Covideländet

Till slut gick det inte längre, sovandes med barn på var sida, båda konstaterat Kinapestdrabbade och därtill att Maria testade positivt i Söndags. Inget munskydd eller handsprit i världen räddar en då. Men det var kanske lika bra att få det överstökat ändå, om än lite tradigt att barnen inte hann gå i skolan en vecka ens innan det var dags för sjukstuga igen. Inne på femte vilodagen nu, och det börjar vara dags att komma igång lite igen då hostan börjar ge sig. Men det är helt klart en lite annorlunda sjukdom, på sätt å vis som influensa men ändå annorlunda. Svårt att sätta fingret på. Men som tur är verkar det inte bli jätteallvarligt, så hoppas nu att det är första och sista kontakten med det här viruset.

No escape..

Annars har januari bestått i att komma tillbaka i form efter föregående influensa, vilket ändå gick hyfsat tills en vecka sen. Nästa lördag är det tävling i kommuncuppen, så får se nu då om coronan sänkt mig hårt eller milt. I träningsväg har det nästan blivit bara skidåkning, ett ganska lätt val när spår och väder varit bra. Förutom de där spöregnsdagarna då, när jag med spade i hand försökte dika ur elljusspåret. I cykelväg är det tunt, har kört ett rullpass på trainern, men det är allt. Däremot har jag skruvat och grejat lite med cyklarna inför sommaren. Det som inte sitter i benen får jag inbilla mig sitter i materialet. Det projekt som är klart är att Rockyn fått i princip alla lager bytta, -från hjul till pedaler, nya ekernipplar hela bakhjulet (korroderade alunipplar, ett eget riktigt litet helvetet att fippla med..) och slutligen en stel framgaffel. Back to basics, en nu ruggigt lätt hardtail som kommer bli grym uppför skutan om benen vill. Nervägen då? Försöker inte tänka på det..

Sådär färgmatchat och gillar egentligen inte guldfärgade prylar, men det är lögn i helsike att få tag i delar. En ny kassett tog flera månader..

Blötföre..