Cykeltestet

Här i månadsskiftet november/december var det dags för de cykeltester jag anmälde mig till på Sports Tech Research Centre på Mittuniversitetet i Östersund. Syftet med testerna enligt inbjudan var enligt följande: 

”Syftet med den här studien är att öka kunskapsläget kring s.k. bioenergetisk modellering. Vid bioenergetisk modellering kan den individuella prestationen i uthållighetsidrott beräknas utifrån individuella karakteristiska hos idrottaren. Målet med studien är att både utvärdera befintliga och utveckla nya bioenergetiska modeller som individanpassats från mätdata på idrottare. För att erhålla mätdata till modellerna behöver vi rekrytera idrottare som genomför tester på ergometercykel.”

Forskarna skulle således få lite data, medans jag skulle få ett tämligen väl uppmätt testvärde och lite annat krims-krams-data, samt såklart massor av mjölksyra.

Det hela tog sig form i tre olika tester utspritt på en vecka, där den gemensamma nämnaren var att i någon del av testet var det flat out så länge benen bär. I första testet var det en mer klassisk maxtest av VO2 med en stege på en minut som ökades med 30 W per minut. Ganska stora hopp alltså och när det väl går upp på rött är det ganska snabbt ridå. Test 2 och 3 var mer intervaller upp och ner för att sedan på en nivå en bit över tröskel köra på så länge jag orkade, vilket blev dryga 3 minuter på både test 2 och 3.

Upplägget på test 1.

Så hur gick det då? På första testet var trapporna lite väl stora, så när jag kört 1 minut på 430 W tog det bara nån sekund innan jag fick stanna då hoppet blev alldeles för stort. Med lite mindre brant trappa hade det nog gått att få ut lite till och jag tror inte jag riktigt fick ut mitt bästa på det här testet, vilket både maxpuls (180) och testvärde (ca 60) skvallrar om när jag jämför med test två och 3. 

Data från test 2.

Test 2 gav ”bäst” resultat. Efter lite upp och ner lades motståndet på 381 W, vilket skulle hållas så länge det bara gick. Klarade dryga 3 minuter, vilket var rejält tufft. Fick upp pulsen i 182, vilket nog är så nära mitt max jag kan komma. Testresultatet mätt i testvärde blev ca 62, vilket väl är vad jag kan förvänta mig utan att egentligen spekulerat särskilt mycket innan vad jag har för testvärde. Det här gjordes ju lite of season och även om jag höll i träningen någorlunda under november skulle jag gissa att under sommaren när jag cyklar mycket kan nog testvärdet tänkas vara nått pinnhål högre.

Riggad för test!

I övrigt då? Ja, kan ju konstatera att det inte är nån direkt bekvämlighet att andas i ett plaströr med tillknäppt näsa. Lite torrt i halsen.. Sen skulle det tas blodprov var och varannan minut också, så det var lite bestyr med nålar och trilskande blodkärl innan jag kunde trampa igång. Men väl igång tyckte jag att jag lyckades fokusera bra och fick ut det jag hade i kroppen vid alla testerna. En sak jag konstaterade är att effektvärdena från trainern här hemma inte alls matchar de på testcykeln. Frågade lite hur de mätte och den här cykeln mäter på svänghjulet (hur nu det går till), vilket kunde ge lite lägre värden än om man mäter direkt på pedalerna, typ. Min känsla är dock att det kanske skiljer 70-80 W mellan testcykeln och trainern här hemma, vilket nog talar för att båda säkert mäter lite fel, fast åt olika håll, och att sanningen ligger där mitt emellan nånstans. Eftersom jag mest är intresserad av att checka av min egen form och status mot tidigare värden spelar det mindre roll så länge jag kör med samma trainer och set-up här hemma. All data från testerna med bäring på effekt blir ju dock rätt ointressanta då jag inte har en likvärdig cykel hemma att matcha med. Själva känslan när man trampar är ju också helt annorlunda med den vätskebromsade trainern här hemma. Det kanske går att vrida å vända på siffrorna en del för att hitta nån korrelation, men jag tror det får vara, satsar den tiden på att åka skidor i stället. Men det var ju kul att få göra testerna i alla fall, och få dra ett litet strå till stacken för bättre kunskap om träning!