Långloppsavslutning

Igår avslutades långloppssäsongen med Hammarby Hill. Knappa 6 mil i strålande sol, runt en snabb bana i Hellasskogarna. Lite av hemmabana får man nog säga, även om det var mer grusvägsrally än trixande bland Hellas många rötter och stenar.

Parerar lite rötter och sten i ett av de lite mer tekniska partierna.

Fick Pär på rullen en liten bit.

Sliter ont uppför Hammarbybacken.

Startfältet var kanske inte så brett i tävlingsklasserna, men med ca 150 motionärer var det ändå ett ganska rejält startfält. Med i loppet var även några av toppåkarna i elitklassen, samt en av säsongens främsta antagonister i H30, Per Kumlin. Jag har skuggat honom i flera tävlingar under säsongen, var det dags nu att försöka klämma sig förbi?

Även Frida var med så klart - det ska börjas i tid!

Tävlingen gick på en knappt 2 mil lång varvbana som innehöll lite av varje, men kanske främst en repa upp för Hammarbybacken per varv. Det visade sig att sommarens nötande i denna backe och andra gamla sophögar i Stockholmstrakten gett resultat, redan på andra varvet lyckades jag få en lucka ner till Kumlin och övriga konkurrenter i H30, en lucka som förvaltades in i mål, även om det satt lite hårt inne på slutet då det tappades en och annan sekund.

Nöjd segrare!

Dagens behållning var ändå att känslan i loppet var riktigt bra och med knappa 10 minuter upp till herrelitsegraren och en total 5e-plats var det nog säsongens bästa tävling. Det är bara att glatt konstatera att småbarnslivet haft en positiv inverkan på formen och det är bara att hoppas vidare på de otippade framgångsfaktorerna mindre sömn och begränsad träningstid!

Foton – Andreas Nyström