SM XCC och XCO 2023

Bara dryga veckan efter DH-SM var det dags för nästa omgång SM-tävlingar. Efter uppladdningsstopp i Gävle och Sollentuna landade vi till slut i Borås. Efter att ha packat om, lastat cyklar å donat för sjuttiofemte gången stod vi till slut startklara för bantest vid Kransmossens idrottsplats. Eftersom jag peppat Frida att köra med SPD-pedaler tog det givetvis inte mer än 10 m in på första stig innan första SPD-vurpan. Tårar och tillbaka till bilen för att byta pedaler, allt medans mörka moln tornade upp sig allt mer. Till slut kom bara jag och Sam iväg på bantestet, men även det slutade i tårar. Planen vara att både Sam och Frida skulle köra i 9-10 årsklassen, men det visade sig lite överilat. XCC banan var väl hanterbar, men XCO-banan var bland det stökigare jag sett, med ett ganska stort antal svåra passager som Frida och Sam omöjligen skulle klara att cykla. Efter att ha släpat runt en gråtfärdig Sam runt banan för att konstatera detta, var det dags att testa banan själv. Lite regnskurar gjorde att det blev rejält halt och jag gjorde helgens första stora misstag. Det fanns en hel uppsjö partier med A och B-spår och jag resignerade till att det får bli B-spår rakt av. Där och då kändes det för svårt, tiden rann iväg i regnet och Maria stod å stampade för att komma iväg på sin testtur. Jag hade inte motivationen för att verkligen gå igenom och kolla alla A-spår, vilket i efterhand var helpuckat, då jag antagligen hade klarat att köra alla A-linjer, speciellt då det på tävlingsdagen var torrt på banan. Många sekunder som försvann där..

XCC-racing pågår.

I fredags var det dags för XCC, vilket det visade sig var ett lopp ganska många avstod, då XCO-racet var dagen efter. Det här var nog att betrakta som misstag nr 2, jag borde också ha avstått XCC för att vara helt fräsch på XCO:n, som ju ändå är lite av huvudeventet. Jag borde inse att jag inte riktigt har så mycket cykel i benen att jag klarar race två dagars i rad utan att tappa lite i förmåga till dag 2. Hur som helst, XCC blev det. Jag har ju inte kört några andra race i år som ger nån bättre startposition, så det blev till att harva på från en bit bak. 5 snabba varv och sen var jag trött imål. Inte mycket mer att säga om det hela, körde ganska jämnt alla varven och slutade som 15:e, vilket var typ mitt i fältet. Tyckte inte det slet så hårt och jag kunde vila bra inför lördagen, men ändå var det som att benen inte var riktigt 100. På lördagen blev det också en lång dags väntan på tävling, då vi var på plats strax innan 10 för Marias tävling och min start var först kl 15.

Maria tog hem silvret i D30 på en XCO-bana som inte alls passade henne. På XCC:n blev det dock guld!

På startlinjen till XCOn var det alltså betydligt fler cyklister, totalt över 50 H40-gubbar. Därtill skulle H30 och H50/60 köra i princip samtidigt, med några minuters startmellanrum. Trångt på banan med andra ord. Eller jag trodde det skulle bli det, i verkligheten var det ganska lugnt. Blev lite stopp i början såklart, men inget som störde jättemycket. Var nog inte där jag missade mest tid den här dagen. Iväg på första varvet fick jag en hyfsad start, höll min placering typ motiv fältet. Men så fort vi kom ut på de tekniska stigarna efter startloopen hade jag ingen feeling alls. Var en sån där dag när man fastnar på varenda hinder och snarare kör rakt in i stenar och rötter istället för runt dem. Lyckades med ett flertal klantiga missar långt ner i de tekniska klättringarna på första varvet, vilket ledde till att jag fick hoppa av å springa upp. Stressad och irriterad och sen stumma ben såklart. Ut på andra varvet blir det kanske aningen bättre tekniskt, men benen protesterar vilt när det blir längre uppförspartier. Hade en del andra cyklister jag höll hyfsat jämnt, men uppför de första längre stigningarna (som inte var direkt blodiga med Åre-mått mätt) på varv två och tre bara försvann de uppför. Här önskade jag innerligt att jag hade skippat XCCn.. Fram mot varv tre och sen fyra började jag få lite bättre ordning på tekniken och körde väll i alla fall ett varv utan att behöva hoppa av cykeln. Kom även av misstag in på en A-linje som jag inte hade tänkt köra och märkte att fan, det var ju lugnt. Uppför gick det dock fortsatt tungt, så det blev ändå inga snabbare varvtider. Sista varvet var väl heller ingen succé, började bli riktigt trött och gjorde lite missar och fick hoppa av i nån nerförsbacke där jag hamnade helt fel. Kämpade mig i alla fall imål som 21:a. Inte riktigt nöjd med helheten, då jag borde ha förberett mig bättre, men jag körde ändå på med det jag hade och kämpade hela vägen. Var riktigt slut när jag kom imål och är såhär ett par dar efter fortfarande rätt seg i kroppen. Och med de intensiva juliveckorna är säsongen typ över. Blir nått race i Jämtlandsserien förhoppningsvis, men inga stora utsvävningar. Kan säkert bli kul å bra, men börjar nästan längta till vintern redan..

Fina racebilder från Cykelkanalen!