Kungsledenrännet

 Äntligen var det så dags för vinterns stora mål och tillika avslutning på säsongen - Kungsledenrännet! Alla förkylningar duckade, väskan packad med snickers, skidorna vallade och ungarna på ett tåg till Sundsvall. Jag och Maria fick en riktigt behaglig start på helgen med 7 avslappnade timmar i bil upp till Ammarnäs för övernattning på Världshuset där. Starten gick ju dock i Hemavan och jag hade på förhand irriterat mig lite på att varför i helvete man ska upp och iväg 5 på morgonen för att åka buss till starten, när starten gick först 9:30. Det var ju bara det att jag inte fattat att Ammarnäs är en återvändsgränd och de där 6-7 milen fågelvägen inte riktigt motsvarar verkligheten - dvs att åka runt halva fjällkedjan i drygt 30 mil.

Så till starten kom vi, en solig och fin dag med lätt vind och utlovat varma temperatur framåt dagen. På startlinjen i mixedklassen stod Linn Svahn och Johan Häggström i första ledet, så någon chans på seger var med marginal överspelat, men vi hade ändå en ambition att verkligen tävla och göra ett små snabbt race som möjligt. Snöläget var ok, förutom sista biten in till Ammarnäs, så banan var därför avkortad från de egentliga 8 milen. 6,9 mil visade sig vara distansen för dagen. Lite trist att inte få köra hela egentliga loppet, men det blir väl en bra anledning att komma tillbaka tänker jag. 

Upp över fjället!

Väl iväg gick loppet rakt upp i slalombacken i Hemavan. Maria fick ta täten och jag la mig bakom. Tuggade på lugnt å fint och gick väl om några lag när det började bli lite mer böljande terräng. Väl uppe på fjället bytte vi om så att jag fick ligga först i vinden. Vi hade dock strategin att inte koppla på draglinan i början, pga en del lite mer vådliga utförsbackar där Maria ville ta det lugnt. Vilket vi också gjorde, men även om vi tappade en del fart och tid var det inte som att de närmast bakom forsade förbi. Var i det här läget lite osäker på hur många lag det var före, men att tolka av skidspåren antagligen 3 lag.

Väl nere på första sjön, efter ca 25 km, var det dags att koppla på draglinan. Fram hit kände jag  väl att jag gått ganska mycket på sparlåga, så nu var det dags att trycka på lite. Nu i lite annan riktning och med bindning ryggen gick det undan värre, var nere i typ 2:40 tempo ett antal km och det gick fort framåt. Vi drygade dock inte ut mot paret bakom och upp i stigningen efter sjön var de ikapp. Som tur var ett herrlag, så vi höll vad vi i alla fall trodde var vår andraplats i klassen. I allmänhet var det svårt att disponera när man kopplade på draglinan, funktionen var väldigt bra så länge det var platt, men lite knepigare med dragspelseffekter i småkuperad terräng. Så vi valde att köra utan ett tag igen och växlade lite. Nu började det vara betydligt varmare också, och sista backen ner mot sista sjön var rejält sörjigt. Maria drog en vurpa, men i övrigt klarade vi oss från både krascher och stenkontakt.

Äntligen i mål!

Nere på plattan över sista sjön var det lite motvind och nu lite tröttare ben. Kopplade på linan igen och drog på så gott det gick. Viste ju inte riktigt hur det såg ut bakom oss, så åkte och spanade lite ifall nån skulle komma ikapp, men som väl var syntes ingen till. Till slut nådde vi mål, efter knappt 4 timmar å 10 minuter. En riktigt härlig tävling och ett resultat vi är nöjda med. Fantastiskt vackra vyer längs banan och lagom strapats. Slagna av Svahn/Häggström med 44 minuter är väl helt ok det med. Chips, öl och soffhänget efter loppet var i toppklass! Tror jag är sugen på att göra om detta…

Tyvärr lite ensamt på prispallen..