När är det dags att ge upp?

Jullovet har börjat! Förhoppningarna om en vit jul har ju dock kommit fullkomligt på skam, trots att jag lämnat Stockholm för Mora. Första träningspassen i Dalarna har varit rena misären, precis som vanligt, typ. När man vallar klister för årets första skidpass känns det inget vidare. Än värre blir det när man öppnar klisterlådsfan för att beskåda det kaos som lite sommarvärme och läckande klistertuber kan åstadkomma.. Lite harvande runt Hemus konstsnöspår har det i alla fall blivit, om än lite oinspireratt.

När spöregnandet och stormvarningarna tog vid igår fick det bli löpning i stället. En sväng upp på Gesundabacken fick det bli. Med 15 sekundmeter i ryggen gick det lätt och fint, trots lite sega ben.

Idag kom dock lite lön för mödan, nysnö och multigradeföre i Grönklitt. Fantastiskt skönt att se lite snötäckta granar och nydragna spår. Trots fortsatt lite tunga ben var det balsam för själen!

Men nu då? Prognosen framöver lovar regn, blåst och plusgrader, både här och i Sundsvall, som är nästa stopp på julturnen. Stockholm ska vi inte tala om, rullskidförhållandena ser ut att vara bra framöver.. Men att åka skidor i regn, där går gränsen. I Ljustorp finns inga åkbara spår, vilket ser ut att vara ett bestående problem ett tag framöver. Alternativet skulle kunna vara att fara till fjälls, men det känns inte lockande av nån anledning. Har ju liksom sett fram emot att hänga med familjen, och att det borde vara så pass snösäkert att det träningsmässigt skulle kunna bli en grymt bra jul ändå. Nu ser det mest ut som att jag kommer tillbaka till ett bart Stockholm, med knappt några skidmil alls i kroppen. Det börjar kännas nära till hands att lägga ner den redan tänkta korta skidsäsongen och fokusera på löpningen i stället. SM känns redan kört utan skidmil i benen, och DM ser ut att ha goda chanser att bli inställt. Nåja, jag ger det ett par julöl och några dagar till, sen slänger jag in handduken för den här skitvintern!