Långa lugnet

Lite rapport från söndagens runda i Faluskogarna. Lyckades slita ner ett sprillans nytt bromsbelägg på XCOn, så morgonen gick åt till att försöka väcka liv i benen och få tag i nya belägg. Det förstnämnda gick sådär, men nya belägg lyckades jag i alla fall panikmecka på till 10 minuter innan start. Hamnade därmed längst bak i fålla två, men med en mördarbacke att jobba med direkt i starten spelar det inte så stor roll så länge man orkar hålla fart uppför. Tyvärr verkar det vara något jag helt tappat feelingen för och jag snarare tappade positioner uppför första stigningen. Kändes tyvärr ganska tidigt att känslan från lördagen inte hängt med till söndagens race, hängde med nån rygg och så, men ganska passiv och inte mycket att trycka till med.

Fint väder i alla fall! Cykelkanalen fotar galant..

Så det blev lite liknande som Lida, inget tryck på platten, ingen fart alls uppför och det är ju ändå just uppför jag tycker jag brukar vara ganska stark jämfört med andra som ligger där runt 40-60:e plats. Men inte nu, vete fasen vad det beror på, men benen känns som betongklumpar och jag har jättesvårt att pressa upp ansträngningen på hjärta o lungor. Nånting lurt är det, svårt att landa i nån idé riktigt då XCO-loppen generellt känts bättre. Tycker jag borde kunna hålla samma nivå på längre race. Svårt att bestämma mig för om jag behöver vila eller om jag bara är lite allmänt sopig och borde träna mer. Sen är det ju inte som att jag förväntar mig att köra 20 minuter snabbare än i söndags, men jag tror om jag kapade nånstans 5-10 minuter skulle jag känna mig nöjd och att jag fått ut rimligt av kapaciteten jag tycker borde finnas där. Nåväl - jag gav i alla fall det jag hade och föll inte ihop genom loppet, utan lyckades hålla min lusiga fart ända in i mål. Körde mer eller mindre själv hela loppet kändes det som. Vissa bitar, där det var lerhål exempelvis, körde jag nog tekniskt förhållandevis bra tror jag, kändes som jag kunde skapa luckor och kunde köra in lite på framförvarande där. Samtidigt var jag rejält usel på vissa stigpartier, fanns det stenar så nog fan körde jag rakt på dem och fanns ett lerigt ytterspår i någon snabb kurva så hamnade jag givetvis i detta. Det är ju fan så att man förtjänade en punka. Men jag klarade mig, och rullade in som 8:a i h30, vilket egentligen är förvånande bra, men tidsavstånden var ganska stora. 

Tack cykelkanalen, det var roligare i lördags.

Men jag tar i alla fall med mig att jag var nästan 7 minuter snabbare än senast jag körde långa lugnet, dvs 2017. Då var det ett än värre katastroflopp och jag undrade vad fan jag höll på med. Den säsongen blev avsevärt bättre därefter och jag hoppas lite på en liknande utveckling denna sommar. Men vi får se...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd