Tomas Karlberg - På rull och glid

Då var ännu ett SM avklarat. Hade en ganska bra känsla i kroppen i morse, men idag fick jag inte riktigt ut det jag ville. Loppet i Falun för någon vecka sedan var definitivt en klass bättre. Men hur som helst, 4 varv på en 3,75 km bana med en rejäl knäppa på typ 80 hm var ju en upplevelse. I snöstorm och nollföre.. Första varvet var ok, men inför långbacken andra varvet körde jag med huvet under armen och tog rygg på en snabbare åkare. Rätt osmart, eftersom jag väggade rätt rejält och fick krypa över krönet.. Sen tog det ett halvt varv till för att komma ur den värsta mjölksyrachocken, men inte heller efter det gick det direkt lysande. Halkade imål som 78, närmare 9 minuter efter Halvarsson. Calle åkte för övrigt om mig i långbacken på mitt sista varv (hans första). Jävlar vad det gick undan! Men 9 minuter känns som ett par minuter över skamgränsen, lite bättre än detta vet jag att jag borde fixa. Men det får bli nån annan gång. Om två år är det 15 skate på SM igen, jag får väl sikta

Efter en riktigt dryg VAB-dag med en till och från hysteriskt skrikandes lillkotte var det rätt skönt att lämna Stockholm. Lite jobbigt att lämna henne ensam med Maria bara, men vem fan har sagt att det ska vara enkelt.. Väl framme i Närkes skogar blev det lite trevligt häng med motståndarlaget från Sumpan innan en efterlängtad natts sömn på madrass i sovsäck väntade. Den misstänkta förkylningen förvärrades inte, så det var bara att dra på sig tävlingsdräkten i morse. Väderprognosen hade skvallrat om klurigt vallningsföre, och givetvis kräksnöade det och var nollgradigt när jag rullade upp mot Ånnabodas skidstadion. Upplagt för vallakaos med andra ord. Sist jag var här är väl typ 20 år sen, då för typ Svealandsmästerskapen som 15-åring eller vad det nu var. Då liksom nu var det snöstorm.. Och backarna var lika tunga idag som jag minns dom för 20 år sen. Lyckades till slut hitta fram till Sumpans vallabod och sen blev det diverse testande. Mina huvudspår var rugg eller klister täckt med

Har hoppats att Fridas feber och snuva är förstadiet till vattkoppor. Men inte en koppa än så länge. Med andra ord säkert en rejäl förkylning.. Därtill Marias never ending story till snuva. Ska jag klara mig även denna gång? Lite halsont för egen del i morse.. Dock rätt låg puls, så jag tippar inbillningssjuka, men ändå. Såhär SM-veckan blir man ju jävligt nojig. Känner mig väldigt osäker på vad som är på gång i kroppen, känner antagligen efter alldeles för mycket. Skippade hur som helst träning idag och tog en slurk enchinagard i stället. När jag vaknar imorgon lär jag veta hur det står till. Om det blir en biltur till Ånnaboda eller om det blir till att packa upp väskan igen..

Vad är det som gör att Ågestasnö kan vara så sjukt tröggliden? Som att harva runt i potatismjöl.. Känns som att jag har haft samma känsla för något år sen, då misstänkte jag att det var de vallafientliga motionärernas tejp (jävulskt onödig uppfinning) som efter tusentals varv hade förorenat snön. Nu kan man kanske inte skylla på det efter senaste veckans snöfall, så jag får väl sparka på materialförvaltaren i stället. Gårdagens tänkta skejtintervaller blev i alla fall rejält sega, efter 5 ggr 4 minuter var jag knäckt och fick krypåka lite nervarvning. Idag var jag på't igen, denna gång klassiskt. Tyvärr hade vallateamet gjort bort sig fullständigt igen, så förutom glid som en Norrman i Sotji var även fästet obefintligt. Det blev en o en halv timmes stakning, ganska lugnt, förutom uppförsbackarna då. Nu är det en knapp vecka till SM, härligt tajmat med en sjuk lillkotte och överbokat jobbschema.. Bara hoppas man håller sig frisk, får ett litet formlyft och att vallateamet skärper ti

Chipspåsar, dipp, smågodis? Nä, efter fredagstacosen blev det en sväng ut till ett vintrigt Ågesta. Minusgrader och kallvallaföre, som jag har längtat! Och för omväxlings skull dessutom en bana där varje varv är en bra bit över 2 km. Upplagt för en bra fredagkväll helt enkelt. Annars har veckan varit lite lugnare. Tog ett par vilodagar efter DM-tävlandet och väntade in lite snö. Hoppas den ligger kvar nu bara. I onsdags kände jag att det behövdes lite benträning, så jag drog på löpardojorna för första gången på över en månad och körde lite älghufsintervaller. Passet kändes förvånansvärt bra, men så här några dar efteråt påminns man om att det ändå var ett tag sen. När hade jag träningsvärk i framsida lår senast..? Härligt med snö! Fredagsmys på gång!

Då var DM för året avklarat, och som väntat, inte direkt nån succé. 20:e plats drygt 2 min efter segraren är ju inte mycket att skryta med, samtidigt som det egentligen var precis vad jag trodde på förhand. Att Sumpans juniorer var i form och att någon av dem borde vinna var också väntat, och lite kul är det ju att det finns lite talanger som verkar up and comming även från Stockholm. Vad som är mindre kul är att gå i mål på ett lopp och känna att man knappt är andfådd. Den dåliga känslan tidigare i veckan hade släppt, kroppen kändes rätt bra faktiskt. Slutsatsen är väl att den centrala kapaciteten är lång bättre än den lokala kapaciteten i de muskler som behövs för att staka snabbt. Det finns inte tillräckligt tryck i överkroppen helt enkelt. Täbys konstsnöspår är ju vad det är, en sorglig ursäkt för ett skidspår, fint men ack så platt. Och när det sen frusit på efter några tödagar blir det ju än mer lättåkt. Nej, det är bara att inse, om jag ska ha något att säga till om på denna typ

Spårläggarns i Haninge har tagit ett mycket trevligt initiativ, -skejtpreparering av konstsnöbanan på torsdagkvällar! Precis vad man behöver! Lite regn och blåst kan ju inte stoppa en med sådana förutsättningar. Och just det gjorde det ju dessutom av lite mindre betydelse att spåret är platt som en pannkaka. Med sugigt blötföre och saftiga vindstötar i bröstet tar det emot rätt bra på treans växel även på platten. Vad som är mindre bra är att det inte känns så bra i kroppen. Känner mig stum och tung, vete fasen vad som hänt riktigt. Hade väl kanske tänkt bara ta det väldigt lugnt på kvällens pass, men för att hålla värmen uppe fick det bli snabbdistans i stället. Tog emot, fick försöka köra på lite utan att dra en massa syra. Får se hur kroppen reagerar nu, hoppas verkligen det är en tillfällig svacka och att kroppen känns bättre på lördag.. Lite ruggigt på Rudan i kväll!

Ikväll blev det lite formtest på Rudan, eller kanske staktest snarare. Första lite längre  fartdraget på klassiska skidor var det i alla fall. Efter söndagens skapliga pass hade jag förhoppning att även dagens pass skulle kännas bra, men resultatet känns lite sådär. 7 ggr 700 m var i alla fall på programmet, ganska kort även för en Söderskida med andra ord. Värmde upp lite för dåligt och i startkön blev man inte varmare, sen ut i trafiken i maxfart.. Kändes redan första varvet att det blev lite fel, fick sänka tempot en aning men hade ingen riktigt bra känsla. Fick lite draghjälp varv fem och sex och fick sen till en liten tempoökning sista varvet. Landade strax under 14 min, vilket inte lär skrämma Stockholms stakstarka åkare. Blev omåkt av Tunvall på slutet, han förvisso på sitt startvarv, men ändå. Det kändes som att det gick fort och en vild gissning är att jag är en bra bit efter. Även om jag kanske kan åka lite snabbare om jag har en bättre dag är jag nog inte riktigt rätt tränad

Typiskt nog lämnar man Sollerön med 2 dm nysnö och kallgrader för ett slaskigt Stockholm. Men, det är ju vitt i alla fall. Sista lediga dagen på "jullovet" var jag så klart tvungen att åka lite skidor, -det fick bli familjeutflykt till Lida. 23 dagar på rad med skidåkning, om än väldigt kort några av dagarna och halvskadad första halvan av julledigheten, är ju en skaplig svit. Idag fick det bli stakintervaller i nollföret, vilket jag så klart fuskat med hela julen, så det var nog behövligt. 6 intervallvarv på Lidas 1,3 km-bana blev det, på ca 3:50/55, motsvarande strax under 3-tempo. Kändes väl någorlunda acceptabelt i alla fall, i blötföret och trängseln bland söndagsåkare och oförsiktiga spårbytare.. Med alla stavar och skidor i behåll blev det apelsinfika med Frida på det eminent mysiga värdshuset i Lida, medans Maria drog av premiärturen för året. Nu är det bara att dra ner mössan, mata på runt ursäkterna till konstsnöspår när tillfälle ges och ladda för kommande tävlinga

Idag var det så dags att bekänna färg! Först ut av närmare 200 åkare på en tuff 15 km skejt i Falun. Eller 15,6 var det för att vara mer exakt, med 545 m stigning. Faktiskt ca 50 m snällare än när SM gick i Falun 2013, men ändå en rejäl berg-o-dalbana. Förhållandena var perfekta, stenhårt och lite isigt, -5 grader och strålande sol, skatebädd bred som en motorväg och bra skidor. Bara att få vara ute och åka på en så fin bana en så fin dag är en förmån. Försökte gå ut någorlunda kontrollerat, vilket funkade ok. Sista stigningarna ett sånt här lopp blir aldrig lätta, men jag tycker att jag höll ihop det skapligt. Andra halvan var bara marginellt långsammare än första halvan, så det är väl ett tecken på att det blev ett hyfsat väldisponerat lopp. Resultatmässigt är det så klart inte mycket att skryta med, 168:e plats med 8 pers efter mig, 7:34 efter Matti Heikenän. Men som motionär känns det ju rätt ok, och jämfört med SM 2013 var nog det här ett jämnvärdigt lopp. Den gången 7:45 efter Jo

Imorn är det tävlingstajm igen, denna gång lite mer på riktigt. Skandinavisk cup, 15 km skate i Falun står på programmet. Samtidigt som det ska bli jäkligt kul att testa VM-banorna undrar jag lite vad fan jag gett mig in på. Nästan 200 deltagare, många elitåkare både från Sverige, Norge o Finland. Typ 10-15 åkare som är rankade i min nivå kanske. Inte utan att man blir nervös över att göra bort sig fullständigt, men nån ska ju komma sist också. Har jag tillräcklig form för detta måntro..? Senaste dagarna har känts sådär, hoppas på lite bättre släpp imorn. En annan intressant detalj när man kollar startlistan är att jag bara hittar en åkare som är äldre en mig - Anders Södergren. Anders har ju fortfarande lite att åka för, medan jag själv mer framstår som en 30-årskrisande småbarnspappa med elitskidåkarkomplex i det här gänget.. Fan, är jag den enda gubben som ser det roliga med att få tävla på en VM-arena och bränna av 5-600 hm på 15 km, eller är det dags att ge sig och börja mysstaka

Tillbaka på Sollerön och tillbaka på konstsnöspåret i Mora. Äntligen känns ryggen så gott som återställd, med andra ord läge att dra på lite igen. Idag blev det skejtintervaller, 5 varv på elljusslingan runt Hemus som är typ lite drygt 2 km tror jag. Höll 5:45 per varv, rätt nöjd med att hålla tempot genom alla set och det kändes i alla fall skapligt bra i kroppen. Frågan är väl dock om det går tillräckligt fort? Har försökt jämföra lite tider från Morapinglan i år och 2012 (då jag själv åkte), men blir inte riktigt klok, känns som  dagens tider är rätt sopiga i jämförelse. Men det är inte samma före, inga superskidor idag och inte exakt samma bana, så jag kanske inte ska dra så stora växlar. Dagen har i övrigt spenderats med vallning och bindningsmontering. Har köpt två par nya spjut som behövt lite kärlek. Har införskaffat en egen monteringsrigg för att borra hål, så nu är man välkittad. Resultatet blev snyggt i alla fall, bara att hoppas att de går bra nu också. Passade även på att

Töväder i dagarna tre + lite kyla = skridskoföre. Men jag har ju inga skridskor.. Igår blev det Södra bergets konstsnöslinga, som det fortfarande var helt ok underlag på. Isigt men åkbart. Nackdelen var väl kanske att rundan var 3-400 meter typ, så det blev ganska många varv på ett 1:30-pass. Men spåret gick i alla fall i skogen och hade säkert 5 m höjdskillnad. Senast jag var på Södra berget och åkte var SM typ 1998. Härjedalen Skis juniorer ställde upp i stafetten med mig på första sträckan. Ovan seniortempot sprängde jag mig fullständigt och stapplade imål bland de absolut sista.. Lite roligare tycker jag nog det var igår. Stålkanter kan vara bra att ha.. Idag ville jag köra lite klassiskt, men istället för blått klister drog jag fram stighudarna och mina nya leksaker - randoneutrustningen, och drog några repor i Sidsjöbacken. Grymt fäste uppför och rätt bra med stålkanter nerför när underlaget är hårt nog för att köra störtloppstävlingar. Men jävligt irriterande med bindningar som