Topptursprojekt Jämtland - del 5 - Munsfjället

-
Långt mellan gångerna, men idag passade det till slut bra med en topptur. Jobbresa i norra Jämtland och tidigt framme på vildmarkshotellet i Gäddede - fint väder och tid över för en liten tur! Tyvärr är anmarschen ganska lång på de flesta fjäll här uppe, vilket gör att det krävs mer tid än vad som bjuds en sen eftermiddag. Men jag lyckades hitta ett alternativ som skulle kunna funka - Munsfjället! 1188 m hög topp 3-4 mil sydöst om Gäddede, med fördelen att en bra bit av anmarschen kan göras på cykel. Parkerade vid avfarten till Hällingåfallet (i sig värt ett besök, tror det finns nått gammalt blogginlägg om det också) nere vid vattnet och hoppade upp på cykelceossen. Efter en första eländig km på nyutlagt grus modell jättegrovt vek jag söderut på en bommad liten grusväg.

Översikt från fjällkartaappen. Startade vid ”Ön” nere vid strandkanten. En grymt bra app den här Fjällkartan för övrigt.

Cykelturen gick i maklig fart i knappa 8 km, med ca 250 m stigning. Därefter parkerade jag hojen och följde den stig som leder från grusvägen upp mot toppen. Stigen visade sig riktigt fin och hade lätt gått att cykla med en mtb första dryga kilometern. Därefter blev det lite mer uppblandat med myr, men inga monsterträsk. Härtill rätt snällt underlag i övrigt och ganska jämn och skön lutning, perfekt fjälltur för löpning! Stigen var inte direkt vältrampad och jag tappade lite halvt bort den ett par gånger, men hittade lätt tillbaka till den. Väl uppe på fjällen fanns lite ledkryss också, typ de mest slitna kryss jag sett, men dock.


Renoveringsbehov?

Sista ca kilometern blev det lite mer högfjällstökigt, då stigen i princip försvann och det blev både brantare och stenigare. Dock inte spektakulärt brant, utan det var ganska lätt att ta sig upp till den platta toppen. Distansen till fots blev knappt 7 km. Jag tog det riktigt lugnt och var uppe på 1 timme och 11 minuter.  Stigningen till forts summerades till 678 höjdmeter.


På toppen.

Nerförslöpningen och cykelturen tillbaka till bilen rullade på fint, endast störd av envisa myggjävlar vid bytet till cykeln. Tog det som sagt rätt lugnt, så förhoppningsvis ska inte benen fått för mycket stryk av den förhållandevis långa löpturen. Sammantaget en riktigt fin fjälltur som sammantaget var ganska enkel. Ett fjäll som förtjänar fler besökare! Lite fler bilder..


På topp!


Stenröset på toppen.

En ren höll vakt.

Första vyn över målet för dagen efter knappa halvtimmens löpning.

Bytespunkt till löparskor. Lätt att se starten på leden/stigen.






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer