Stockholmsmisär
Skidträning ska inte vara kul, åtminstone inte allt för ofta. Den som gillar flashiga gym, gruppträningar, löpskolning, farthållare och fan vet allt vad det heter, mitt tips: skippa längdåkning. I min värld ska konditionsträning vara lite jävligt, det ska inte vara skönt, förutom efteråt, det ska vara meditativt, det ska lära oss att livet gör ont och att det finns obehag vi måste besegra för att komma ut starkare på andra sidan. Den som behöver en träningsgrupp för att komma över tröskeln för att ta sig ut och träna kommer aldrig att förstå det lätt störda i en längdskidåkares mentalitet. Skidåkning är sällan kul, speciellt för en Stockholmare. Men vist, det finns ju underbara dagar som skidåkare att leva för också, men de dagarna kommer man aldrig att uppskatta fullt ut om man inte lider lite dessförinnan.
Den gångna helgen har varit en sann misärhelg i skidåkningsväg. Fortfarande inte en meter på snö denna vinter, och inget hopp i sikte. I lördags blev det en rullskidsväng. Efter morgonens snöfall hade det börja regna, så det var snöslask att plöja fram genom.. För att få lite backträning och även lite torrare underlag blev det ett antal vändor upp och ner i backen vid nya Tele 2 arena. Saltade cykelbanor har i alla fall fördelen att de är grusfria och har bra fäste. Efter knappa 2 timmar var dock fötterna genomblöta och stelfrusna, ett typexempel på när det är jävligt skönt att ha tränat klart.
Idag blev det veckans 3:e skidgångspass. Grymt bra träning för pumpen när snön lyser med sin frånvaro, men inte särskilt kul. Speciellt i en lerig grässlänt bakom en soptipp i Högdalen. Man behöver inte stå på skidor för att att ha bakhalt.. De senaste passen (förutom idag) har ändå känts ganska bra, så jag tror ändå att formen är skaplig.
Den gångna helgen har varit en sann misärhelg i skidåkningsväg. Fortfarande inte en meter på snö denna vinter, och inget hopp i sikte. I lördags blev det en rullskidsväng. Efter morgonens snöfall hade det börja regna, så det var snöslask att plöja fram genom.. För att få lite backträning och även lite torrare underlag blev det ett antal vändor upp och ner i backen vid nya Tele 2 arena. Saltade cykelbanor har i alla fall fördelen att de är grusfria och har bra fäste. Efter knappa 2 timmar var dock fötterna genomblöta och stelfrusna, ett typexempel på när det är jävligt skönt att ha tränat klart.
Idag blev det veckans 3:e skidgångspass. Grymt bra träning för pumpen när snön lyser med sin frånvaro, men inte särskilt kul. Speciellt i en lerig grässlänt bakom en soptipp i Högdalen. Man behöver inte stå på skidor för att att ha bakhalt.. De senaste passen (förutom idag) har ändå känts ganska bra, så jag tror ändå att formen är skaplig.
Till nästa helg bär det iväg till Mora och förhoppningsvis kommer det finns möjlighet att åka lite skidor. Prognoserna ser dock inget vidare ut.. Speciellt för Stockholm ser det fullständigt miserabelt ut och DM-tävlingar i mitten av januari ser ut att vara långt borta. Men nåja, jag ger det några veckor till, men om inte snön kommer får det nog bli till att släppa stavarna och sikta på att bygga upp löpkapaciteten redan innan avresa till Nya Zeeland!
Soptippens baksida |
Söndagsnöje |
Kommentarer
Skicka en kommentar