(Temporary Backup) Man ska ha husvagn

Till slut blev det lite riktig semester också, i meningen åka bort hemifrån längre än några kilometer! I går packade vi in bohaget i svärföräldrarnas gamla myrinvaderade, och samtidigt mycket charmiga, husvagn och rullade ner till Sollerön. Har inte sett mor å far på snart ett halvår, så det känns verkligen bra att kunna ses lite utomhus i alla fall och att de får träffa lille David för första gången. Nån direkt Coronapandemi märker man ju som Sverigeturist dock inte mycket av. Vist, nått museum eller så kanske är stängt, men det är mycket folk på campingar, restauranger, sevärdheter, mm. Som att glida runt i nån slags dubbel verklighet där det lurar en krypskytt i buskarna som ingen verkar riktigt bry sig om. Mitt egna Coronatest, som jag tog efter senaste förkylningen, visade i alla fall att jag inte hade viruset, så ingen immunitet här inte.

David träffar farmor och farfar!

På cykelfronten har jag haft några riktigt bra dagar, efter några lugna pass förra helgen har känslan varit riktigt bra den här veckan. Körde ett pass runt södra berget i måndags med riktigt rappa ben och plockade hem ett par segment jag inte riktigt trodde jag skulle kunna nå. Bl.a. ett spurtsegment uppför, som jag förvisso kontrades på ett par dar senare av min nya spurtnemesis Johan Lilja, men jag är ändå nöjd att jag höll den farten jag gjorde över knäckbackens krön. Sen i tisdags var det jobbresa och övernattning på Ristafallets camping. Blev en fin runda där också med riktigt bra tryck på ett par långa grusvägssegment. Tyvärr visade sig att jag inte riktigt kört rätta avtagsvägen på det ena och missbedömde avslutet på det andra, så inga KOM, men bra formbesked ändå.

Kvällspromenad till Ristafallet.

Sen firade jag semester i onsdags kväll med att åka ut på Essvik, där någon hetsig turist från södern plockat av mig massa segment senaste veckan. Ajabaja, inte obesvarat på min hemmaplan! Hade en bra kväll och plockade tillbaka alla segment jag förlorat. Essvik är ju rätt stökigt och jag har ju inte några direkt omöjliga tider kanske, men en del segment börjar bli rätt pressade där och ett tag till får jag vara områdets kung. Hit till Sollerön tog jag för en gångs skull inte med nån MTB, utan satsade på racern i stället. Och ser man på, idag blåste friska vindar, dvs perfekt stravaväder! Det finns ju en del segment som är coolare att vara kung av än andra. Nån obskyr stökstig i skogen som 15 pers kört räknas ju också, men sista backen på Siljan runt, som körts av över 3000 cyklister smäller lite högre. Idag låg vinden på från precis rätt håll, så trots att jag inte hade nån klunga med uppdrag mot spurt att gömma mig bakom lyckades jag ändå plocka hem ett KOM som jag känner mig rätt nöjd med. Kostade 3 minuter hårdkörning med tung mjölksyraskuld, men det var det värt.

Asfaltsvapnet!

Stravaskryt! Ett KOM som hade stått sig i över 7 år, men inte längre..

After bike på det!

Nu får vi se lite hur vädret blir kommande dagar, om det blir regn kanske det blir några joggingdagar istället, eller om det blir nån ytterligare stravaattack möjligtvis. Som princip kör jag inte landsväg i regn, så det får bli som det blir. Lite fina semesteraktiviteter ska det också kunna bli, imorn väntar topptur till Gesundaberget med kottarna. Förhoppningsvis, med rätt mutor, ska det kunna bli en mysig tur!

Dalarna är ju för härligt ändå!

Och idag är det den 17:e också, jag och Maria firar traditionsenligt. Tänk, 9 och ett halvt år idag sen vi träffades!