen framför börjar ta kurvan har jag helt fel position och med bara en hand på styret har jag ingen chans när våra däck möts. Jag stupar handlöst i backen och drar upp lite fina roadrashes på armbågar, höft o knän. Klantigt, men det är som det är, reser mig o känner efter lite om jag o cykel är i farbart skick, vilket verkar lugnt, så det är bara att köra vidare. Får köra själv en bit, men får snart draghjälp igen. Tappar inte så mycket placeringar på vurpan ändå och håller ihop det hyfsat och tar 8:e platsen i h30. Årets 3:e 8:e-plats. Det här var dock ett snäppet sämre race än tidigare i år, även om det gick avsevärt bättre än förra helgen. Hade inte riktigt bästa benen på slutet av tävlingen idag som jag haft på tidigare lopp och draget på slätan är inte riktigt som jag önskar. Men men, bara bita ihop, läka såren o komma igen. Tar i alla fall med mig att stigkörningen funkade riktigt bra idag.

Blev en Karlberg överst på pallen ändå!

Värt att skriva hem om är däremot Marias lopp. Idag tog hon sin första seger i D-elit! Så coolt!!!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Landat i Duved

10-årsjubileum