Bolleloopen

Igår var det tävlingsdags igen! Har ju annars varit lugnt med det sen Finnmarksturen, så nu kändes det ändå rätt kul att komma iväg igen. Blev en ganska träningslugn vecka med en del korta löppass och lite cykel så klart som förberedelse, tycker det känts ganska bra nu ändå och även bra inför starten igår. Ca 4 mil väntade och enligt banbeskrivningen var det två loopar med en rejäl stigning per loop. Dessutom hade det regnat betydligt mer i Bollnäs än hemma i Veda, så lite lerfest stod också på menyn. Starten gick ganska bra och vid första surhålet efter några hundra meter fick jag fri väg och rullade upp i tät. Kunde sen styra farten ett tag och kände att kroppen verkade vara hyfsat bra med. Blev en liten klunga på fem pers och det var skönt att få lite vindskydd fram till första backen efter typ 7-8 km. Väl där drog Magnus Palmberg på lite medans jag låg lite längre bak i klungan. Blev snabbt en lucka som jag försökte gå upp och ta igen lite, men det var tyvärr en övermäktig uppgift. Hade kanske orkat ta rygg en liten bit om jag haft hans hjul, men jag hade antagligen fått vika ner mig ändå. Istället blev det en tremannagrupp med mig, Karl-Johan Norell från Edsbyn och Niklas Persson från Gävle. Just Niklas har jag kört ganska jämnt med på en del tidigare race och han var bl.a. enda vittnet till min tokkrasch på XCO-SM.

Öser på i Bollnässkogarna!

Vår lilla grupp höll ihop bra, jag kände mig stark och drog en hel del. Körde även rätt bra utför och fick små luckor på en del snabba partier, men för lite avstånd för att köra på, så jag blev snabbt inhämtad. Ut på andra loopen kändes det fortsatt bra och jag försökte skapa lite oreda på stigpartierna där det gick. Efter ett avsnitt över en nyslagen äng började växlarna plötsligt kugga över och efter en titt kunde jag konstatera att en halv höbal var intrasslad i kassetten. Inte värt att försöka köra med detta, så det blev ett rensarstopp medans mina klungkamrater försvann i fjärran. Var rätt bökigt att få bort allt, så det tog en stund. Väl iväg såg jag ingen framför, men körde på ändå och efter några km var jag i botten på sista långa stigningen. Såg då Niklas och Karl-Johan låååångt framför. Räknade sekunder och insåg att det var över halvminuten. Tuggade på allt som gick och sakta sakta tog jag sekunder för att på toppen vara nästan ikapp. Kände att jag hade bra momentum, så när jag i nästa nerförsbacke kom ikapp gick jag om och stötte direkt. Fick lite lucka och nu var det plattan i mattan som gällde. Fick bita i rejält på slutet, då det kom fler uppförsbackar, vissa riktigt blöta dessutom. Skymtade grabbarna bakom ibland så det gick inte att slappna av förrän de sista hundratalet metrarna, men väl där var det jäkligt skönt att gå imål. 

Grymt glad att vara del av den här topptrion!

Slutade ca 4 minuter efter Palmberg, vilket jag med mitt gräsrensarstopp tycker är riktigt bra, då han ju känns som en cyklist i en bättre division. Även känslan i kroppen var riktigt bra den här dagen och bara det känns som en seger efter de lite struliga loppen under sommaren. Så på det stora hela en bra dag i Bollnäs! Tummen upp till tävlingsarrangörerna också som fixade en väldigt välordnad tävling med en riktigt tuff och rolig bana. Drygt 700 höjdmeter på 4 mil är rätt bra kupering och mycket upp blir även mycket ner, vilket är kul när man här hittat flera fina stigar att lägga utförspartierna av banan på. Men som vanligt - lite trist att den här typen av tävlingar har så få deltagare. Knappa 70 pers i långa klassen är väl ok, men loppet förtjänar det dubbla!